viss förbehållsamhet som insmugit sig i stilen — önskningarna om min återkomst uttrycktes minAre för hennes egen del än såsom helsningar från andra; de ord som buro prägeln af den samla barnsliga förtroligheten voro försvunna; och Bästa Sisty hade fått vika för den kalla formen af Bästa Kusins. Dessa bref, som kommit till mig på ett ställe der fickor och kärlek voro forntida myther, hjernspöken och syner, som endast funnos till i inbillningen, — dessa bref hade så småningom smugit sig in i mitt hjertas hemliga gömslen; och af spillrorna utaf min fördna roman hade det lyckats: enslighet och -drömmeri att skapa en sy roman för framtiden. Min mor hade i sina bref aldrig underlåtit att omtala Blanche, — att omnämna hennes omtänksamhet och ömma ysrksamhet, hennes ädla hjerta och milda lynne — och uti mången liten teckning från hemmet fanns hennes bild framställd just der hvarest jag helst ville se den, icke sysselsättande sig med att se bilder i kristallen,, utan åtföljande min mor på välgörenhetsbesök i byn, undervisande de unga, vårdande de ålderstigna; och lärande sig sjelf kolorera efter en gammal messbok i min fars samling, på det hon måtte kunna öfverraska min onkel med en ny geneologisk tabell, med alla sköldar och rutor färglagde i guld, svart och silfver; eller sväfvar hon omkring min fan vid: hans skrifbord, och vaktar på när han ser sig om efter någon bok som han-är för maklig att stiga upp efter. Blanche hade gjort upp en ny-katälog: och lärt sig den utantill, och visste ögonblickligen från hvilken vrå af Heraclea hön skulle frambesvärja spöket. Om alla dessa små drag hade -min mor i: sin lofordande värma varit ytterst noggrann och omständlig; men, hur det kom sig, hade hon aldrig, åtminstone -under de sista två åren, nämnt huruvida Blanche till utseendet var vacker eller hvardaglig. Detta var en bedrötig uraktlåtenhet.; Jag hade önskat framställa denna enkla fråga, eller grannlaga och diplomatiskt leda talet ditåt; men, hur det var, hade jag aldrig vågat — ty jag var viss