SN
En blick på kolerans vandringsbistoria ).
V.
När den dagen gryr, hvarpå vi i slutet af
vår nästföregående artikel hänsyftat, att man
börjar ångra och kanske likasom blygas öf-
ver de förvillelser, hvartill man ännu år 1855
låtit spärrningsvidskepelsen i afseende på ko-
leran hänföra sig, då skall man utan tvifvel
äfven fråga: Men hvad gjorde då på den ti-
den vetenskapens idkare? På hvilken sida
stodo väl i denna fråga landets utmärktaste
Jäkare, dessa målsmän för den högre upplys-
ningen i detta ämne? Höjde icke de sin röst
emot vidskepelsen? Eller, om så icke skedde,
hvarföre satte de sitt ljus under en skäppa,
när det så väl hade behöft lysa för menni-
skorna?
Den som skrifver dessa rader är icke sjelf
Jäkare, har således icke någon egen auktori-
tet i denna fråga, och har icke heller erhål-
lit något uppdrag eller ens utbedt sig något
tillstånd att få åberopa andras: Men han tror
sig icke desto mindre, utan att sära nagon
grannlagenhet, kunna öppet förklara, att det
just är under samtal med åtskilliga af vårt
lands utmärktaste läkare och vetenskapsmän,
som han erhållit de upplysningar och funnit
stöd för de åsigter, som i det föregående blif-
vit framställda, utan annat anspråk å förfat-
tarens sida än att dervid, så troget han för-
mått, hafva återgifvit, hvad han funnit vara
vetenskapens och erfarenhetens vittnesbörd,
under tiden äfven sjelf stärkt i den öfverty-
gelse han uttalat genom de iakttagelser han
kunnat göra vid en bekanskap, som han un-
der nu pågående farsot måst i sin egen när-
maste omgifning göra med koleran. De ut-
märkte läkare, som genom egen erfarenhet
hos oss hafva vunnit en stadgad åsigt i detta
ämne, lära visserligen icke heller göra någon
hemlighet af denna deras åsigt för någon,
som derom söker kännedom. Om de skäl,
som likväl afhållit dem från att nu sjelfve
offentligen: uttala den, tillåta vi oss här icke
något omdöme.
Emellertid skall man icke med skäl kunna
åstå, att läkärne i vårt land hållit allmän-
heten i okunnighet om den nyare vetenska-
pens på erfarenhet grundade åsigt om spärr-
ningarnes fruktlöshet emot koleran eller om
beskaffenheten af de kommunala åtgärder ,
som med mera skäl böra vidtagas för att om
möjligt förekomma farsotens utbrott, eller,
om detta icke låter sig göra, åtminstone mil-
dra dess häftighet. Under det äfven Stock-
holm år 1850 sökte spärra sig emot den inom
landet befintliga koleran, hvilket redan på
den tiden hvarken tillstyrktes eller gillades
af upplyste läkare, höllos inom Svenska Lä-
kare-Sällskapet. allvarliga öfverläggningar i
detta ämne, hvilket hade till följd utfärdan-
det af den Svenska Läkare-Sällskapets Adress
till Allmänheten angående kommunala, preventiva
och mildrande åtgärder mot koleran såsom farsot,
hvilken den !7 Oktober 1850 offentliggjordes
i Post- och Inrikes Tidningar, dagen derpå i
Aftonbladet och efter hvad vi vilja påminna
oss, sedermera äfven i flera andra tidningar.
Då denna adress synes hafva råkat i en allt-
för snar förgätenhet, torde det icke vara o-
lämpligt, att här återkalla i minnet det vä-
gentligaste af dess innehåll.
Svenska läkaresällskapet — så lydde denna adress
— som redan meddelat Underrättelse för allmänhe-
ten till ledning i afseende på den enskildes skydd
mot och vård under kolerasjukdrmen, har ansett sig
äfven böra, i afseende på kommunala, preventiva och
mildrande åtgärder mot koleran såsom farsot, till all-
AA Se Aftonbladet M 251.