domaren att i grofva brottmäl försöka med
vårare fängelsene att få sanningen i ljuset,
her bindande liknelser och omständigheter .
mas emot then, som anklagad är,, hvarvid) U
gen dock tillägger: förfare dock ther med gent
arsamliga. det
Att sättas, t. ex. åtta dagar, i mörk cell är den
nellertid ett ganska hårdt pinomedel, ochi Maj
L detta svårare torturfängelse icke brukar sälj
läggas genom motiverade beslut, stödjande jsoro
g på, formligen åberopade, under ransaknin- I pet
on förekomna bindande liknelser och om- den
ändigheter emot den anklagade, utan kan sed
era bero af en godtycklig uppfattning afjme
vad i saken förekommit, då domaren för- f bre:
larar att han finner skäligt, förordna, attim
en tilltalade skall i dylikt häkte insättas, tar
vilket beslut också genast sättes i verkstäl- fö!
ighet, äfven om det saknade alla skäl, kan jfo!
van icke annat än i dessa omständigheter ni1
inna ytterligare grunder att påyrka afskaf- J re:
andet af ett dylikt i lagen qvarblifvet tor- de
urmedel. I nya lagförslaget är det också Pre:
teslutet. Men då nu regeringen: sannolikt
cke gör någon proposition om ny brottmåäls-(
ag, för hvilken vigtiga reformfråga vederbö-lg
ande synas hafva förlorat aHt deltagande, i!
rore det väl om enskilda motionärer samtimr
agutskottet ville gripa sig an med att sökalhv
senomdrifva åtminstone några förbättringar i(ne
rottmålslagen och dess tillämpning, och deri- I en
land förtjenar afskaffandet af berörde tortur- stå
stadgande att upptagas bland de främsta. pe
Då förvarande i mörk cell är ett af de mestipe
oinsamma och för kropp och sinnen påko-jn?
stande tillstånd hvari en lefvande varelse kan im
försättas, bör man 1 ett samhälle som gör ij on
anspråk på att tillhöra den civiliserade verl- im
den, ej längre fördraga att domaremakten, I et
hvars höga anseende och ära bero af opar-ivt
tiskhet, skall efter sitt godtfinnande, och utan de
appell, :ega att disponera öfver de mörka cel-j I
lerna, såsom medel att tvinga tilltalade tilllpr
bekännelse. Det är ju i sjelfva verket en vi
grym qvarlefva af förflutna tiders barbari. fö
Om än detta pinomedel i allmänhet använ- i Jö
des med den försigtighet, att några större de
missbruk deraf icke blifvit kända, så hindrarim
sådant icke att de möjligen kunna inträffa, v:
och ju flera cellfängelser och mörka cellerih
som blifva i orterna tillgängliga att i dessaji
fall använda, desto flera blifva frestelserna
för mera otåliga och raska brottmålsdomare,
att i en kanske alltför mycket omfattande mån
begagna sig af förenämnde sätt att tvinga till-
talade till bekännelse. I
Vi anse derföre tiden vara inne att ej längre
tåla bibehållandet i vår lag af berörde tortur,
och vi äro öfvertygade att den utan all skada
för lagskipningens säkra gång kan afskaffas.
Men om berörde torturmedel ej längre får
användas under ransakningarne, blir det cen
annan fråga om man i sammanhang härmed
äfven bör afskaffa insättandet på bekännelse.
Detta är väl också ett torturmedel, men det
användes åtminstone icke utan efter den nog-
grannaste pröfning och efter högsta domsto-
lens särskilta, i hvarje fall mycket fullstän-
digt motiverade beslut. Bekännelsefängelset !
är också blott ett vanligt cellfängelse.
E
(
är således, ehuru utgörande en tortur och stri-
dande emot rättvisans fordringar, hvadan det
också blifvit i nya lagförslaget utdömdt, icke
ett så beskaffadt mera godtyckligt pinome-
medel, som det hårdare fängelse, hvari do-
marenyunder ransakningens gång, kan förordna
att den tilltalade skall insättas. EE
6
det. af det sednare innefattar derföre icke vil-
korligen upphörandet af bekännelsefängelset,
ehuru man med allt skäl måste önska, att
reformen sträckte sig äfven till bekännelse-
fängelset.
Angående ifrågavarande svårare fängelse,
yttrar Jagkommitten i motiverna till 6 kap.
sednare del af förslaget tillr ättegångsbalk, att
meningen dermed varit, att sedan det blifvit
domare och konungens befallningshafvande
strängeligen förbudet att använda egentlig tor-
-tur, ett tvångsmedel af lindrigare art likväl
skulle vara att tillgå,; hvarefter lagberednin-
gen anmärker:
Dånu detta ringare tvångsmedel, hvarmed
ytindamålet otvifvelaktigt varit att tillvägabringa
bekännelse under en påstående ransakning,
eller vid slutet deraf, innan någon dom fal-
lit, svårligen måtte kunna förvandlas till ett
inspärrande i fängelse, möjligtvis för den
vanklagades hela lifstid, efter fulländad ran-
sakning och sedan i flera instantier redan
pblifvit slutligen dömdt; synes en så beskaf-
fad åtgärd af högsta domaremakten närma
sig till åläggandet af ett slags extraordinär
eller provisionel bestraffning 1 mål, der be-
visningen ej varit fullt bindande. Att den,
under denna synpunkt betraktad, öfverens-
;stämmer med svenska lagarnes anda, kan
kommitteen ej finna. Huruvida den äter,
såsom blott tvångsmedel, är förenlig med
den varsamhet, hvarom domaren i åberopade
lagrummet erinras, och med den för när-
varande öfverallt rådande grundsats, att hvar-
ken hårdare eller lindrigare tortur under nå-
got sken må användas, torde ock vara tvif-
vel underkastadt.
I ro sIaman haofriad från den afoudadyrkair