Svenskt Original: af A. I.
ÖDETS VEXLINGAR, !
Middagen serverades tidigare än vanligt.
Öfverstinnan hade öfversett alla anordningarne
för aftonen, och ingenting återstod som for-
drade hennes närmare granskning.
Under väntan på gästerna från Björkham-
mar, som skulle komma på kaffe, satt nu
hela familjen i förmaket och rådgjorde -om
hvarjehanda tillhörande dagens fest. Märta,
som genom sitt okonstlade och behagliga sätt
allt mer och mer tillvunnit sig ynnest och
tillgifvenhet, hade blifvit en medlem af den-
samma, och skulle om aftonen första gången
synas i den sällskapskrets som umgicks i öf-
verstens hus. Men den oro, hvilken tydligen
visade sig i hela hennes väsende, kom den
sig af fruktan för och okunnighet om det
högre societetslifvets bruk och fordringar, el-
ler månne hennes hjertas täta slag hade en dju-
pare betydelse? ;
Bullret af ett åkdon hördes. Rudolf sprang
ut för att mottaga kammarrådinnan, som in-
om några minuter infördes af honom. Ed-
vard åtföljde dem; han gick några steg fram-
åt, men stadnade plötsligt, färglös och orör-
lig, lik en bildstod, med stirrande ögon som
tycktes färdiga att brista; stum och medvets-
lös stod han så, medan förståndet och van-
sinnet tycktes kämpa en strid på lif.och död.
Ett skärande anskri, som satte alla i be-
störtning, löste slutligen hans tungas band
och satte det till hälften stelnade blodet-åter
i omlopp — och nu låg: Edvard vid Märtas
fötter. ;
Ingeborg utropade han, ;mitt hjertas enda
kärlek. — tala I — säg att det är du! att jag
icke endast med min själs ögon skådar dir
älskade bild! samt lutade sitt hufvud i han-
den, liksom för att undvika den bländande
syn som förvirrade hans sinnen.
AN OA AA Tä NTA HR AT FR.