kunna samman till en likformig af 4 s. lod; men med antagandet af två portosatser, är än damålet ej i sin helhet vunnet, utan flere af nuva rande systems olägenheter qvarstå och satserne af och 6 sk. skulle i allt fall medfört, enligt uträknin garne och förhållandet 1851, en minskning i post intraderne af 27,837 rdr 16 sk., obetydlig om ända målet vunnes, men för stor derförutan. Styrelsen har alltså frångått denna åsigt och håller sig vid et likformigt porto; vid hvars föreslående styrelsen til lika afser, att postintraden måtte blifva sådan, at! postverket må kunna, icke allenast utan serskildt anslag från statsverket bestrida sina utgifter samt disponera tillräcklige medel för nödige och oumbärlige förbättringar i postanstalterne, utan ock i en eller annan form lemna bidrag till statsverket till ungefärlig likhet med hvad nu eger rum. Antages nu säsom erkände sanningar, att portot för inrikes bref bör vara lika för alla afständ och att det å ena sidan bör vara sä billigt, att det ej blifver kännbart för någon samhällsmedlem att utgifva, så ofta han har behof af meddelande genom bref; att det förmår korrespondenten att till postverket för befordran aflemna alla bref och att det framkallar äfven sädane bref, som vid högre porto ej kommit att aflätas, men å andra sidan så högt, att det lemnar erforderlig intäkt för ofvanberörde behof och ändamäl, skulle styrelsen för sin del tro, att sådant allt kunde uppnås, om portot för inrikes bref bestämmes, utan afseende ä afgängseller destinationsorterne, till ett medelbelopp af 5 sk., (fem skillingar bko) för hvarje bref om till och med 1 lod, att ökas för bref af högre vigt med enkelt porto för hvarje lod mera, likväl med bibehällande dervid af nu gällande portomoderation för bref af mer än 8 lods vigt, af hvilken moderation den korresponderande allmänheten fortfaran de torde böra blifva i ätnjutande, så länge handlingar, räkenskaper m. m., som fordra afsändning på bestämd tid, ej kunna genom postverket fås, säsom paketer och emot derföre stadgade låga afgifter, befordrade till alla orter inom riket. Antagande af 3 sk. medelporto skulle enligt beräkningarne medföra en förlust för postkassan af 187,011 rdr 1 sk., och af 4 sk. medelporto en förlust af 98,738 rdr 34 sk.; så att i intetdera fallet postverket skulle kunna med dess inkomster hvarken bestrida de mer och mer vexande utgifterne och derjemte hafva nägot öfver för postverkets tidsenliga utveckling, eller lemna något bidrag till statsverket. Då ett medelporto af 5 skillingar blefve högre än hvad nu betalas, endast för de distancer, för hvilka nu gällande taxa bestämmer porto af 2, 3 och 4 sk.; men lika och längre för alla öfrige afständ, om brefvexlingen inom förstnämnde distancer, enligt hvad bilagde uppgifter utvisa, är mindre än öfrige brefvexlingen samt för öfrigt förekommer, att samma korrespondenter, som skriftvexla på närmare orter, i allmänhet väl också hafva brefvexling på aflägsnare ställen, hvarigenom den högre portoutgift, de för en del af deras brefvexling emot nu skulle få vidkännas, blefve fullt och deröfver ersatt genom den besparing, de genom ett medelporto af 5 skillingar kommo att vinna i utgift för den öfriga delen, är det styrelsens öfvertygelse att, serdeles om rikets ständer ät Eders Maj:t öfverlemnade, att, när helst efter vunnen erfarenhet, sådant utan postkassans obestånd kunde ske, nedsätta portot till 4 sk., ett medelporto af 5 sk., borde för alla korrespondenter och alla samfundsklasser blifva välkommet ochj att: på samma gäng egentlig minskning i korrespondensen emellan närrmare orter, ej till följd af detta porto, behöfde befaras, detsammaa skulle föranleda, att korrespondensen emellan aflägsnare orter i väsendtlig mån komme att ökas. Med detta porto bör ej eller komma i fråga, att säsom nu ofta torde vara fallet, postverket för brefs befordran förbigås, utan man deremot kunna med temlig visshet antaga, att, med ett eller annat undantag, afgift för alla bref bör kunna ingå till postkassan, enär