STOCKHOLM, den 5 November.
Försök till en öf af den 8 k
skaiteforenkling n oler reformen
i Sveriges jordbeskaltvinz.
Af Tertius Interveniens.
Uti de här förut omnämnde artiklarne i v.
Tidningen har äfven mot förslaget att för-
vandla räntorne till penningar blifvit fram-
stäldt, huruledes beständet af flera bland våra
riksvigtigaste inrättningar, såsom t. ex. in-
delmingsverket; åtskilliga välgörenhets- och
undervisningsstiftelser m. m. derigenom blefve
beroende af de ädla metallernes möjliga värde-
förändringar i framtiden, utan äfven af de
rubbningar, som kunna inträffa med vårt pen-
ningeväsende. Man skall lita bra mycket
på verkan af att slå ikring sig med stora ord,
då man på allvar framkommer med sådana
skäl. Nog begriper väl hvar och en, som nå-
got tänker på saken, att indelningsverket, el-
ler organisation af indelta armåeen, hvilar derpå
att manskapet uppsättes och underhålles af
jordegendomarne samt har torp sig anslagne;
men visserligen icke till sitt bestånd beror
-derpå, om befälet, till någon del, har sina lö-
ner utgående i persedelräntor, som uppbäras
direkte af de skattdragande, och att samma
är förhållandet med åtskilliga stiftelser, som
innehafva enahanda anslag. Bästa beviset derpå
är, att ej mindre denna armå, än de ifråga-
varande institutionerne, tid efter annan, be-
höft och erhållit betydliga kontanta anslag.
Om de sålunda skulle grundat sitt bestånd
endast på indelningarne och ständerne icke
för dem, likasom i andra fall, efter behof an-
visat nödiga tillökningar, hade med detta be-
stånd nu varit ganska illa bestäldt. Månne
icke hela den öfriga armåen, flottan och alla
de embetsmannakårer och inrättningar, hvilka
uteslutande njuta kontanta löner och anslag,
äfven äro lika riksvigtiga,, som de med in-
delta anslag aflönade, och har de förras be-:
stånd hittills varit mera äfventyradt, än de!
sednares? Vill man för framtiden förutsätta
så orimliga förhållanden, som att motsatsen.
skulle inträffa, så befara vi, att ej heller de
med indelningar försedda komma att blifva
mera betryggade. Sådant bör vara lätt insedt
— härom komma vi för öfrigt i tillfälle att
här efteråt närmare yttra oss. Den erinran
må dock här görasatt, i hvad fall som helst, det
icke kan blifva rättvist att, för att bereda större
fördelar åt vissa kårer och institutioner än
åt de öfriga, belasta en del skattdragande
med obilliga bördor. Frågan om användandet
af skatterne bör alldeles skiljas ifrån beskatt-
ningssättet.
På sätt uti Sv. T. ofvannämnde- artiklar
anföres, är det vid sednaste riksdagen fram-
ställda ränteförenklingsförslagets grundval, att
de nuvarande hufvudräntorne skola bibehållas,
eller ett uppkok på de förslag i samma syft-
ning, som förr blifvit framställda, men öfver-
gifne. Det anmärkes der tillika, hurusom de,
hvilka helst vilja hafva hela räntan förbytt till
penningar, till någon del skulle få denna sin
önskan uppfylld, derigenom att en dylik för-
vandling skedde med småpersedlarne, samt
att, för öfrigt, genom nämnde förslag, omöj-
ligt någon skattskyldig kan komma i sämre
vilkor än förut. Hvad angår den omständig-
heten, att en del af räntorne skule förvand-
las till penningar, så är den af ingen bety-
denhet, då denna förvandling blott gäller nå-
gra få procent af det hela, och dervid sådana
persedlar, hvilkas värden föga förändras. Och
hvad beträffar den så kallade omöjligheten
för någon skattskyldig, att, i följd af nämnde
försläg, komma i sämre vilkor än förut, så
skola vi visa, att den icke blott möjligen,
utan ganska säkert inträffar. Det är redan
i det föregående ådagalagdt, att genom per-
sedlarnes bibehållande, de skattskyldige äf-
ventyra, att småningom få sina skattebelopp
ökade och att således få betala mera än
förut, hvilket ock just synes vara försla-
gets dolda syftemål. Men om äfven man
vill förbise detta, enär sådant kan sägas va-
ra ett redän nu existerande förhållande,
så är likväl nödigt att jemväl taga i betrak-
tande de resultater i öfrigt, som uppkomma
genom tillämpning af regleringsförslaget i dess
helhet, det vill säga i sammanhang med öf-
riga der förekommande punkter. Man upp-
täcker då, att derest, efter 1:sta punkten i
förslaget, grundräntorne fortfarande skulle bi-
behållas i persedlar, att lösas efter marke-
gång, och ändock införas en sådan förändring
uti markegångssättnigen, som, enligt 3:dje
punkten i förslaget, redan är antagen, skulle
sådant ovilkorligen komma att leda till er
genast inträdande ständig och ganska betydlig
förhöjning i nämnde skatter. Det är nemligen
kändt, att, då markegången hittills blifvit sati
höstetiden, då alla priser vanligen äro lägre
än under de påföljande vintermånaderne, den:
samma i allmänhet ej obetydligt understigi
de priser, som varit gällande vid sistnämnde
tid, ,då levereringarne böra verkställas. Di
alla kronans bebållne räntor få lösas efte.
markegång och, fastän de fleste räntetagare
för att tilltvinga sig högre löner, uppsäga der
dem anslagne spanmål till leverering in na-
natura, markegången äfveni en mängd andre
fall tjenar till efterrättelse, vid räntornes lö
sande, är det uppenbart, att om efter inträ-
dandet af den vid sista riksdageu, jemlik
regleringsförslagets 3:dje punkt beslutade mar
tt) Ser A; Bin:0- 256.