Resonerat, — ja, men hjertat äger maktspråk som icke äro så lätt nedtystade; dock! jag har fattat mitt beslut. Värdigt ditt ädla, redliga hjerta, derom är jag säker. Hvad ämnar du göra ? Fly härifrån, innan vansinnet slår sina mörka vingar kring min själ. O, Adele! Adåle! Om du visste höjden af den kärlek .som försakat sig sjelf för din bättre lyckal utropade Rudolf häftigt och lidelsefullt. Men detta offer blir ofullkomligt, om du låter henne ana orsaken till ditt aflägsnande. Jag inser visst att du gör klokast och ritt uti art slita dig lös från hennes. tjusande grannskap. I ikväl skulle jag råda dig att icke alltför hastigt verkställa detta beslut. Följ med mig till Björkhammar på en liten tur: du Kan ju under tiden så småningom för bereda din resa, hvilken i alla fall lärer komma att kosta dig en och annan förklaring ... Som skall tydliggöra nödvändigheten af densamma. Jag ämnar tala öppet med min farbror. i i Detta gillar jag fullkomligt; den hedersmannen kan man tryggt vända sig till i alla ödets omvexlingar. Edvard tog nu Rudolfs arm, och förde honom ned, och vinnerna gjorde några slag i den månbelysta parken, innan de gingo till hvila. Följande dagen fick kammarrådinnan, som stannat qvar öfver natten, fullkomlig upplysning om alla omständigheter vid Ingeborgs upptäckande, hvilka helt enkelt bestodo deruti, att hon upprigtigt berittat för öfverstinnan sitt unga lifs hela historia, dess kärleks sorger och lidanden. . Sedan min mor var död stod jag ensam och fridlös i verldea; en inre oro förde mig från det ena stället till det anära. Jag. var icke van vid något tungt arbete, och min oro trifdes ej inom fyra väggar. Då beslöt jag att vandra omkring som dalkulla, med en liten försäljning, och på detta sätt söka bergning och förströelse, gexom ett jemnt ombyte . 8 . : af a vistelseort. Lyckan förde mig hit och