Franska styrelsen har för någon tid sedan fattat ett beslut som äfven förtjenar att bär ådraga sig upmärksamhet; den hår nemlige: afstätt från vidare fullföljd af det i Frank: rike ända sedan 1836 för alla fängelsebyggnader antagna cellfängelsesystemet, efter det un: der tiden 46 fängelser blifvit enligt detia system konstruerade; och fängelserna skola nu ioräitas för fångarnes emottagande efter indelning i klasser. Väl anser man att de enormea kostnaderna för genomförandet af cellfängelsesystemet, beräknade till omkring 200 millioner francs eller 100 millioner rdr bko vari en hufvudsaklig orsak till detsammas öfvergifvande der i landet; men att sluta al de framställningar i ämnet hvilka blifvit gjorda af generalinspektören öfver alla franska fångelser Leon Vidal synes franska styrelsen även, hvad sjelfva principen vidkormmer, hafve funnit berörda system ej böra vidare följas för straff-fångar. Vi ha ännu icke haft tillfälle att sz Leon Vidals helt nyligen angående denna fråga utgifna brochyr, men af franske tidningar inhemtat, att han förkastar envändandet af ceilfängelser för straff-fångarne, emedan erfarenheten ådagalagt, att dessa fingelse: icke medföra de resultater man väntat sig. I England, Nordamerika och Frankrike bar man funnit, att brottsligheten och återfallen till brett i allmänhet ha hvarje år ökats äfven ef ter införandet af cellfängelserna, och Vida tror ej på de dömde brottsliogarnes morealiska förbättring genom csllifvet. Ean brottslicg, som för längre tid blifvit dömd att vistas ensam i en csil af 4 å5 alaars läsgö och 3 alnarg bredd, en verklig fånghåla efte: vetenskapliga grunders, synes nämnde författare vara ämnad att blifva galen cler fånig. såvida hen ej blir sjelimördara. Oaktadt slit ansträngningar att minska enusligheten i celler genom besök, hade man i Frankrike i kunnat bereda cellfångarne, öfver hufvud tuget, mera än 15 minuters saiwtel om dager med andra menrniskor. I celltängelset Mazas med 1500 celler, ha sjelfmorden bland för ö!rigt lika slag af fångar varit 12 gånger talrikare än i fängelset la Force, ordnadt efte gamla systemet. Nämnde författare andrager äfven, hvad vi vilja erinra oss jemväl hafva blifvit anmärk: i Sverige, att ifrågavarande fängelsesysterc upphäfver skillnaden mellan straffen. De blifvs alla lika. Den ringaste förbrytelse och derv gröfsta missgerning drabbas af samma straff art; skillnaden består blott i längvarigheten af straffet, hvilket så länge det undergås öä detsamma för mördaren och snattaren. Ati anskaffa arbete åt cellfångarne är också förenadt med nästan oöfvervinnerliga svårigheter, och arbete är dock första. vilkoret för förbättringen. Så snart vi hunnit förskaffa oss ofvannämnde brochyr, skola vi återkomma till denna fråga, som är af så stor vigt äfven för oss. Som bekant är har det också här i landet varit aj : regeringen föreslaget och, hvad principen angår, äfven vunnit representationens bifall, at: införa cellsystemet vid fängelsestraff. Någon allmän lag har emedlertid derom icke utkommit och det är endast i enskilda fall, der brottslinger af kongl. nåd befrias från svårare straff, som Kongl. Maj:t förordnat att de skola, vanligen blott en kortare tid och högst två är, hållas i cellfängelse. Ändamålet härmed synes hafva varit att förvärfva någom erfarenhet om de verkliga resultaterna, som dock i så liten skala ej äro mycket att rätia sig efter. Skulle nu opinionen om cellfängelsesystemets fördelar ändras i utlandet, hvartill er god början redan synes vara gjord, miste naturligtvis följden blifva att detta utomordentligt kostsamma system kommer att, hvad strafffångarne angår, helt och hället öfvergifvas jemväl i vårt land sami att förslagen till detsammas införande böra förkastas. Cellföngelsesystemet har en iång tid varit nästan er modesak, och alla som velat följa med vål tids filautropi ha med ifver omfattat detta frår en förfluten tids klosterceller hemtade, mer besynnerligt nog i sjelfva frihetens och upp lysningens land Amerika först införda förbätt ringsoch straff-system, hvilket också uppta: gits uti kungörelsen den 13 sistl. Juli säsor straff för försvarslösa på minst två och högs fyra månader. Hos vårstyrelse synes de således ännu icke hafva förlorat något af sit anseende. Hvad de hos oss redan uppförda celifängel ser. angår, är det eljest bekant att de äro beräk nade blott för ransakningsfångar samt för fån gar som under kortare tider undergå fängelse straff i stället för böter eller ris och spö. Fö dessa fångar måste cellfängelset alltid bibe hålla sin fördelaktiga användbarhet; erfaren beten inora vårt eget land har i detta hän geende hittills ganska tydligt ådagalagt nytta af cellfängelserna, och ingen anledning finne ast ett annat förhållande framdeles zkull kunna inträffa. De af Sverige för dylika fän gelser af statemedel redan beviljade 1,900,00 rdr bko äro således icke borikastade, det m för öfrigt. gå med cellsystemets teort emo straff-fångar huru som helst. Ransaknings fångarne böra alltid: hållas afskilda från hver andra. . Emot våra cellföngelssbyggneder synes ick kunna göras någon annan anmärkning, än at de dels blifvit i ullmänhet lagda på nog myc ket framståerde platser och dels att de blifvi uppförda med mera arkitektonisk lyx i EEE GENE RSS ETT TYSKE NDS IRENE ARTE mm TE roat YA SNART IE