dare förökad. Men äfven om sådana skäl
icke gälla — om blott utsigterne till möjlig
vinst fö staten skall: uteslutande bestimma!?
utgången, så förtjenar det slutligen att tagas
i öfvervägande, Om någon uppoffring ens i
sådant afseende skulle blifva följden af den
ifrågaställde förändringen. Inträffar verkligen
en fortgående prisstegring, kan den, i natur-
lig ordning, endast ske högst långsamt —
statens vinst derpå blefve således för hvarje
år högst ringa och hade föga eller intet in-
flytande på tillgångarne för hvarje olika stats-
reglering. Ännu mindre skulle uppoffrandet
deraf betyda emot den stora förenkling uti
hela drätselverket, som, efter hvad sakkun-
nige personer ådagalagt; kunde beredas, om
allt det trassel och besvär, som äro följden
af nuvarande sättet för grundräntornes utgö-
rande blefve undanröjde. Endast de bespa-
ringar, som i detta hänseende blefve möjliga,
komme sannolikt att mer än motsvara ofvan-
nämnde vinst, om den ock verkligen uppstår,
hvilket alltid är problematiskt. Dessutom
bör ej heller förbises, att staten säkerligen
blefve derför fullt ersatt genom den tillök-
ning uti lösen för tionde och arrendespanmå-
len, som genom markegångssättning efter vin-
termånadernes pris uppstår.
Vid behandlingen af frågan om de svenska
jordräntornes förvandlande till bestämd pen-
ningeskatt, kan det äfven förtjena att taga
kännedom, om huru man, i likartade fall,
gått till väga i andra länder. Det visar sig
då, att hvad man här, från vissa håll, så ifrigt
motarbetar och såsom olämpligt fördömer, är
i allmänhet redan utfördt i de länder, der
jorden varit belastad med persedelskatter. För
att främst vända oss till -brödrariket Norge,
så voro der, ännu i sednare tider, jordegen-
domar belastade med åtskilliga persedelskat-
ter, af, ungefärligen lika beskaffenhet, som
våra hemmansräntor. Insigten af detta be-
skattningssätts olämplighet framkallade der åt-
gärder för beredandet af nödig förändring.
Under de sednare åren af konung Carl Jo-
hans regering nedsattes för detta ändamål en
serskild kommitte. Denna föreslog dessa rän-
tors förvandlande till en bestämd penningeskatt,
hvilket förslag af konungen gillades och fram-
ställdes till storthinget, som äfven antog deisam-
ma. Lyckligtvis hade de norske jordegande
inga indelningshafvare, hvilkas intressen vorc
nog mäktiga att tillintetgöra denna gagneliga
förändring. Anmärkas bör, att berörde åtgärd
icke må förblandas med det upphäfvande a
vissa på jorden hvilande skatter, som serskild
blifvit i Norge vidtaget, och hvilken lindring
för jordbruket vi icke ens vilja åberopa, fö
att ej draga striden in på ett för den nu be:
handlade frågan främmande fält.
Rarke fölan NY