W RR nn ss 4, OM
stin Thierrys nya historia om tredje ståndet oc
Henry Martins stora arbete öfver-franska hi
storier. Den oundvikliga slutsatsen utaf d
af båda dessa författare framställda sakförh5l
landen är just den mest slående vederlägg
ning af d2 grundsatser som följas af den när
warande regeringen. 4; HH.
Mlse————K vo
En blick på kolerans Vandringshistoria.
När de ryska trupperna om våren 183
aammandrogos från olika delar af Rysslanc
för att föras emot Polen, der revolutioner
emellertid hade utbrutit, befanns det snart
att de från flera provinser förde koleran mec
sig. Förgäfves afskilde man under marscher
alla som insjuknade, och lemnade dem efte;
sig. Man erhöll. härigenom på sin höjd en-
dast korta stillestånd i farsoten, som, oaktad:
afsöndringen af de sjuka, alltid med nytt ra-
seri utbröt bland de friska trupperna. Kole-
ran synes likväl äfven ungefär vid samma tic
på andra vägar hafva inkommit till Polen el-
ler ock derstädes hafva sjelfständigt uppkom-
mit. Isynnerhet angrepos flera företrädesvir
af judar bebodda orter. Såsom bekant ä
:Chärjade den först i Warschau under desg be-
lägring och utbredde sig inom kort öfver heje
det öfriga dåvarande konungariket Polen.
Under tiden hade farsoten äfven i Rysslanå
vaknat från sin vinterdvala. Den utbröt om
våren på flera ställen i det inre af landet och
hemsökte i Juni för andra gången det stark:
bevakade Moskau. Stränga spärrningar för-
söktes -ånyo på flera båll i stor skala, men
förgäfves. Petersburg bevakades genom er
.dubbel militärkordong; men icke desto min-
dre utbröt sjukdomen äfven der blott några f.
dagar sedan den utbrutit i Moskau.
Det var vid detta tillfälle som den i Peters-
burg rasade på ett så fasansfullt sätt och förde
så många hemska skräckscener med sig i
släptåg. De lägre klasserna, som trott sip
.skyddade genom spärrningarne, men nu icks
4desto mindre sågo sig angripna af farsoten,
som efter vanligheten isynnerhet hemsökte
dem, intogos af de ursinnigaste misstankar att
man med afsigt genom brunnarnes och de
nödvändigaste lifemedlens förgiftning skaffet
dem sjukdomen på halsen. De inträngde i
kolerasjukhusen, släpade sjuka och döda ut
derifrån, mördade tjenstemännen och äfven
några läkare, samt öfverlemnade sig åt de
tygellösaste utsväfningar. Det lyckades väl,
isynnerhet genom kejsarens eget personliga
mod, att dämpa upproret, men den naturliga
följden häraf var fsrsotens ytterligare förvär-
rande. Innan Juli månads slut hade redan
öfver 8000 insjuknat och af dem 4130 aflidit
i koleran, som likväl i Augusti började at:
amåningom åter aftaga.
Under våren och gommaren samma år ut-
bredde sig koleran, oaktadt spärrningarne, ;
norr ända till Archangel, samt i vester till
Finland, Estland, Liffand och Kurland. Den
kom likväl den gången icke öfver Östersjön.
På annat häll började koleran samma år i
Moldau och Wallachiet, i Serbien och Bulga-
rien, i Konstantinopel och Smyrna med Min-
dre Asiens kust, samt i Arabien och Egypten.
I Mecca utbröt farsoten just vid den tid, dö
tusentals mahomedanska pilgrimer der uppe-
böllo sig, och i Suez visade den sig några få
dagar, sedan 4000 flyende pilgrimer hade an-
Jändt dit ifrån Mecca.
Sedan den polske generalen Dwernicki med
återstoden af sina trupper kastat sig öfver den
österrikiska gränsen in i Galizien, grep kole-
ran der hastigt och på ett fruktansvärdt sätt
omkring sig. Ifrån början af Maj till slutet
af Augusti uppgåfvos ensamt inom denna pro-
ving 106,693 personer såsom insjuknade i
kolera, samt 41,474 deraf såsom döda.
Ungern spärrade sig på det strängaste emot
Galizien, men icke desto mindre utbröt kole-
ran i Juni äfven der och utbredde sig med
stor hastighet öfver hela konungariket. De
första fallen. visade sig icke heller vid Gali-
ziska gränsen, utan längre in i landet. Di-
strikter och orter spärrade sig nu inom Un-
gern emot hvarandra. Men farsoten gick icke
desto mindre sin väg fram; misstänksamhet
och oro följde i dess spår, ökades såsom
vanligt genom spörrningarne, och framkallade
äfven här blodiga folkupplopp, riktade mot
adel, presterskap och läkare, samt isynnerhei
mot judarne, och stundom förenade med de
fagansfullaste obyggligheter. Ifrån medlet af
Juni till slutet af Augusti angrepos inom Un-
gern, osktadt spärrningarne, på 1328 säörskilte
orter 111.960 : personer af koleran, och af
dessa dogo inom samma tid öfver 56,000.
Den 20 Augusti upphäfdes på regeringens be-
fallning alla inre spärrningar, emedan mar
un it att de, långt ifrån att göra någon nytta,
fastme.a endast förökade det allmänna eländet.
Emellertid hade Österrike å sin sida på det
strängaste sjvärrat sig emot Ungern. Men
under det gränsen bevakades genom en kor-
dong, utbröt koleran på hinsidan kordongen
på flera orter, några få mil från Wien, och
slutligen med utomordentlig häftighet äfven i
sjelfva Wien. Den österrikiska regeringen hade
sålunda gjort samma erfarenhet som förut
den ryska om spärrningarnes åndamålslöshet
ch upphäfde nu alla kordonger vid gränserna 1,
ch alla spärrningar i det inre, med undantag q
f den bevakning som ännu tills vidare en-
last bibehölls vid gränserna mot Tyrolen och
not de italienska staterna. Koleran nppträdde
fven sedermera åren 1832 och 1836 såsom
pidemisk i Wien. Men i förbigående må
vär nämnas, att år 1834, då koieran äfver
närjade i granuländerna och då kommunika-
ionen med Wien var alldeles fri och ohäm-
mad af spärrningar, denna stad icke desto:
mindre då förblef alldeles fri för farsoten.
Böhmen och Mähren hemsöktes både 1831
ch 1832. Anmärkningsvärdt var förbållandeti
istnämnde år med den lilla staden Znaym ilp,
a ANNA
mm me ot
MD mm pg lt DM -