familjtalia Ar SIR EDWABD BULWER LYTEON. XI Kar, Två veckor hafva förflutit geedan de tilldragelser timade om hvilka jag i föregående kapitel berättat; vi hafva sofvit på Englands jorda för sista gången för många kommande år. Det är afton; och Vivian har fått tillstånd att sammanträffa med sin far. De hafva varit tillsammans allexa öfver en timma, och jag och ran far vilja icke störa dem, Men: klockan glär — det är sent — skeppet seglar denna natt — vi borde vara om bord. Och medan vi två atå der nere, öppnas dörren i rummet uppöfver, och tunga fjät nedstiga utför trapporna; fadren atödjer sig på sonens arm. Ni skulle sett buru varsamt sonen ledde de staplande stegen. Och nu, då ljusst kastar sitt sken på derag ansigten, synas tårar på Viviane kind; men Rolanda anlete synes iugnt och lyckligt. Lyckligt! då han stär i begrepp att, måhända för alltid skiljas från sin 2on? Ja, lyckligt, emedan ban för första gången fannit en son; och han tänker icke på år och skiljamessa, och en möjlig död — utan han är tacksara mot dena gudomliga nåden och närer ott himmelskt hopp. Om vi undrar hvarföro Ro land är lycklig i en sådan stund, då har jeg förgäfves sökt låta honom andas, och lefva, och röra sig inför er! oe o8 or AP Vi äro ombord; allt vårt bagage före032. Jag häde haft tid att med tillbjelp af en snickare slå upp hytter i rummet för Vivian, Guy Bolding och mig sjelf. Ty, förmodande ait vi icke kunde så snart bortlägga de europei : ) Se A.B. artis 161164, 166, 167, 169, 173, 178 2179, 181—183, 185, 187, 188, 190, 191, 193— 195,. 197, 199, 200, 202—204, 206, 208, 209, 212, 214-218. 220, 221, 223, 224, 226, 227 230, 232, 233, 235—237, 239, 241—243, 245, 247 och 248.