SN En blick på kolerans vandringsbistoria ). V. När den dagen gryr, hvarpå vi i slutet af vår nästföregående artikel hänsyftat, att man börjar ångra och kanske likasom blygas öfver de förvillelser, hvartill man ännu år 1855 låtit spärrningsvidskepelsen i afseende på koleran hänföra sig, då skall man utan tvifvel äfven fråga: Men hvad gjorde då på den tiden vetenskapens idkare? På hvilken sida stodo väl i denna fråga landets utmärktaste Jäkare, dessa målsmän för den högre upplysningen i detta ämne? Höjde icke de sin röst emot vidskepelsen? Eller, om så icke skedde, hvarföre satte de sitt ljus under en skäppa, när det så väl hade behöft lysa för menniskorna? Den som skrifver dessa rader är icke sjelf Jäkare, har således icke någon egen auktoritet i denna fråga, och har icke heller erhållit något uppdrag eller ens utbedt sig något tillstånd att få åberopa andras: Men han tror sig icke desto mindre, utan att sära nagon grannlagenhet, kunna öppet förklara, att det just är under samtal med åtskilliga af vårt lands utmärktaste läkare och vetenskapsmän, som han erhållit de upplysningar och funnit stöd för de åsigter, som i det föregående blifvit framställda, utan annat anspråk å författarens sida än att dervid, så troget han förmått, hafva återgifvit, hvad han funnit vara vetenskapens och erfarenhetens vittnesbörd, under tiden äfven sjelf stärkt i den öfvertygelse han uttalat genom de iakttagelser han kunnat göra vid en bekanskap, som han under nu pågående farsot måst i sin egen närmaste omgifning göra med koleran. De utmärkte läkare, som genom egen erfarenhet hos oss hafva vunnit en stadgad åsigt i detta ämne, lära visserligen icke heller göra någon hemlighet af denna deras åsigt för någon, som derom söker kännedom. Om de skäl, som likväl afhållit dem från att nu sjelfve offentligen: uttala den, tillåta vi oss här icke något omdöme. Emellertid skall man icke med skäl kunna åstå, att läkärne i vårt land hållit allmänheten i okunnighet om den nyare vetenskapens på erfarenhet grundade åsigt om spärrningarnes fruktlöshet emot koleran eller om beskaffenheten af de kommunala åtgärder , som med mera skäl böra vidtagas för att om möjligt förekomma farsotens utbrott, eller, om detta icke låter sig göra, åtminstone mildra dess häftighet. Under det äfven Stockholm år 1850 sökte spärra sig emot den inom landet befintliga koleran, hvilket redan på den tiden hvarken tillstyrktes eller gillades af upplyste läkare, höllos inom Svenska Läkare-Sällskapet. allvarliga öfverläggningar i detta ämne, hvilket hade till följd utfärdandet af den Svenska Läkare-Sällskapets Adress till Allmänheten angående kommunala, preventiva och mildrande åtgärder mot koleran såsom farsot, hvilken den !7 Oktober 1850 offentliggjordes i Postoch Inrikes Tidningar, dagen derpå i Aftonbladet och efter hvad vi vilja påminna oss, sedermera äfven i flera andra tidningar. Då denna adress synes hafva råkat i en alltför snar förgätenhet, torde det icke vara olämpligt, att här återkalla i minnet det vägentligaste af dess innehåll. Svenska läkaresällskapet — så lydde denna adress — som redan meddelat Underrättelse för allmänheten till ledning i afseende på den enskildes skydd mot och vård under kolerasjukdrmen, har ansett sig äfven böra, i afseende på kommunala, preventiva och mildrande åtgärder mot koleran såsom farsot, till allAA Se Aftonbladet M 251.