å landsorten som mom de tHeste stader, nara nog säkerhet funnes, att en ledamot af adeln, hvilken egde några af de för representantkallet erforderliga egenskaper, skulle, om han framställer sig som kandidat, blifva vald åtminstone 5 gånger af 6, särdeles om han vore boende inom valdistriktet och ej alltför mycket stött sin omgifning för hufvudet, hvilket är så mycket sannolikare som det nu inom de valda stånden ofta är mycket svårare att finna någon som vill åtaga sig riksdagsmannakallet, än att erhålla detsamma om man så önskar. Adelns inflytande på representationen skulle: sålunda ej minskas, utan det är ganska troligt att en stor del, kanske tredjedelen eller mera af representanterna komma att utgöras af adelsmän. Afven är det säkert att Sveriges adeliga familjer häraf skulle väckas till en högre patriotisk verksamhet, då det endast vore dymedelst, men icke, såsom man säger, genom att sofva sig till sin lycka, som de kunde hoppas att se sina män intaga sin plats i fäderneslandets vigtigaste rådslag. Det är kanske icke vår minsta olycka, att vi nu hafva en påfallande brist på en sannt ädel ärelystnad. Om sålunda regeringen ville utöfva sitt inflytande på adeln, skulle denna gifva efter förr än man i allmänhet tror. Detta förhållande komme äfven, ehuru af andra orsaker,, att inträffa i afseende å presteståndet; ty om kyrkoherdarne i landsorten med visshet kände att regeringen verkligen instämde med folket i begär efter en representationsförändring, kan man vara förvissad att deras representanter till stor del skulle ombytas; vidare skulle komministrarne ej af fruktan för en framtida förföljelse af herrar consistoriales afhålla sig från utseende af ombud, och om detta ändock ej vore tillräckligt att bryta det prelatensiska partiets öfvervigt, vore det troligen ej omöjligt för regeringen att bringa en eller annan af dess ledamöter till eftergift. Allvarsamt taladt, finnes väl ej någon som tror att presteståndet skulle rösta nej till detta förslag, om konungen och alla de tre öfriga stånden antoge det. Inom borgareståndet äger Örebro-förslaget redan pluralitet, hvilken årligen tillväxer få det Hberalt konservativa partiets bekostnad, och äfven detta partis fleste ledamöter inom ståndet skulle, om detsamma komme till afgörande, ej rösta deremot, huru många hinder de än skola uppställa för dess läggande till afgörande vid en kommande riksdag. Inom bondeståndet har det all utsigt att blifvanästan enhälligt antaget. Sålunda finner man att Övrebro-förslaget;, med deruti ofvan antydda förändringar, har för sig två stånd, och större förhoppning än något annat förslag att blifva antaget äfven af de begge andra stånden, hvilken närmar sig till visshet om regeringen vill arbeta derför. : Under den nu rådande politiska reaktionen och vid det öfvervägande inflytande som Rysslands statskonst visat sig utöfva, är väl ej att hoppas ett vår konung, äfven om han så önskade, skulle af farhåga för förvecklingar med de öfriga makterna, våga annat än motsätta sig detta förslag; men så är äfven förhållandet med såväl ett förslag i likhet med det de liberalt konservativa åstunda, som ocktT med hvarje annat klassvals förslag, hvilket) ej vore mycket mera konservativt än de nu-J: varande stånden. De politiska konjunkturerna kunna dock, kanske förr än man tror, förändras i en rigtning, som återgåfve konungen full frihet i beslut, och så vida folkets majoritet då tydligt uttalade sig för förslagets antagande, kan man hoppas att konungen skulle till förmån för detsamma använda detf inflytande konungamakten lemnar att inverka på adelns och presteståndets beslut, hvilka båda stånd, ehuru de nu innehafva halfvarepresentationen, dock endast utgöra en ringa minoritet af det svenska samhället. Det är derföre af högsta vigt att borgareoch bondestånden vid innevarande riksdag tillsätta ledamöterne i utskotten på sådant sätt att det ej denna gång, lika med sistal riksdagen, uti konstitutionsutskottet kommer att finnas några andra än den. liberata saken fullt tillgifna och pålitliga personer; ty om Örebro-förslaget, med ofvan antydda och möjligen äfven andra nödiga förändringar blefve hvilande, torde kanhända redan innan nästa riksdag de politiska förhållandena hatva så förändrats, attdess genomdrifvande ej blefve fullt så omöjligt som nu synes vara händelsen, och då kunde genom en urtima riksdags sammankallande saken när som helst gå för sig. —-— Av TE — H. M. Konungen har både i går och ; dag hållit konselj. — H. M. Konungen gaf i går e. m. kl. 6 afskedsföreträde åt rikets ständers revisorer, hvilka efter tilländalupet uppdrag i dag åtskiljts. — H. M. Enkedrottningen anlände till hufvudstaden i går afton kl. omkring 10. — Tidningarne från Christiania meddela att då, i följd af kolerafarsotens hemsökelser der, norska riksståthållaren icke funnit passande att på vanligt sätt fira H. M. Enkedrottningens födelsedag, d.:8 i denna må-nad, hade han låtit tillställa fattigkommissionen ett:belopp af 120 sp. daler, för hvilken summa 223 personer i fattighusen och omkring :600 fattiga utom fattighusen blifvit bespisade. — Riksdagen hår i dag vid middagstiden, med de öfliga gamla ceremonierna blifvit, som man kallar det, utblåst. samt kungörel-. sen om riksdagens öppnande under ljud af ukor och trumpeter uppläst af rikshärolden örst på borggården och derefter på andra vanliga platser inom hufvudstaden. Vid samma tid infann sig på Kongl. Slottet de härvaratide två äldsta grefvarne öfverste kammarherren grefve Mauritz Lewenhaupt