sUngdomen. repar. sig snart, serdeles då:
man är i tillfälle att erhålla all möjlig vård,
såväl af skicklig läkarehand, som den mo-j
derliga- ömheten, tröstade öfverstinnan.
Dörren till ett närgränsande kabinett öpp-
nades långsamt; en ung, blek man steg in i
förmaket. - Det melankoliska uttrycket i de
djupblå ögonen, samt den framåtlutande, yt-
terligt magra gestalten, väckte ett ovilkorligt
medlidande och: intresse, hvilket icke förmin-
skades vid ljudet af. den svaga, klanglösa
stämma, som åtföljd af en aktningsfull bug-
ning nästan ohörbart yttrade: :
Så särdeles angenämt att få den äran
träffa herrskapet! Jag var så trött af resan,
att jag i går måste fara förbi Adelsvik utan
att kunna göra min uppvaktning.
Häradshöfdingen -bade varit hjertligt väl-
kommen; men vi se hellre att häradshöfdin-
gen, fullkomligt uthvilad, kommer att passera
några dagar i vår krets, svarade öfversten
artigt. . ,
Rudolf och Edvard: som- varit akademikam-
rater; och sedan den tiden vänner, gåfvo hvar-
annan ett trofast handslag. : Samtalet. lifva-
des. Nyheter från hufvudstaden efterfrågades
och berättades; slutligen.-började herrarne po-
litisera, hvilket föll sig mindre begripligt för
damerna, hvarföre de gingo ut i-trädgården
och betygade både med ord och handling sin
beundran för de utmärkt sköna jordgubbar,
som friska och saftiga gömde sig bland sina
gröna skuggande blad.
Aftonen förgick under förbindliga ord och
vexlande minnen. Efter en delikat supå af
stekt kyckling och mästerliga gräddvoffior,
åtskildes sällskapet, med löfte af kammarrå-
dinnan att följande söndag komma till-Adels-
vik på långvisit, .
Innan någon vidare fortsättning följer, torde
det intressera läsaren att få en närmare upp-
. lysning om Björkhammar och dess egarinna.
Vid tiden af vår berättelse, var kammar-
rådinnan Brunfeldt närmare 60 år; men det
oaktadt kunde man mycket väl se, att hon j