kegångssättning, lämpad efter priserne under vintermånaderne, hemmansräntorne fortfarande förblifva utsatte i persedlar, lösen för dem i alla ofvannämnde fall blifver betydligt högre, ! än efter hittills gällande förhållanden, och således en motsvarande tillökning uti hvad nämnde skatter, efter hittills följde grunder utgjort, blifver en ovilkorlig följd. Då komma ju likväl de skattdragande i mycket sämre vilkor än förut? Detta är så klart, att vi förmoda, i: ätt hvarken Sv. Tidningen eller dess insän-1 dare kunna förneka det. Om ett sådant re-j: sultat varit förbisedt af dem, som uppgjorti. förslaget, eller det verkligen är åsyftadt att äfven på detta sätt få hemmansräntorne förökade; är svårt att afgöra. Båda delarne äro möjliga. Men vi taga likväl för afgjordt, att) om konungen, då detta förslag underställdes j hans pröfning, blifvit upplyst derom, att det1 samma skulle leda till ett sådant resultat, l: att de länge ifrågaställde åtgärderne för hemmansräntornes förenkling, i stället att bereda en af de skattdragande väntad lättnad, komme att medföra en betydlig tillökning i deras hittills vanliga utskylder, det säkerligen icke blifvit föremål för en kongl. proposition. — Det må visserligen vara rigtigt att, när markegång skall finnas, den bör vara lämpad efter de priser, hvartill persedlarne vid levereringstiden kunna realiseras. Men då staten allt hitintillsmedgifvit lösningssättet efter markegång satt om hösten, då priserne alltid äro lägre, bör det väl icke skäligen ifrågasättas, att på ett sådant sätt ordna åtgärder, hvilka förespeglas skola bereda lättnad för de skattdragande, att de leda till ett alldeles motsatt resultat, eller en skatteför-) höjning. För temmeligen säkert bör emedlertid antagas, att bondeståndet förbisett detta, då det vid sista riksdagen lyckades att förmå dess pluralitet att, sannolik i det likväl hittills felslagna hoppet, att få se äfven räntetagarnes uppsägningsrätt försvunnen och forsellönen upphörd, antaga det framställda förslaget att verkställa ränteförenklingen medelst de flesta persedelräntornes bibehållande. Hvad som passerade vid de sedermera hållne provinsmötena, hvarvid temligen allmänt uttalades den önskan, att hemmansräntorne måtte förvandlas till bestämd penningeskatt, bevisar emellertid att de skattdragande sjelfve egde klar insigt af det framställda förslagets att beskaffenhet. Den omständigheten att markegångssättningen kommer att undergå en förändring, som bestämdt leder till förhöjda priser, måste således för de skattdragande utgöra en ökad anledning att påyrka nämnde förvandling af hemmansräntorne, så framt de icke vilja underkasta sig en påtaglig förhöjning af denna skatt. Berörde förändring kommer ändock att leda till en sådan förhöjning hvad angår den kronan behållna tionden, hvars förvandlande till bestämd penningeränta aldrig varit ifrågasatt, och hvilken framgent måste lösas efter högre markegång, än om denna fortfarande varit bestämd efter hittills gällande grunder. Men denna uppoffring blefve likväl mindre betydlig och kunde anses ersatt, derest de skattdragande samtidigt erhållit de ifrågaställde fördelarne, att, genom hemmansräntornes förvandling i penningar, vinna säkerhet emotderas framtida stegring, och, genom indelta räntornes påyrkade indragning till staten, befrias ifrån alla prejerier af räntetagare. : Allt detta var af den s. k. skatteregleringskommitteen tillstyrkt i sammanhaag med förslaget om förändring i markegångssättningen. Men när man sönderplockar ett förslag, som är uppgjordt efter en viss plan oeh vill antaga det ena, men förkasta ett annat, ehuru de sinsemellan ega det närmaste sammanhang, uppkomma lätt sådana rnsultater som vi anmärkt. Det är alldeles, som derest man; i följd af:ett förlikningsförslag, hvilande på ömsesidiga eftergifter, ville begagna dessa å ena sidan, men det oaktadt utkräfva allt hvad på den andra sidan blifvit yrkadt. Efter hvad redan i det föregående är visadt, skulle hemmansräntornes så ifrigt bestridda förvandling till fix penningeskatt icke medföra någon minskning uti statens nu egande inkomster, utan endast leda derhän att dessa skatter icke kunna blifva: ytterligare stegrade. Sådant kan väl svårligen rubriceras såsom förlusty, i ordets rätta bemärkelse. Men om man än så vill benämna den eftergift af förhoppningarne på en möjlig prisstegring, som derigenom skulle afstås, så hemställa vi till hvarje fördomsfritt och oförvilladt omdöme, om icke den rättvisa: och billighet, som staten dermed skulle utöfva -emot en mängd tungt beskattade medlemmar, samt den lättnad. och belåtenhet vid: utgörandet af deras skatter, söm derigenom beredes; äfven böra väga något i vågskålen vid denna frågas behandling. . Och månne under en tid, då man, om än under motstånd från vissa håll, bemödäar sig att lossa på de band, som trycka näringar och industri, landets :modernäring jordbruket, eller rättare sagdt, dess mest betryckta idkare,innehafvarne af den skattI skyldiga jorden, icke kunna ega skäliga anspråk att, sent omsider, få åtnjuta åtminstone eh sådan lättnad, som vid mer än ett tillfälle af Konung och Ständererkänts vara billig och Trättvis — ja — en gång på sådan grund bei viljad, fastän kort. derefter, för löntagareintressets tillfredsställande; dem fråntagen, elfler att, genom en bestämd, grundskatt, alla IT jordegendomar blifva lika betungade, som AT SES Ar a