portot är för ringa att nägon, för besparing deraf, skulle vilja besvära enskildte personer med brefs fortskaffning, och för öfrigt större visshet eges, att ett bref riktigt framkommer, då det befordras genom posten, än med annan lägenhet. Hvad äter beträffar frågan, om detta porto skall komma att lemna tillräcklig intrad för postverkets utgifter och dess framtida behof, så synes väl vidjemförelse af hvad nu gällande posttaxa iportointrad för är 1851 lemnat, nemligen 448,824 rdr 2 sk. och hvad ett lika antal och lodtal bref skulle hafva inbringat, om portot derföre utgfitt efter ett medelbelopp af 5 sk., nemligen 436,359 rdr 3 sk., att en minskning i intraden skulle komma att uppstå af 12,465 rdr 19 sk., hvarjemte införandet af brefmärken skulle, såsom styrelsen här nedan får näden upplysa, för postkassan medföra en ej ringa utgift, dels för sjelfva brefmärkenas förfärdigande, dels för oundviklig ersättning till postförvaltarne för förlorade sportler, äfvensom postverkets utgifter genom ökad skjutslega och på mänga andra sätt ärligen ökas; men dä i beräknig tages att inrikes brefvexlingen med nu gällande portosystem år för är tillvext, enär uppbörden, som sistlidet är uppgick tillomkring 457,000, under de sednast förflutne ären ökats med omkring 10,000 rdr bko pr medium om äret; att utom denna, af i landet tilltagande rörelse, ökad folkmängd, allmännare skrifkunnighet med flere orsaker, beroende ändock uppkommande tillökning, en ny ganska väsendtlig tillökning i samma brefvexling bör uppstå genom det nya systemets införande, att förändringen i afseende å brefvigten, nemligen att, i likhet med hvad nu gäller för all Sveriges utrikes brefvexling; ett enkelt bref ej fär uppgå till mer än 1 lod i stället för att det, enligt nu gällande bestämmelser, fär väga till och med 17, lod, i sin män bör komma att höja portointägten samt att af frimärkenas införande för portots betalande, en indirekt, om ej serdeles stor vinst för postverket, bör komma att uppstår derigenom, att ätskillige sädane märken, för hvilka betalning till postverket ingätt, blifva utan attför brefven användas, på ett eller annat sätt förstörde, lärer med full visshet få antagas, att postverket bör kunna med sina inkomster draga sina utgifter, äfven om ärliga bidraget till statsferket skulle utgå till ungefärligt lika belopp som för närvarande; eller ock samma belopp användas för postverkets förbättrande, eller för annat dermed sammanhang egande föremål, enär ej bör förbises, att, på sätt här ofvan är antydt, staten af postinrättningen, som hufvudsakligen genom de enskildtes korrespondens underhålles, serskildt drager stora fördelar, dä dels all den brefvexling, som ätnjuter fribrefsrätt, genom postinrättningen kostnadsfritt befordras, hvarmedelst en ganska betydlig ärlig utgift besparas, enär, efter en är 1847 uppgjord beräkning, denna brefvexling skulle, om den varit underkastad porto, hafva fätt vidkännas en kostnad af omkring 300,000 rdr, hvilken summa, dä fribrefvens antal, som nämnde är uppgick till 368,818, för sistlidet år utgjorde 406,488, kan beräknas hafva Okats med 10 7,, dels alla tidningar, periodiska skrifter, brochyrer med mera, som, i anseende till sin och mer stigande mängd och storlek, jemte de digra fribrefven, till största delen ökat posternes tyngd och gjort ett större hästantal för posternes befordran erforderligt, hvarigenom ock postverkets utgifter blifvit ej ringa förhöjde, af postinrättningen kostnadsfritt befordras, men inbringa till staten en ej obetydlig ärlig inkomst i stämpelafgift, dels ock af postverkets tillgångar bekostas utgifterne för befordrandet inom utlandet af utrikes departementets, Kongl. Maj:ts beskickningar till utrikes makter, kommers-kollegii och de i främmande land anställde svenske och norske konsulers cmbetsbrefvexling, hvilka utgifter för är 1851 uppgingo till öfver 16,000 rdr, underhållet af de optiske telegrafinrättningarne inom riket med nägot öfver 12,000 rdr, och understöd till diligensinvr AD