Vi ha förut flera gånger och såsom vi anse på goda skäl klandrat denna kungörelse såsom läggande grund för införandet af det mest obehöriga polisförtryck, men ännu mera sköl anse vi oss ega att uttala ett ogillande af den nu gjorda tilläm ningen, emedan kungörelsen dertill icke synes oss gifva någon laglig anledning. Kungörelsen, som i inledningen talar om anmälan af offentliga lustbarheter, folknöjen och andra dylika allmänna tillställningar, samt derefter föreskrifver, att hvar och en som, utan att dertill förut innehafva vederbörligt tillstånd, hädanefter vill inom hufvudstaden gifva offentliga föreställningar, såsom skådespel, lindansning, konstridning m. m., förevisa djur, konststycken eller annat dylikt, hålla konserter och allmänna föredrag, eller anställa baler, maskerader och andra Jlustbarheter af hvad beskaffenhet som helst, hvilka genom allmänna tidningar, anslag eller annorledes kungöras och hvartill inträdeskort försäljas eller utdelas, eller afgift på ett eller annat sätt från allmänheten uppbäres eller påräknas, skall vid vite af 25 rdr bko, innan kungörandet eger rum samt inträdeskort utdelas eller afgift emottages, derom hos poliskammaren, göra anmälan och afvakta öfverståthållareembetets tillåtelse. Å Här var dock icke fråga om någon offentlig lustbarhet icke heller om något föredrag och biljetter såldes icke och någon afgift var icke vilkor för inträdet. Huru har då den despotiska lagen kunnat i detta fall tillämpas? Vill man kanske meddela en tillrättavisning för det hufvudstadens arbetare vågat komma tillsammans att rådgöra i den för dem mest maktpåliggande fråga, utan poliskammarens nådiga tillstånd, och är det möjligtvis härvid ett serskildt skäl att de samnankomna begära att Kongl. Maj:t vill bibehålla dem vid den frihet till arbete, som K. Maj:t dem förunnat? Väl ha alla reaktionsförsök nu att påräkna ett visst skydd, men man borde icke föreställa sig att det skulle så så långt som denna åtgärd synes gifva inledning att frukta. —— tt