Sränsande friska.
— Detta allt till de friskas bevarande inom
ort, som redan vore smittad.
Särskilta åtgärder till förekommande af far-
sotens spridande utom smittad o:t stadgades dess-
utom. Bland dessa må nämnas, att smittad
ort skulle spärras, genom sundhetsnämnd eller
landshöfdings försorg, etter samma grunder
som smittadt hus, och att vägfarande, innan
spärrningen hunhe verkställas, skulle varnas
genom en hvit flagga utsatt åt hvarje till or-
ten ledande väg samt nattetid genom utställda
vakter. Sundhetsnämnden å spärrad ort skulle
vid behof förordna vissa personer att å anvi-
sta ställen upphandla erforderliga lifsmedel
och andra förnödenheter åt de inspärrade samt
tillse att prisen icke måtte öfverdrifvet upp-
jagas. Ingen utom prester, läkare, barn-
morskor, sjuk- och likbärare skulle från smit-
tad ort få öfverträda spärrningslinien,utan att
hafva vid densamma undergått 14 dagars ka-
rantän; smittbara varor (mer än 60 sådana
uppräknas i kungörelsen; hväribland oklippta
får, lefvande fågel m. m.) icke få utföras
utan att äfvenledes underkastas 14 dagars
karantän och rening vid spärrningslinien, ej
heller bref och handlingar utan ofvan om-
förmälde rening; hästar, nötkreatur, svin, get-
ter och nyklippta får icke heller få utföras
utan med vilkor, att de förut vid spärrnings-
linien blifvit renade. Resande från misstänkt
ort skulle behandlas alldeles lika som från
smittad med den skillnad, att karantän skulle
vara hälften kortare, och såsom misstänkt
skulle icke allenast hvarje ort anses, der ko-
leran yppats blott i en gård eller i ett hus,
som blifvit behörigen spärradt, utan äfven den
ort, hvarest misstänkt person lemnas inspär-
rad. Vid spärrningslinierne skulle karantä-
ner för personer från smittad ort inrättas,
och kostnaderna för karantäns undergående be-
stridas af dem, som deraf begagnade sig. Inom
spärrad ort skulle gudstjenst endast få besö-
kas af personer från friska hus och rökningar
skulle anställas i kyrkorna både före och ef-
ter gudstjensten; i smittad ort undervisnin-
gen vid allmänna läroverk inställas, och hvar-
ken ting, krono- och uppbördsstämmor, :mark-
nader, auktioner eller skådespel derstädes få
ega rum; m. m.
Det bör icke förbises, att alla dessa åtgär-
der genom ifrågavarande författningar icke
allenast tillstyrktes eller blott öfverlemnades
åt kommunernas frihet att vidtaga eller att
icke vidtaga, utan att de allesamman (med
undantag blott af spärrnings upphäfvande, när
den befunnits fruktlös, enligt den anförde
56) uttryckligen påbjödos och anbefalldes,
och det vid påföljd af straff för uuderlåtenhet
eller öfverträdelse.
Uti en särskilt afdelning om ansvar och straff
stadgades nemligen bland annat, att, om nå-
por ort, sedan landshöfdingen kungjort att
oleran i granskapet utbrutit, försummade att
vidtaga de för dess egen säkerhet genom denna
författning föreskrifna åtgärder, orten skulle
ebehandlas såsom vådlig för sina grannar, och
föjaktligen såsom misstänkt,; att sundhets-
nämnd egde att göra sig åtlydd -genom före-
lagda viten dock icke öfver 20 rdr, att den)
som från spärrad ort sökte att med våld öf-l
verträda spärrningslinien, skulle mötas medj
våld och ligga ogild, om han dervid döda-
des,; att kreatur, varor och saker, som olof-
ligen fördes öfver spärrmngslinien, skulle an-
ses förbrutna och efter föreskrifven rening
försäljas till förmån för ortens spärrningsan-
stalter, o. 8. Vv.
Af alla härtill nödiga utgifter skulle staten
endast bekosta läkares resor och underhåll
utom station, läkemedel åt fattiga sjuka, ka-
rantänsanstalter å kusterna, samt militära be-
vaknings- och spärrnings-åtgärder till sjös
och lands, hvarjemte kronans umbärliga bygg-
nader kunde få hyresfritt upplåtas till sjuk-
hus, och tryckningskostnaderna för kungörel-
ser m. m. bestridas af allmänna medel. Allt
det öfriga öfverlemnades ät menigheterna att
sjelfve föranstalta genom att täfla i medbor-
gerligt nit och uppoffringar.
Denna författning, som åtföljdes af ickel
mindre än 11 mer eller mindre vidlyftiga bi-
lagor, kom väl lyckligtvis aldrig under den)
korta tid; som hon var gällande, att erhålla
någon ogentlig tillämpning, emedan Sverge
1831 förskonades för besök af koleran och
förordningen redan efter fyra månader utbyt-
tes mot en annan väsentligen förändrad. Det
var emellertid just genom denna olyckliga
författnings uppläsande från predikstolarne i
hela riket, som folket i massa hos oss erhöll
de första uppskrämmande underrättelserna om
kolerafarsoten. Huru förfärlig måste man
icke tänka sig en sjukdom, emot hvilken re-
geringen ansett nödigt att påbjuda åtgärder, )
som hotade med samhällets upplösning! Den
som skrifver detta, påminner sig ännu ganska
lifligt, hvilken förskräckelse blotta uppläsnin-
gen först och läsningen sedan af denna för-1
ordning förorsakade inom den församliug, der
han då vistades. De föreställningar, som
härigenom inpreglades hos folket, tyckas
hafva intryckt sig så djupt, att de ännu i
denna stund icke hunnit utplånas, hvarken
hos menigheterna eller ens hos vissa embets-
myndigheter, ehuru författningen längesedan
är upphäfven och, hvad särskilt påbuden om
spärrningarne angär, dessa icke allenast helt
och hållet återkallade, utan äfven af regerin-
gen sjelf på det bestämdaste afstyrkta.
Det dröjde nemligen icke länge, innan man
erhöll fullkomlig visshet, att spärrningaene
emot koleran inom Ryssland och de öfriga
länder, der de redan då hade blifvit i stort
försökta, visat sig alldeles fruktlösa, och att
de, der man utfört dem och erfarit följderna,
hade medfört vida mera skada än gagn. En
afgörande dom i denna fråga fälldes isynner-:
het, då den eljest i spärrningssystemet väl
bevandrade österrikiska regeringen, efter nog-
granna undersökningar och den mest full-
ständiga erfarenhet 1 detta afseende, redan i
September 1831 anbefallde upphäfvandet af
alla inrespärrningar. Inom vårt eget land
uttalade sig äfven från flera håll missnöje
med författningen, hvilken icke utan skäl an-
sågs vara något för mycket rysk. Sjelfva
lagligheten af en förordning, som på ekono-