komligt omöjliga det förra a ty hora detta
sednare till. de utvalda.
. Och allt detta oaktadt väcka dessa utnäm-
ningar nu icke något så utomordentligt upp-
seende. Förhållandet är nemligen, att natio-
nen i sjelfva verket redan förlorat sina för-
hoppningar. De hafva så småningom, den ena
efter den andra försvunnit, och det slutliga
tillkännagifvandet om förlusten af dem gör ej
för tillfället något djupare intryck. Om fol-
ket än skulle tycka att morgonens ljus nog
hastigt blifvit förvandladt till aftonskymning,
låter det sådant dock hafva sin gång, öfver-
tygadt att en ny dag i alla fall, hända hvad
som hända vill, åter skall uppgå öfver Svithiod.
Hvad som kanske äfven bidrager att minska
berörde intryck, är att ofvannämnde nya tal-
män, oberäknadt att de hafva det-emot sig
att hittills inom sina stånd hafva framstått sa-
som de ifrigaste partiledare för de konserva-
tiva intressena, i öfrigt under en lång riks-
dagsmannaverksamhet utmärkt sig genom stor
parlamentarisk förmåga, skicklighet och erfa-
renhet, förenade med en hög grad af humani-
tet. Man respekterar talenterna, hvar de fin-
nas, och man värderar äfven alltid öppna och
ärliga motståndare.
Det är derföre också temligen säkert att
borgare- och bondestånden vid detta såväl
som föregående riksmöten komma att förblifva
på god fot med sina talmän samt att den skil-
nad i åsigter, hvilken förefunnits och förefin-
nes mellan ståndens majoriteter och de nu-
varande innehafvarne af talmansklubborna,
icke kommer att verka någon rubbning i detta
förhållande.