domaren att i grofva brottmäl försöka med vårare fängelsene att få sanningen i ljuset, her bindande liknelser och omständigheter . mas emot then, som anklagad är,, hvarvid) U gen dock tillägger: förfare dock ther med gent arsamliga. det Att sättas, t. ex. åtta dagar, i mörk cell är den nellertid ett ganska hårdt pinomedel, ochi Maj L detta svårare torturfängelse icke brukar sälj läggas genom motiverade beslut, stödjande jsoro g på, formligen åberopade, under ransakninI pet on förekomna bindande liknelser och omden ändigheter emot den anklagade, utan kan sed era bero af en godtycklig uppfattning afjme vad i saken förekommit, då domaren förf bre: larar att han finner skäligt, förordna, attim en tilltalade skall i dylikt häkte insättas, tar vilket beslut också genast sättes i verkstälfö! ighet, äfven om det saknade alla skäl, kan jfo! van icke annat än i dessa omständigheter ni1 inna ytterligare grunder att påyrka afskafJ re: andet af ett dylikt i lagen qvarblifvet torde urmedel. I nya lagförslaget är det också Pre: teslutet. Men då nu regeringen: sannolikt cke gör någon proposition om ny brottmåäls-( ag, för hvilken vigtiga reformfråga vederbö-lg ande synas hafva förlorat aHt deltagande, i! rore det väl om enskilda motionärer samtimr agutskottet ville gripa sig an med att sökalhv senomdrifva åtminstone några förbättringar i(ne rottmålslagen och dess tillämpning, och deriI en land förtjenar afskaffandet af berörde torturstå stadgande att upptagas bland de främsta. pe Då förvarande i mörk cell är ett af de mestipe oinsamma och för kropp och sinnen påko-jn? stande tillstånd hvari en lefvande varelse kan im försättas, bör man 1 ett samhälle som gör ij on anspråk på att tillhöra den civiliserade verlim den, ej längre fördraga att domaremakten, I et hvars höga anseende och ära bero af opar-ivt tiskhet, skall efter sitt godtfinnande, och utan de appell, :ega att disponera öfver de mörka cel-j I lerna, såsom medel att tvinga tilltalade tilllpr bekännelse. Det är ju i sjelfva verket en vi grym qvarlefva af förflutna tiders barbari. fö Om än detta pinomedel i allmänhet använi Jö des med den försigtighet, att några större de missbruk deraf icke blifvit kända, så hindrarim sådant icke att de möjligen kunna inträffa, v: och ju flera cellfängelser och mörka cellerih som blifva i orterna tillgängliga att i dessaji fall använda, desto flera blifva frestelserna för mera otåliga och raska brottmålsdomare, att i en kanske alltför mycket omfattande mån begagna sig af förenämnde sätt att tvinga tilltalade till bekännelse. I Vi anse derföre tiden vara inne att ej längre tåla bibehållandet i vår lag af berörde tortur, och vi äro öfvertygade att den utan all skada för lagskipningens säkra gång kan afskaffas. Men om berörde torturmedel ej längre får användas under ransakningarne, blir det cen annan fråga om man i sammanhang härmed äfven bör afskaffa insättandet på bekännelse. Detta är väl också ett torturmedel, men det användes åtminstone icke utan efter den noggrannaste pröfning och efter högsta domstolens särskilta, i hvarje fall mycket fullständigt motiverade beslut. Bekännelsefängelset ! är också blott ett vanligt cellfängelse. E ( är således, ehuru utgörande en tortur och stridande emot rättvisans fordringar, hvadan det också blifvit i nya lagförslaget utdömdt, icke ett så beskaffadt mera godtyckligt pinomemedel, som det hårdare fängelse, hvari domarenyunder ransakningens gång, kan förordna att den tilltalade skall insättas. EE 6 det. af det sednare innefattar derföre icke vilkorligen upphörandet af bekännelsefängelset, ehuru man med allt skäl måste önska, att reformen sträckte sig äfven till bekännelsefängelset. Angående ifrågavarande svårare fängelse, yttrar Jagkommitten i motiverna till 6 kap. sednare del af förslaget tillr ättegångsbalk, att meningen dermed varit, att sedan det blifvit domare och konungens befallningshafvande strängeligen förbudet att använda egentlig tor-tur, ett tvångsmedel af lindrigare art likväl skulle vara att tillgå,; hvarefter lagberedningen anmärker: Dånu detta ringare tvångsmedel, hvarmed ytindamålet otvifvelaktigt varit att tillvägabringa bekännelse under en påstående ransakning, eller vid slutet deraf, innan någon dom fallit, svårligen måtte kunna förvandlas till ett inspärrande i fängelse, möjligtvis för den vanklagades hela lifstid, efter fulländad ransakning och sedan i flera instantier redan pblifvit slutligen dömdt; synes en så beskaffad åtgärd af högsta domaremakten närma sig till åläggandet af ett slags extraordinär eller provisionel bestraffning 1 mål, der bevisningen ej varit fullt bindande. Att den, under denna synpunkt betraktad, öfverens;stämmer med svenska lagarnes anda, kan kommitteen ej finna. Huruvida den äter, såsom blott tvångsmedel, är förenlig med den varsamhet, hvarom domaren i åberopade lagrummet erinras, och med den för närvarande öfverallt rådande grundsats, att hvarken hårdare eller lindrigare tortur under något sken må användas, torde ock vara tvifvel underkastadt. I ro sIaman haofriad från den afoudadyrkair