nämnde civila embetslokaler lärer sig att med
vederbörlig insigt och omtanka leda alla de
der förekommande mångfaldiga civila göro-
mälen, hvaraf en stor del ofta fordra en skarp-
ginnig juridisk uppfattning samt en uppöfvad
praktisk förmåga.
Den till landskansliet och landskontoret för-
flyttade regementschefen mäste der till en bör-
jan blifva nära nog en skolgosse under sin
landssekreterare och landskamererare. De må-
ste lägga orden i munnen på honom samt föra
ennan som- ban båller i handen. Kan så-
dant vara behagligt för en, v:d sträng subor-
dination och ordnradtförmanskap inom armeen
vand äldre militär? Kan det vara passande
för en administrativ. chef? Månne han. icke
fortfarande kommer ait, såsom man sgöger.
ligga i händerfa. på landssekre:eraren och
landskamerersren, hvilka få sköta alla Je egent-
liga ärendena, hvaremot höfdingen på eger
hand håller beväringsmönstringar, håller ta!
vid högtidliga tillfällen, uppvaktar kunglig:
personer då de passera länet samt i öfrigt 1e-
presenterar embetet och, i fall han har. sys-
golsatt sig något med landtbruk, deltager )
hushållssä!llskapets förhandlingar samt någre
andra ekonomiska bestyr i orten.
Vid sådant förbållande blifva landshöfdinge-
platsarne i sjelfva verket endast ett slags pen-
sionsställen eller sinecurer för militärer, hvilka
önska att utbyta sina tjenster vid armeen emot
mera indrägtig anställning inom den civila ad-
ministrationen; det är alldeles klari att denna
förvexling af civil och militär verksamhet
icke kan vara gagnande hvarken för armesn
eller för den civila förvaltningen.
Om man nu bör antaga, att de officerare -som
flyttas in på den högre civila banan, förvärfvat
sig anspråk derpå genom ådagalagd taera ut-
märkt militärisk skicklighet, är det en orättvisa
mot. armåen att beröfva den sådana office-
rare, helst förflyttningen måste ske innan
de blifvit så gamla att de der ej mera äro
tjenstbara; eljest förmådde de icke inhemta ens
de första begreppen i den andra verksamhets-
sferen. Skulle förflyttningarne åter endast in-
nefatta uttryck af kunglig nåd, så strida de dels
emot grundlagens föreskrifter för befordringar
i allmänhet och dels emot de anspråk som de
icke benådade men välförtjenta militärerne
kunde med rätta göra.
fiHvad den civila förvaltningen vidkommer,
är det så klart att den måste lida af att kom-
ma i händerna -på personer, som der äro skol-
gossar, att någon vidare bevisning i dethöän-
seendet icke erfordras. : Men derjemte verka
dessa befordringår i högsta! grad skadligt der-
igeröm! att de Hämria utvecklingen af embets-
- mannaskidklighet hös de talrika civila tjenste-
mannakårerna. Då dessa se att de med sin ar-
betsamhet, skicklighet och förvärfvade insig-
ter, eller med sina studier och sin penna nä-
stan aldrig kunna eröfrade mera betydande
platserna, som öfverlemnas åt sabeln och ba-
jonetten, blir den oundvikliga följden en viss
grad af lojhet och håglöshet hos de civila
tjenstemännen. )
Genom ett sålunda längre tid fortsatt be-
fordringssystem, har man också slutligen kom-
mit derhän, att högre embetsmannakuuskaper
och skicklighet blifva alltmera sällsynta inom
administrationeh, och i sjelfva verket är det
mera änunderligt-att deraf -ännu finnes någon
gnista, .qvar. DD
Ändra de anmärkta förhållandena; befordra
den civila .skickligheten och förtjensten till
de civila chefsplatserna; betrakta dem ej vi-
dare såsofn sihecurer och vederrmälen af: den
koöngl: nåden; ochman skall snart få se en
annan anda och en tilltagande skicklighet in-
om administrationen. Cheferna, skola då i
stället att gå i lära hos sina underordnade,
kunna lära dessa, samt genom föredömen af
insigter och förmåga leda det hela till helt
andra -resultater än; då: båda -delarne ;tötalt
fattass::o 7 2 I ,
Hvad: vi--här yttrat rörer frågan i allmän-
het-samt har icke någon hänsyftning på den
ene-eller andra: af de befordrade militärernas
personer, och det härrör icke heller af någon
ovilja emot militären i allmänhet, emedan vi
tvärtom gerna- erkänna de insigter, den skick-
lighet, redbarhet och användbarhet som! äro
till-finnandes;;hos -ganska många af våra offi-
cerare och-den grad-af raskhet och ordnings-
sinne som vanligen är förenad med deras yrke;
— H. M. Konungen och H. K. H. Kron-
prinsen ha i dag på morgonen vid Tranebergs
bro gått ombord å ångbåten Kare samt åter-
rest till Tullgarn. 3
— Vid förnyad föredragning, den 4 Okt.
utaf öfverdirektörsembetets vid landtmäteriet und. skrif.
velse den 17 Sept. 1850, deruti nämnde embete fram
ställt förslag dels om den förändring med förste lan:t
mätaretjensterne i länen, att förste landtmätarne, hvilka
embetet ansett icke böra tillätas att sysselsätta sig mer