STOCKHOLM, den 5 November. Försök till en öf af den 8 k skaiteforenkling n oler reformen i Sveriges jordbeskaltvinz. Af Tertius Interveniens. Uti de här förut omnämnde artiklarne i v. Tidningen har äfven mot förslaget att förvandla räntorne till penningar blifvit framstäldt, huruledes beständet af flera bland våra riksvigtigaste inrättningar, såsom t. ex. indelmingsverket; åtskilliga välgörenhetsoch undervisningsstiftelser m. m. derigenom blefve beroende af de ädla metallernes möjliga värdeförändringar i framtiden, utan äfven af de rubbningar, som kunna inträffa med vårt penningeväsende. Man skall lita bra mycket på verkan af att slå ikring sig med stora ord, då man på allvar framkommer med sådana skäl. Nog begriper väl hvar och en, som något tänker på saken, att indelningsverket, eller organisation af indelta armåeen, hvilar derpå att manskapet uppsättes och underhålles af jordegendomarne samt har torp sig anslagne; men visserligen icke till sitt bestånd beror -derpå, om befälet, till någon del, har sina löner utgående i persedelräntor, som uppbäras direkte af de skattdragande, och att samma är förhållandet med åtskilliga stiftelser, som innehafva enahanda anslag. Bästa beviset derpå är, att ej mindre denna armå, än de ifrågavarande institutionerne, tid efter annan, behöft och erhållit betydliga kontanta anslag. Om de sålunda skulle grundat sitt bestånd endast på indelningarne och ständerne icke för dem, likasom i andra fall, efter behof anvisat nödiga tillökningar, hade med detta bestånd nu varit ganska illa bestäldt. Månne icke hela den öfriga armåen, flottan och alla de embetsmannakårer och inrättningar, hvilka uteslutande njuta kontanta löner och anslag, äfven äro lika riksvigtiga,, som de med indelta anslag aflönade, och har de förras be-: stånd hittills varit mera äfventyradt, än de! sednares? Vill man för framtiden förutsätta så orimliga förhållanden, som att motsatsen. skulle inträffa, så befara vi, att ej heller de med indelningar försedda komma att blifva mera betryggade. Sådant bör vara lätt insedt — härom komma vi för öfrigt i tillfälle att här efteråt närmare yttra oss. Den erinran må dock här görasatt, i hvad fall som helst, det icke kan blifva rättvist att, för att bereda större fördelar åt vissa kårer och institutioner än åt de öfriga, belasta en del skattdragande med obilliga bördor. Frågan om användandet af skatterne bör alldeles skiljas ifrån beskattningssättet. På sätt uti Sv. T. ofvannämndeartiklar anföres, är det vid sednaste riksdagen framställda ränteförenklingsförslagets grundval, att de nuvarande hufvudräntorne skola bibehållas, eller ett uppkok på de förslag i samma syftning, som förr blifvit framställda, men öfvergifne. Det anmärkes der tillika, hurusom de, hvilka helst vilja hafva hela räntan förbytt till penningar, till någon del skulle få denna sin önskan uppfylld, derigenom att en dylik förvandling skedde med småpersedlarne, samt att, för öfrigt, genom nämnde förslag, omöjligt någon skattskyldig kan komma i sämre vilkor än förut. Hvad angår den omständigheten, att en del af räntorne skule förvandlas till penningar, så är den af ingen betydenhet, då denna förvandling blott gäller några få procent af det hela, och dervid sådana persedlar, hvilkas värden föga förändras. Och hvad beträffar den så kallade omöjligheten för någon skattskyldig, att, i följd af nämnde försläg, komma i sämre vilkor än förut, så skola vi visa, att den icke blott möjligen, utan ganska säkert inträffar. Det är redan i det föregående ådagalagdt, att genom persedlarnes bibehållande, de skattskyldige äfventyra, att småningom få sina skattebelopp ökade och att således få betala mera än förut, hvilket ock just synes vara förslagets dolda syftemål. Men om äfven man vill förbise detta, enär sådant kan sägas vara ett redän nu existerande förhållande, så är likväl nödigt att jemväl taga i betraktande de resultater i öfrigt, som uppkomma genom tillämpning af regleringsförslaget i dess helhet, det vill säga i sammanhang med öfriga der förekommande punkter. Man upptäcker då, att derest, efter 1:sta punkten i förslaget, grundräntorne fortfarande skulle bibehållas i persedlar, att lösas efter markegång, och ändock införas en sådan förändring uti markegångssättnigen, som, enligt 3:dje punkten i förslaget, redan är antagen, skulle sådant ovilkorligen komma att leda till er genast inträdande ständig och ganska betydlig förhöjning i nämnde skatter. Det är nemligen kändt, att, då markegången hittills blifvit sati höstetiden, då alla priser vanligen äro lägre än under de påföljande vintermånaderne, den: samma i allmänhet ej obetydligt understigi de priser, som varit gällande vid sistnämnde tid, ,då levereringarne böra verkställas. Di alla kronans bebållne räntor få lösas efte. markegång och, fastän de fleste räntetagare för att tilltvinga sig högre löner, uppsäga der dem anslagne spanmål till leverering in nanatura, markegången äfveni en mängd andre fall tjenar till efterrättelse, vid räntornes lö sande, är det uppenbart, att om efter inträdandet af den vid sista riksdageu, jemlik regleringsförslagets 3:dje punkt beslutade mar tt) Ser A; Bin:0256.