-tressen — leende mot oss, på det att vi icke :skulle gissa att du gret i hemlighet! O min son — min son! tro icke att jag då för tiden icke kände deltagande för dig och bad för digt Och medan hans sinne: var veknadi af mun egen rörelse, öfvergick jag från din kärlek till din ärelystnad. Jag lät honom se att äfven du hade erfarit den: oaflåtliga eggelse som tillhör unge, eldiga naturer; att äfven du hade dina drömmar om lycka, och förhoppningar på framgång. Men jag skildrade denna ärelystnad med dess sanna förger: det var icke en sjelfvisk klokhets begär att blifva en nå:gon — ett något — att klifva upp ett par sleg på samböllsstegen för ait få nöjet att blicka med på dem som befinna sig vid foten. utan ett ädelt hjertas varmare hänförelse; din ärelystnad gick ut på att godtgöra din fars förJuster — att tillfredsställa sjelfva din. fare gvaghet, uti hans fåfängliga begär efier rykte — att hos din onkel fylla det rum som lemnats tomt genom förlusten af hans naturliga arfvinge — att sammanlänka din framgång -med nyttiga syftemål, dina initessen med dina :anhörigas, din belöning med det stolta och tiack.samma landet från dem du älskade. Sådan var din örelystnad,; o min ömme anakronism! Och då jag, vid slutet af min teckning, yttrade, förlåt mig: ni vet icke hvilken förtjusning en fader savfar då han, vid det han sänder gin: 800: från sig uti verlden, kan tala och tänka såJusda om bonom! Men ni finner att detta icke är samma slags ärelystnad. som den: mi hyser. Låt oss tala ora att förtjena pengar och köra Med spann genom denna snöda verld — då försjönk din kusin i ett djupt begrundå de, och då han uppvaknade derur, var det liks om jordens uppvaknande efter en vårnatt — ce nakng träden hade skjutit starka skott! O eh kort dereiter öfverraskade han fig med 2 bön att jag, om hans far samtyckte derti!l, ville Jåta honom -beledsaga dig tl Australi I. Det enda svar han hittills fått, her jag gifvit honom i form af en fråga: PSpörj er sjelf om jag bör tillåta det? Jag kan icke VÖnska att Pisistratus skall bliiva an