mens 56:te S stadgas, föregå riksens ständers beslut.
När denna klara föreskrift jemföres med den deruti
åberopade lika tydliga 56 te R. F. så lydande:
Allmänna frågor som uti riksens ständers plena
väckas, må ej till ett omedelbart afgörande der upp
tagas utan skola öfverlemnas till behörigt utskott
som ege att dem utreda och deröfver sig yttra på
sätt i R. O. föreskrifves, ; — så torde det blitva
svärt för Aftonbladet, eller hvem som helst, att seg-
rande ädagalägga lagenligheten af frågans be-
handling på riddarhuset, då den derstädes upptog
till afgörande utan föregående remiss. Det stadgande
som Aftonbladet för sådant ändamäl åberopar, och
som säges klarligen visa att frågan kunde omedelbart
afgöras, är 36:te 4 3 mom. R. O. så lydande: Skulle
riksens ständer finna flera utskott vara af nöden ma
de af ständerna obehindradt tillsättas. I fråga om
deras tillsättande gälle tre ständs pluralitet; men
stanna två stånd mot två, öfverlemne riksens stän-
der härutinnan sin afgörande rätt till kons.i utions-
utskottet. Denna tycks vara lika lätt ut fatta
som de förut omnämnda. Deraf följer visserligen
att rikets ständer ega rätt att tillsätta serskildta ut-
skott, och att i händelse ständen stanna två mot två,
afgörandet beror på konstitutionsutskottet; men att
deruti finnes nägon rättighet nedlagd för ständen att
vid fattandet af sina beslut åsidosätta den nyss an-
förda, i både regeringsform och riksdagsordning klart
och ovilkorligt föreskrifna formen, att hvar och en
allmän fräga och säledes äfven denna, först skall at
ett utskott beredas innan den i stånden får upptagas
till afgörande, torde för hvarje annan läsare vara lika
svärt att utfinna, som det för Aftonbladet tycks vara
lätt.
Det händer visserligen ofta nog, att rådsläende
församlingar och deras ledare, af ifver för sina me-
ningar finna sig besvärade af sina formstadganden
och söka genom allahanda tydningar att befria sig
från dessa band, men enligt insändarens äsigt bör in-
gen, och minst en konungens rädgifvare, klandras
derföre, att han yrkar de lagliga formernas iaktta-
gande, äfven då han önskar framgäng åt sjelfva
saken.
Aftonbladets betraktelser, med anledning af den ringa
minoriteten, vill insändaren ej vidare granska. De
vittna i sin utgängspunkt bland annat derom, att Af-
tonbladet ej så noga vet huru det vanligen tillgär vid
en votering på riddarhuset på den tid då man ön-
skar att snart få aflägsna sig. Upplysningsvis kan
nämnas att ledamöterna dävanligen, som det kallas,
qvitta med hvarandra: d. v. s. att man uppsöker nå
gon ständsbroder som ämnar votera i motsatts mot
en sjelf och aflägsnar sig i sällskap med denne, hvar-
igenom summorna af de voterande säväl på ena som
på andra sidan, ifrän ett ganska stort antal, ofta min
skas till blott några få, men slutresultatet ändock
blifver detsamma.