familjtalia
Ar SIR EDWABD BULWER LYTEON.
XI Kar,
Två veckor hafva förflutit geedan de tilldra-
gelser timade om hvilka jag i föregående ka-
pitel berättat; vi hafva sofvit på Englands jorda
för sista gången för många kommande år. Det
är afton; och Vivian har fått tillstånd att sam-
manträffa med sin far. De hafva varit till-
sammans allexa öfver en timma, och jag och
ran far vilja icke störa dem, Men: klockan
glär — det är sent — skeppet seglar denna
natt — vi borde vara om bord. Och medan
vi två atå der nere, öppnas dörren i rummet
uppöfver, och tunga fjät nedstiga utför trap-
porna; fadren atödjer sig på sonens arm. Ni
skulle sett buru varsamt sonen ledde de stap-
lande stegen. Och nu, då ljusst kastar sitt
sken på derag ansigten, synas tårar på Viviane
kind; men Rolanda anlete synes iugnt och
lyckligt. Lyckligt! då han stär i begrepp att,
måhända för alltid skiljas från sin 2on? Ja,
lyckligt, emedan ban för första gången fannit
en son; och han tänker icke på år och skilja-
messa, och en möjlig död — utan han är tack-
sara mot dena gudomliga nåden och närer ott
himmelskt hopp. Om vi undrar hvarföro Ro
land är lycklig i en sådan stund, då har jeg
förgäfves sökt låta honom andas, och lefva,
och röra sig inför er!
oe o8 or AP
Vi äro ombord; allt vårt bagage före- 032.
Jag häde haft tid att med tillbjelp af en snic-
kare slå upp hytter i rummet för Vivian, Guy
Bolding och mig sjelf. Ty, förmodande ait
vi icke kunde så snart bortlägga de europei-
:
) Se A.B. artis 161164, 166, 167, 169, 173, 178
2179, 181—183, 185, 187, 188, 190, 191, 193—
195,. 197, 199, 200, 202—204, 206, 208, 209, 212,
214-218. 220, 221, 223, 224, 226, 227 230, 232,
233, 235—237, 239, 241—243, 245, 247 och 248.