W RR nn ss 4, OM stin Thierrys nya historia om tredje ståndet oc Henry Martins stora arbete öfver-franska hi storier. Den oundvikliga slutsatsen utaf d af båda dessa författare framställda sakförh5l landen är just den mest slående vederlägg ning af d2 grundsatser som följas af den när warande regeringen. 4; HH. Mlse————K vo En blick på kolerans Vandringshistoria. När de ryska trupperna om våren 183 aammandrogos från olika delar af Rysslanc för att föras emot Polen, der revolutioner emellertid hade utbrutit, befanns det snart att de från flera provinser förde koleran mec sig. Förgäfves afskilde man under marscher alla som insjuknade, och lemnade dem efte; sig. Man erhöll. härigenom på sin höjd endast korta stillestånd i farsoten, som, oaktad: afsöndringen af de sjuka, alltid med nytt raseri utbröt bland de friska trupperna. Koleran synes likväl äfven ungefär vid samma tic på andra vägar hafva inkommit till Polen eller ock derstädes hafva sjelfständigt uppkommit. Isynnerhet angrepos flera företrädesvir af judar bebodda orter. Såsom bekant ä :Chärjade den först i Warschau under desg belägring och utbredde sig inom kort öfver heje det öfriga dåvarande konungariket Polen. Under tiden hade farsoten äfven i Rysslanå vaknat från sin vinterdvala. Den utbröt om våren på flera ställen i det inre af landet och hemsökte i Juni för andra gången det stark: bevakade Moskau. Stränga spärrningar försöktes -ånyo på flera båll i stor skala, men förgäfves. Petersburg bevakades genom er .dubbel militärkordong; men icke desto mindre utbröt sjukdomen äfven der blott några f. dagar sedan den utbrutit i Moskau. Det var vid detta tillfälle som den i Petersburg rasade på ett så fasansfullt sätt och förde så många hemska skräckscener med sig i släptåg. De lägre klasserna, som trott sip .skyddade genom spärrningarne, men nu icks 4desto mindre sågo sig angripna af farsoten, som efter vanligheten isynnerhet hemsökte dem, intogos af de ursinnigaste misstankar att man med afsigt genom brunnarnes och de nödvändigaste lifemedlens förgiftning skaffet dem sjukdomen på halsen. De inträngde i kolerasjukhusen, släpade sjuka och döda ut derifrån, mördade tjenstemännen och äfven några läkare, samt öfverlemnade sig åt de tygellösaste utsväfningar. Det lyckades väl, isynnerhet genom kejsarens eget personliga mod, att dämpa upproret, men den naturliga följden häraf var fsrsotens ytterligare förvärrande. Innan Juli månads slut hade redan öfver 8000 insjuknat och af dem 4130 aflidit i koleran, som likväl i Augusti började at: amåningom åter aftaga. Under våren och gommaren samma år utbredde sig koleran, oaktadt spärrningarne, ; norr ända till Archangel, samt i vester till Finland, Estland, Liffand och Kurland. Den kom likväl den gången icke öfver Östersjön. På annat häll började koleran samma år i Moldau och Wallachiet, i Serbien och Bulgarien, i Konstantinopel och Smyrna med Mindre Asiens kust, samt i Arabien och Egypten. I Mecca utbröt farsoten just vid den tid, dö tusentals mahomedanska pilgrimer der uppeböllo sig, och i Suez visade den sig några få dagar, sedan 4000 flyende pilgrimer hade anJändt dit ifrån Mecca. Sedan den polske generalen Dwernicki med återstoden af sina trupper kastat sig öfver den österrikiska gränsen in i Galizien, grep koleran der hastigt och på ett fruktansvärdt sätt omkring sig. Ifrån början af Maj till slutet af Augusti uppgåfvos ensamt inom denna proving 106,693 personer såsom insjuknade i kolera, samt 41,474 deraf såsom döda. Ungern spärrade sig på det strängaste emot Galizien, men icke desto mindre utbröt koleran i Juni äfven der och utbredde sig med stor hastighet öfver hela konungariket. De första fallen. visade sig icke heller vid Galiziska gränsen, utan längre in i landet. Distrikter och orter spärrade sig nu inom Ungern emot hvarandra. Men farsoten gick icke desto mindre sin väg fram; misstänksamhet och oro följde i dess spår, ökades såsom vanligt genom spörrningarne, och framkallade äfven här blodiga folkupplopp, riktade mot adel, presterskap och läkare, samt isynnerhei mot judarne, och stundom förenade med de fagansfullaste obyggligheter. Ifrån medlet af Juni till slutet af Augusti angrepos inom Ungern, osktadt spärrningarne, på 1328 säörskilte orter 111.960 : personer af koleran, och af dessa dogo inom samma tid öfver 56,000. Den 20 Augusti upphäfdes på regeringens befallning alla inre spärrningar, emedan mar un it att de, långt ifrån att göra någon nytta, fastme.a endast förökade det allmänna eländet. Emellertid hade Österrike å sin sida på det strängaste sjvärrat sig emot Ungern. Men under det gränsen bevakades genom en kordong, utbröt koleran på hinsidan kordongen på flera orter, några få mil från Wien, och slutligen med utomordentlig häftighet äfven i sjelfva Wien. Den österrikiska regeringen hade sålunda gjort samma erfarenhet som förut den ryska om spärrningarnes åndamålslöshet ch upphäfde nu alla kordonger vid gränserna 1, ch alla spärrningar i det inre, med undantag q f den bevakning som ännu tills vidare enlast bibehölls vid gränserna mot Tyrolen och not de italienska staterna. Koleran nppträdde fven sedermera åren 1832 och 1836 såsom pidemisk i Wien. Men i förbigående må vär nämnas, att år 1834, då koieran äfver närjade i granuländerna och då kommunikaionen med Wien var alldeles fri och ohämmad af spärrningar, denna stad icke desto: mindre då förblef alldeles fri för farsoten. Böhmen och Mähren hemsöktes både 1831 ch 1832. Anmärkningsvärdt var förbållandeti istnämnde år med den lilla staden Znaym ilp, a ANNA mm me ot MD mm pg lt DM