anses vara bringad å bane om icke efter kommunikation med regeringen, åtminstone med hennes vetskap och bifall. Således var det icke utan förvåning som man fann den regeringens: ledamot, hvilkon är den enda talföra på riddarhuset och som man också fördenskull anser vara utsedd att der föra hennes talan — vi mena hr statsrådet Gripenstedt — uppträda väl icke direkte mot sjelfva n r, men likväl med myc-. ken envishet mot bifall dertilly med nmindre: än att frågan, huruvida ctt skildt utskott för ofvanberörde ireude vore nödigt, t blefve remitterad till ett af de permame utskotten, i hvilket hänseende hr st föreslog — ekonomiutskottet! — ir Gripen-! stedt grundade denna sin äsigt pi 49 riksdagsordningen, och förklarade: till och med ett omedelbart bifall till motionen vara formstridigt, med hvilken åsigt han tycktes förutsätta, att hr landtmarskalken t. o. mborde vägra proposition på bifall utan föregående remiss. Hr Gripenstedt fann likväl icke understöd hos någon; tvertom vederlades hans anmärkningar på ett segrande sätt af motionären, som klarligen ådagalade att enligt 56 g 3 mom. riksdagsordningen, det berodde på rikets ständer omedelbart att tillsätta det ifragavarande särskilda utskottet och att endast för den händelse att två stånd stanna cmot två, saken komme att hänvisas till utskott, hvilket då blefve konstitutionsutskottet. Isamma mening som motionären yttrade sig grefve af Ugglas, Gustaf, friherre Sprengtporten, J. W. och hr Hjärne H. Deremot uppträdde den bekante N. EB. Munck af Rosenskiöld (som äfven har plats på riddarhusct) mot motionen, samt yrkade omedelbart afslag derå. Till enahanda resultat kom hr von Hartmansdor, Aug., uti ett längre skriftligt anförande. När slutligen öfverläggningen förklarades fulländad, förmärktes hr landtmarskalken icke lyssna till hr statsrådet Gripenstedts vink att vägra proposition på bifall utan remiss. Tvertom gjordes denna proposition utan allt företal af landtmarskalken och. besvarades med starka ja, blandade med några få knappt hörbara nej. Och då hr landtmarskalken förklarade propositionen vara bifallen, begärde hr Munk af Rosenskiöld votering med yrkande att afslag måtte blifva kontraproposition, hvilket likväl bestriddes af hr Gripenstedt, som äskade att hans förslag, neml. frågans remitterande till ekonomiutskottet skulle uppställas i kontraproposition. Härom måste således, på hr Rosenskiölds begäran, först anställas omröstning, hvilken, sedan största delen af husets ledamöter aflägsnat sig (det var just i middagsstunden kl. 3) utföll med 46 röster för hr Gripenstedts kontraproposition och 14 för hr Rosenskiölds, hvarefter votering anställdes i hufvudsaken om bifall eller remiss till utskott, då den förra meningen erhöll 32 röster men den sednare endast Ö. i Man kan här icke dölja ett litet smålöje öfver en minister, ämnad till, ledare, inom en parlamentarisk församling, som i dess första sammanträde helt och hållet onödigtvis framkallar en votering, der han bland Bera hundra ledamöter, som voro närvarande under diskussionen, icke förmår samla mer än 6 för sin mening! Man kan ej heller nog förvåna sig öfver en regering, som har så litet reda på sitt eget parti, att den icke vet hvad inom detta förberedes i en vital fråga, utan att den nödgas derutinnan uppträda 1 opposition mot partiets chef och dervid lyckas vinna endast 3 röster utom sin egen värde talemans. Något annat karakteristiskt är det också, att radikalismens kämpe, hr N. RB. Munk af Rosenskiöld, här träffat i ändpunkten tillsammans med den yttersta högra sidans representant, hr von Hartmanrsdorft, likasom det förefaller rätt lustigt, att radikalen Rosenskiöld får något mer än ett helt dussin röster för sm mening på riddarhuset, då ministern Gripenstedt endast kan vinna ett halft. re