å landsorten som mom de tHeste stader, nara
nog säkerhet funnes, att en ledamot af adeln,
hvilken egde några af de för representant-
kallet erforderliga egenskaper, skulle, om
han framställer sig som kandidat, blifva vald
åtminstone 5 gånger af 6, särdeles om han
vore boende inom valdistriktet och ej alltför
mycket stött sin omgifning för hufvudet,
hvilket är så mycket sannolikare som det nu
inom de valda stånden ofta är mycket svå-
rare att finna någon som vill åtaga sig riks-
dagsmannakallet, än att erhålla detsamma om
man så önskar. -
Adelns inflytande på representationen skulle:
sålunda ej minskas, utan det är ganska tro-
ligt att en stor del, kanske tredjedelen eller
mera af representanterna komma att utgöras
af adelsmän. Afven är det säkert att Sveri-
ges adeliga familjer häraf skulle väckas till
en högre patriotisk verksamhet, då det endast
vore dymedelst, men icke, såsom man säger,
genom att sofva sig till sin lycka, som de
kunde hoppas att se sina män intaga sin
plats i fäderneslandets vigtigaste rådslag. Det
är kanske icke vår minsta olycka, att vi nu
hafva en påfallande brist på en sannt ädel
ärelystnad. Om sålunda regeringen ville ut-
öfva sitt inflytande på adeln, skulle denna
gifva efter förr än man i allmänhet tror.
Detta förhållande komme äfven, ehuru af
andra orsaker,, att inträffa i afseende å pre-
steståndet; ty om kyrkoherdarne i landsorten
med visshet kände att regeringen verkligen
instämde med folket i begär efter en repre-
sentationsförändring, kan man vara förvissad
att deras representanter till stor del skulle
ombytas; vidare skulle komministrarne ej af
fruktan för en framtida förföljelse af herrar con-
sistoriales afhålla sig från utseende af om-
bud, och om detta ändock ej vore tillräck-
ligt att bryta det prelatensiska partiets öfver-
vigt, vore det troligen ej omöjligt för rege-
ringen att bringa en eller annan af dess le-
damöter till eftergift. Allvarsamt taladt, fin-
nes väl ej någon som tror att presteståndet
skulle rösta nej till detta förslag, om konun-
gen och alla de tre öfriga stånden antoge det.
Inom borgareståndet äger Örebro-förslaget
redan pluralitet, hvilken årligen tillväxer få
det Hberalt konservativa partiets bekostnad,
och äfven detta partis fleste ledamöter inom
ståndet skulle, om detsamma komme till af-
görande, ej rösta deremot, huru många hin-
der de än skola uppställa för dess läggande
till afgörande vid en kommande riksdag.
Inom bondeståndet har det all utsigt att
blifva- nästan enhälligt antaget.
Sålunda finner man att Övrebro-förslaget;,
med deruti ofvan antydda förändringar, har
för sig två stånd, och större förhoppning än
något annat förslag att blifva antaget äfven
af de begge andra stånden, hvilken närmar sig
till visshet om regeringen vill arbeta derför. :
Under den nu rådande politiska reaktionen
och vid det öfvervägande inflytande som
Rysslands statskonst visat sig utöfva, är väl
ej att hoppas ett vår konung, äfven om han
så önskade, skulle af farhåga för förvecklin-
gar med de öfriga makterna, våga annat än
motsätta sig detta förslag; men så är äfven
förhållandet med såväl ett förslag i likhet med
det de liberalt konservativa åstunda, som ocktT
med hvarje annat klassvals förslag, hvilket)
ej vore mycket mera konservativt än de nu-J:
varande stånden. De politiska konjunktu-
rerna kunna dock, kanske förr än man tror,
förändras i en rigtning, som återgåfve konun-
gen full frihet i beslut, och så vida folkets
majoritet då tydligt uttalade sig för förslagets
antagande, kan man hoppas att konungen
skulle till förmån för detsamma använda detf
inflytande konungamakten lemnar att inverka
på adelns och presteståndets beslut, hvilka
båda stånd, ehuru de nu innehafva halfvare-
presentationen, dock endast utgöra en ringa
minoritet af det svenska samhället.
Det är derföre af högsta vigt att borgare-
och bondestånden vid innevarande riksdag
tillsätta ledamöterne i utskotten på sådant
sätt att det ej denna gång, lika med sistal
riksdagen, uti konstitutionsutskottet kom-
mer att finnas några andra än den. liberata
saken fullt tillgifna och pålitliga personer; ty
om Örebro-förslaget, med ofvan antydda och
möjligen äfven andra nödiga förändringar
blefve hvilande, torde kanhända redan innan
nästa riksdag de politiska förhållandena hatva
så förändrats, att- dess genomdrifvande ej
blefve fullt så omöjligt som nu synes vara
händelsen, och då kunde genom en urtima
riksdags sammankallande saken när som helst
gå för sig.
—-— Av TE
— H. M. Konungen har både i går och ;
dag hållit konselj.
— H. M. Konungen gaf i går e. m. kl. 6
afskedsföreträde åt rikets ständers revisorer,
hvilka efter tilländalupet uppdrag i dag åt-
skiljts.
— H. M. Enkedrottningen anlände till
hufvudstaden i går afton kl. omkring 10.
— Tidningarne från Christiania meddela
att då, i följd af kolerafarsotens hemsökel-
ser der, norska riksståthållaren icke funnit
passande att på vanligt sätt fira H. M. En-
kedrottningens födelsedag, d.:8 i denna må-
-nad, hade han låtit tillställa fattigkommis-
sionen ett:belopp af 120 sp. daler, för hvil-
ken summa 223 personer i fattighusen och
omkring :600 fattiga utom fattighusen blifvit
bespisade.
— Riksdagen hår i dag vid middagstiden,
med de öfliga gamla ceremonierna blifvit,
som man kallar det, utblåst. samt kungörel-.
sen om riksdagens öppnande under ljud af
ukor och trumpeter uppläst af rikshärolden
örst på borggården och derefter på andra
vanliga platser inom hufvudstaden.
Vid samma tid infann sig på Kongl. Slot-
tet de härvaratide två äldsta grefvarne öfver-
ste kammarherren grefve Mauritz Lewenhaupt