1-Isterut. Man försökte då att genom en i de
hlinre af landet uppställd sspärrningskordong
i! hindra dess vidare framträngande; men äfven
lel detta försök visade sig fruktlöst. Innan hö-
I-Isten bade farsoten redan utbredt gig vida om-
;- I kring uti Preussens samtliga provinser med
r- undantag blott af dem vid Rhen, och sedan
Islutet af Augusti äfven hemsökt hufvudsta-
den Berlin.
Anmärkningsvärd är den ibördighet, hvar-
med koleran hemsökt Halle, och icke mindre
iden skonsamhet, hvarmed hon alltid undvi-
llkit det närbelägna Leipzig. I Halle utbröt
Olkoleran första gången den 19 December 1831
Ploch varade då på en gång ända till den 12
b Juli 1832. Hon har sedermera flera gånger
Clå nyo uppträdt derstädes. Jernvägen har un-
Ider tiden närmat Leipzig till Halle så, att af:
Iståndet emellan dessa städer tillryggalägges
Ipå , timma. Koleran har bärjat i Halle äf:
tlven under tiden för den stora Leipzigermes-
san, då tusentals menniskor sammansirömme
till Leipzig från alla kanter, utan att möts
något hinder af spärrningar; men Leipzig ha
äfven då gått fritt. ARA
I Hamburg utbröt koleran i början af Ok-
;ltober 1831, och då hon ungefär en månad
Igednare visade sig i England (först i Sander-
Hand), trodde man henne hafva blifvit ditförd
-Imed ett skepp från Hamburg. Det ådagala-
Ides likväl, att redan långt förut under som-
Imarens lopp såväl i närheten af Sunderland.
:Isom i andra trakter af både England och Skott
land, en mängd sjukdomsfall hade förekom-
I mit, som haft den största likhet med den asi-
latiska koleran. Farsoten utbredde sig nu i Skott?
land, England och Irland, och kom i Febru-
Jari 1832 till London. Dödligheten var lik-
lväl här jemförelsevis icke stor.
Samma erfarenhet, gom de öfriga kontinen-
tala stormakterna redan gjort om spärrningar-
vaes i fruktlösbet, gjorde nu äfven Franknke.
Regeringen uppställde äfven här tll en bör
jan, i likhet med de flesta andra regeringa:
på denna tid, kordonger för kolerans afvär-
ande, både emot Tyskland och England. Men
trots dessa kordonger utbröt koleran den 26
Mars 1832 i Paris och nästan samtidigt i Ca-
Tlais, under det att alla mellan dessa städer
I liggande orter ännu voro fullkomligt fria. Mar
har anmärkt, att utbrottet i Paris skedde vid
len kall nordostvind och låg temperatur, och
latt de bekanta förelöparne till koleran redan
Iflera månader förut hade ådragit sig läkarnes
luppmärksamhet. När koleran nu emsider of-
ficielt förklarades hafva utbrutit, trodde icke
Iden råa massan derpå, ansåg de föreskrifter
som gåfvos i afseende på lefnadsordning och
diet endast för godtyckliga påhitt af regerin-
gen och läkarne semt de döda såsom ofter
för förgiftning, rasade i det ursinnigaste upp-
ror emot inbillade hjernspöken, och föröfvad:
i flera dagar skräckscener, som vanära mensk-
ligheten. Raseriet stegrades till lystnad efter
mord, och den minsta misstanka var tillräck
lig för ett falla såsom offer.
Den ovanligt hastiga och vidsträckta utbred-
ning, som koleran erhöll i Paris, äfvensom
dess utomordentliga dödlighet, kunna endast
härigenom förklaras. Regeringens och auk-
teriteternas kraft var förlamad, läkarnes lugna
verköamhet hämmad; alla försigtighetsmätt,
hvarigenom man eljest söker mota fearsoten,
hånades. - Hela gator förvandlades sålunda j:
ofantliga lasaretter, hela hus blefvo endast lik-
hus. Före slutet af April, eller ungefär inom
en månad, bade redan 12,681 personer aflidit
ikoleran. Vid den jemförelse i afseende på död-.
ligheten, som sedan gjordes ercellan olika de-c
lar af Paris, fann man, att de qvarter som
gränsa intill Seinefloden, haft mer än 3 gån-
ger så många koleradöda i förhållande till sir
befolkning, som de trakter af staden, hvilke
icke gränsade intill vattnet.
Koleran spridde sig sedan under vårens och
sommarens lopp öfver största delen af Frank-
rike. - Hennes spridning befordrades ofta ge-
nom regementen, som flyttades ifrån en ort
till en annan i garnigon. Man iakttog, att
hon företrädesvis följde landsvögarne, men i
synnerhet flodernas lopp.
Vi hafva ansett det nödigt och mnyitigt att
något omständligare i minnet återkalla dessa
numera af mången redan förgätna hufvuddrsag
af kolerans första vandringser i Europa. Innan
vi i det följande kasta en mera flyktig blick
på hennes vandringar under de nästföljande
åren, må det här i förbigående erinras, att det
just var vid den tidpunkt, då de kontinentala
makterna sålunda som bäst experimenterade
ned sina spärrningar och genom fruktiösheter
dessa försök föranleddes, den ena efter den
undra, att öfvergifva hela spärrningssystercet,
som de förfaitningar i Sverige utfärdades, hvari-
senom spärrningsväsendet mot koleran äfven
108 028 först stiftades. Man må icke undre
leröfver, att äfven svenska regeringen till en
vörjan delade samma föreställning, som FEu-
opas flesta regeringar på den tiden hade fat-
at, att spärrningarne voro ett verksamt och L
fterföljansvärdt medel för kolerans utestän-
ande. Med mera skäl må man likväl un-
ira, att den erfarenhet, som de af kolera-
pärrningarne hemsökta länderna samtidigt el-
er sedermera vunno, och hvilken de öfrige
egeringarne längesedan låtit komma sig til
sodo — för att icke tala om den erfarenhet,
om äfven vi sjelfva i så många afseenden se
lermera vunnit i detta örmae — synes för våra
uktoriteter vara helt och hållet förspild. Den
ednare af 1831 års koleraförfattningar, den a!
len 11 November, som ännu är gällande, är
isserligen jemförelsevig något mildare än den
örra af den 8 Juli samma år, en följd för-
aodligen af de underrättelser gom då redan
ade hunnit ingå från andra länder om spärr-
ingarnes opålitlighet; men den qvarstår emel-
ertid ännu såsom hyllande och uppmuntrande
tt spärrningssystem, som hela den öfriga ci-
iliserade verlden i afseende på koleran öf-
ergifvit, sedan dess fullkomliga ändamälslös-
et och i många fall afgjorda skadlighet re-