makare? Ja det är frågan; men vi ha icke
åtagit oss att besvara den. Endast så mycke
ra vi försäkra, att Patrou beter s
hederligt, ja ridderligt, så skomak
är, fastän det synes oss som det icke
kadat om han litet bättre vetat hvad
han egentligen ville. Men vi äro alla men-
niskor och ha våra små svagheter; hvarföre
då undra deröfver hos den anspråkslöse Pa-
trou — eller hos styckets författare, som lå-
ter sina hjeltar midt i handlingens brusande
fart utgjuta sitt hjerta i vemodiga sånger —
eller hos mlle Torsslow och hr Thegerström,
hvilkas röster just icke förmådde höja värdet
af dessa styckets något olämpliga prydnader
— eller hos — jo vänta, vi undra verkligen
något litet öfver teaterms styrelse, som icke
borttagit dessa prydnader. Må Barnabe-Norrby
sjunga i takt med sin hammare, må äfven
bönderna sjunga vid Patrous återkomst; men,
för styckets framgångs skull, icke Athenais,
icke de Beauval, knappast mäster Patrou.
Eljest fortgår handlingen raskt, och. har
sina goda komiska momenter, väl framhållna
af hr Norrby. Man får visserligen just icke
betrakta karaktererna såsom teckningar efter
naturen i strängare mening eller se så noga
med konseqvensen i alla delar; men utan att
vara något värderikare konstverk, kan styc-
ket dock vara ganska underhållande och ses
med nöje. Utom hr Norrby, ådrogo sig ,äf-
ven hr Zetterholm och mlle Kindahl förtjent
uppmärksamhet genom ett godt och vårdadt
spel. Mlle Y. Torsslow. var något svag i
Athenais rol, och synes hon isynnerhet böra
undvika de gestaltens höjningar genom hvilka
hon söker gifva styrka åt de ställen i dia-
logen, som kräfva mera eftertryck.
Affischen kallar stycket öfversättning från
danskan,. Om vi undantaga sångerna, sma-
sar dock det hela, så till form som innehåll,
emligen fransyskt. .
I Barndomsvännerna — gårdagsrepresentatio-
ens andra nyhet — se vi tvenne unga per-
soner, Louis och Sophie (hr G. Kinmanson
och mlle Kindahl) som blifvit uppfostrade
illsammans hos sin. onkel och af honom-be-
tämda till man och hustru. Det är deras
röllopsdag; men de unga tu bekymra sig så
öga derom; det har varit så länge beslutadt,
let är som det skulle så vara, de ha aldrig
port sig sjelfva om de älskade hvarandra.
in ung enka, en parisiska, Agathe Felton,
om är bjuden till bröllopet, förvånas öfver
eras likgiltighet och beslutar att undanrödja
en. Se der uppränningen till intrigen uti
enna rätt lätta och lifliga obetydlighet, som
f de hufvudsakligen medverkande utfördes
å ett i allmänhet tillfredsställande sätt.
Representationen gafs till förmån för hr
etterholm, och huset var i det allra närma-j:
te fullt. j i