1-Isterut. Man försökte då att genom en i de hlinre af landet uppställd sspärrningskordong i! hindra dess vidare framträngande; men äfven lel detta försök visade sig fruktlöst. Innan höI-Isten bade farsoten redan utbredt gig vida om;I kring uti Preussens samtliga provinser med rundantag blott af dem vid Rhen, och sedan Islutet af Augusti äfven hemsökt hufvudstaden Berlin. Anmärkningsvärd är den ibördighet, hvarmed koleran hemsökt Halle, och icke mindre iden skonsamhet, hvarmed hon alltid undvillkit det närbelägna Leipzig. I Halle utbröt Olkoleran första gången den 19 December 1831 Ploch varade då på en gång ända till den 12 b Juli 1832. Hon har sedermera flera gånger Clå nyo uppträdt derstädes. Jernvägen har unIder tiden närmat Leipzig till Halle så, att af: Iståndet emellan dessa städer tillryggalägges Ipå , timma. Koleran har bärjat i Halle äf: tlven under tiden för den stora Leipzigermessan, då tusentals menniskor sammansirömme till Leipzig från alla kanter, utan att möts något hinder af spärrningar; men Leipzig ha äfven då gått fritt. ARA I Hamburg utbröt koleran i början af Ok;ltober 1831, och då hon ungefär en månad Igednare visade sig i England (först i SanderHand), trodde man henne hafva blifvit ditförd -Imed ett skepp från Hamburg. Det ådagalaIdes likväl, att redan långt förut under somImarens lopp såväl i närheten af Sunderland. :Isom i andra trakter af både England och Skott land, en mängd sjukdomsfall hade förekomI mit, som haft den största likhet med den asilatiska koleran. Farsoten utbredde sig nu i Skott? land, England och Irland, och kom i FebruJari 1832 till London. Dödligheten var liklväl här jemförelsevis icke stor. Samma erfarenhet, gom de öfriga kontinentala stormakterna redan gjort om spärrningarvaes i fruktlösbet, gjorde nu äfven Franknke. Regeringen uppställde äfven här tll en bör jan, i likhet med de flesta andra regeringa: på denna tid, kordonger för kolerans afvärande, både emot Tyskland och England. Men trots dessa kordonger utbröt koleran den 26 Mars 1832 i Paris och nästan samtidigt i CaTlais, under det att alla mellan dessa städer I liggande orter ännu voro fullkomligt fria. Mar har anmärkt, att utbrottet i Paris skedde vid len kall nordostvind och låg temperatur, och latt de bekanta förelöparne till koleran redan Iflera månader förut hade ådragit sig läkarnes luppmärksamhet. När koleran nu emsider officielt förklarades hafva utbrutit, trodde icke Iden råa massan derpå, ansåg de föreskrifter som gåfvos i afseende på lefnadsordning och diet endast för godtyckliga påhitt af regeringen och läkarne semt de döda såsom ofter för förgiftning, rasade i det ursinnigaste uppror emot inbillade hjernspöken, och föröfvad: i flera dagar skräckscener, som vanära menskligheten. Raseriet stegrades till lystnad efter mord, och den minsta misstanka var tillräck lig för ett falla såsom offer. Den ovanligt hastiga och vidsträckta utbredning, som koleran erhöll i Paris, äfvensom dess utomordentliga dödlighet, kunna endast härigenom förklaras. Regeringens och aukteriteternas kraft var förlamad, läkarnes lugna verköamhet hämmad; alla försigtighetsmätt, hvarigenom man eljest söker mota fearsoten, hånades. Hela gator förvandlades sålunda j: ofantliga lasaretter, hela hus blefvo endast likhus. Före slutet af April, eller ungefär inom en månad, bade redan 12,681 personer aflidit ikoleran. Vid den jemförelse i afseende på död-. ligheten, som sedan gjordes ercellan olika de-c lar af Paris, fann man, att de qvarter som gränsa intill Seinefloden, haft mer än 3 gånger så många koleradöda i förhållande till sir befolkning, som de trakter af staden, hvilke icke gränsade intill vattnet. Koleran spridde sig sedan under vårens och sommarens lopp öfver största delen af Frankrike. Hennes spridning befordrades ofta genom regementen, som flyttades ifrån en ort till en annan i garnigon. Man iakttog, att hon företrädesvis följde landsvögarne, men i synnerhet flodernas lopp. Vi hafva ansett det nödigt och mnyitigt att något omständligare i minnet återkalla dessa numera af mången redan förgätna hufvuddrsag af kolerans första vandringser i Europa. Innan vi i det följande kasta en mera flyktig blick på hennes vandringar under de nästföljande åren, må det här i förbigående erinras, att det just var vid den tidpunkt, då de kontinentala makterna sålunda som bäst experimenterade ned sina spärrningar och genom fruktiösheter dessa försök föranleddes, den ena efter den undra, att öfvergifva hela spärrningssystercet, som de förfaitningar i Sverige utfärdades, hvarisenom spärrningsväsendet mot koleran äfven 108 028 först stiftades. Man må icke undre leröfver, att äfven svenska regeringen till en vörjan delade samma föreställning, som FEuopas flesta regeringar på den tiden hade fatat, att spärrningarne voro ett verksamt och L fterföljansvärdt medel för kolerans utestänande. Med mera skäl må man likväl unira, att den erfarenhet, som de af kolerapärrningarne hemsökta länderna samtidigt eler sedermera vunno, och hvilken de öfrige egeringarne längesedan låtit komma sig til sodo — för att icke tala om den erfarenhet, om äfven vi sjelfva i så många afseenden se lermera vunnit i detta örmae — synes för våra uktoriteter vara helt och hållet förspild. Den ednare af 1831 års koleraförfattningar, den a! len 11 November, som ännu är gällande, är isserligen jemförelsevig något mildare än den örra af den 8 Juli samma år, en följd föraodligen af de underrättelser gom då redan ade hunnit ingå från andra länder om spärringarnes opålitlighet; men den qvarstår emelertid ännu såsom hyllande och uppmuntrande tt spärrningssystem, som hela den öfriga ciiliserade verlden i afseende på koleran öfergifvit, sedan dess fullkomliga ändamälslöset och i många fall afgjorda skadlighet re