LEJORNHUDEN. ) Novell af CHARLES DE BERNARD, Öfversättning. — En pultron då, om det låter bättre! — återtog fru Caussade, utan att låta fadrens vrede det minsta bekomma sig. — Om du vill bevilja mig två minuter skall jag bevisa hvad jag sagt. Då en ruta är spräckt gör man bäst i att slå sönder den; nåväl, i mina ögon är herr Servians mod mer än sprucket! — Tala, jag hör dig! — sade öfversten buitcrt. — Du vet att för två år sedan, några månader före herr Caussades död, skickade läkaren, som förtviflade om hans botande, honom att dricka brunn vid Vichy. Herr Servian visade mig sedan någon tid mycken uppmärksamhet och var dessutom intim vän med min man, Han reste således med oss under förevänning att affärer kallade honom till Lyon, men egentligen för att följa mig. Emellan Nevers och Moulins ... — Jag vet hvad du menar, — afbröt öfversten; — det hände er ett roman-äfventyr; vagnen blef öfverfallen af röfvare; du har berättat mig det. — Ja, men hvad jag icke berättat är den roll herr Servian spelade i det der hyggliga upptåget. Vi suto i vagnen; det var ungefär en timma efter midnatten. Hastigt höres ett starkt buller; åkdonet stannar, vagnsdörren öppnas och flera karlar i bluser, maskerade eller svärtade, jag vet ej så noga hvilketdera, befalla oss att stiga ur. Jag är blott en qvinna, herr Caussade var sjuk och gammal, vår lydnad var således helt naturlig; men ) Se A. B. N:o 273 och 275.