komligt omöjliga det förra a ty hora detta sednare till. de utvalda. . Och allt detta oaktadt väcka dessa utnämningar nu icke något så utomordentligt uppseende. Förhållandet är nemligen, att nationen i sjelfva verket redan förlorat sina förhoppningar. De hafva så småningom, den ena efter den andra försvunnit, och det slutliga tillkännagifvandet om förlusten af dem gör ej för tillfället något djupare intryck. Om folket än skulle tycka att morgonens ljus nog hastigt blifvit förvandladt till aftonskymning, låter det sådant dock hafva sin gång, öfvertygadt att en ny dag i alla fall, hända hvad som hända vill, åter skall uppgå öfver Svithiod. Hvad som kanske äfven bidrager att minska berörde intryck, är att ofvannämnde nya talmän, oberäknadt att de hafva det-emot sig att hittills inom sina stånd hafva framstått sasom de ifrigaste partiledare för de konservativa intressena, i öfrigt under en lång riksdagsmannaverksamhet utmärkt sig genom stor parlamentarisk förmåga, skicklighet och erfarenhet, förenade med en hög grad af humanitet. Man respekterar talenterna, hvar de finnas, och man värderar äfven alltid öppna och ärliga motståndare. Det är derföre också temligen säkert att borgareoch bondestånden vid detta såväl som föregående riksmöten komma att förblifva på god fot med sina talmän samt att den skilnad i åsigter, hvilken förefunnits och förefinnes mellan ståndens majoriteter och de nuvarande innehafvarne af talmansklubborna, icke kommer att verka någon rubbning i detta förhållande.