tran ockrtå en IICU4 TE
Oas ning.
— 2?
— Emot Aftonbladet har från den konser-
vativa pressen ofta anmärkte, att det ickei
sina yttranden visat. nog undseende för vår
mäktiga östra granne samt icke med n0g be-
sinninvg och grannlagenhets utlåtit sig om den
olitik, hvarmed ryska kejsaren, jordens mäk-
tigaste herskare vill lyckliggöra Europas an-
dra folk och grannarne i främsta rummet, och
dessa anmärsningar ha åter nyligen upprepate
i Svenska Tidningens hvilken såsord ett sär-
skilt skäl för iakttagaide af ifrågakomns
grennlagenhet emot jordens förutnämnde
mäktigaste herskare,, yttrar patt han veterli-
gen aldrig förnärmat Sverige, utan visat aki-
ning för vårt land och för dess representant
i det europeiska statsförbundet, vår regering.
Hvad emellertid ryska kejsarens egen per-
sonlighet vidkommer, är det så långtifrån att
vi brustit i grannlagenhet emot den, att vi
tvärtom alltid erkänt de utmärkta herskare-
egenskaper hvarigenom han fördunklar alla de
andra herskarne och hvarigenom han också
hos det egentliga ryska folket vetat att för-
värfva sig en till fanatism gränsande popula-
ritet, som ingen annan af Europas monarker
eger hos sitt folk, om icke de brittiska öar-
nes drottning; men ett är czarens personlig-
het och ett annat den ryska politiken, och vi
medgifva aldrig att den undfallande. grannla-
genhet som visas den förra äfven skall kom-
ma den sednare till godo, helst angående den
icke kan sägas att den aldrig förnärmat!
Sveriges. Att vilja undandölja rätta halten af
denna politik, som kanske är mest farlig då
den är smekande och kyssande, tillhör icke
den opinion som vi förfäkta, och ännu min-
dre är dermed förenligt att förblanda en mo-
narks personlighet med den politik för hvil-
kon han i alla fall, serdeles då det gäller den
östra statskolossens system, endast är ett verk-
tyg eller en tjenare.
Svenska Tidningen gör sig eljest icke hel-
ler skyldig till en dylik förblandning, och då
t. ex. fråga är om den engelska politiken
iakttager den för ingen del en sådan besin-
ning och grannlagenhet som den fordrar för
den ryska. Englands monarkinna är dock
enligt vår tanka mäktigare än sjelfva jordens
mäktigaste herskares, och 08s veterligen har
hvarken Englands monarkinna eller Englands
politik förnärmat Sverige eller dess represen-
tant i det europeiska statsförbundets. Då
Ryssland är vår granne på östra sidan, är
England detsamma på den vestra, och hvad
folkens förbindelser vidkommer, äro de högst
ringa mellan svenska och ryska folken, men
deremot serdeles stora mellan svenskar och
engelsmän, serdeles i kommersielt hänseende.
Om det vore skäl att för den goda grann-
sämjans skull visa i ordalagen en ytterlig grad
af undseende för grannarnes politik, 2å kunde
ett dylikt förfarande med bättre fog fordras
för vår vestra granne än för den östra; men
i fråga om den förra har vår konservativa
press, som alltid är så undergifven för den
östra politikens tillgöranden, deremot städse
iakttagit ett motsatt handlingssätt, och medan
saan uppstämt lofsänger öfver jordens mäk-
tigaste herskare., har man hållit ändlösa pre-
dikningat om Albions falls.
I öfverensstämmelse härmed har också Sv.
Tidningen, som så nyligen klandrat oss för
bristande beskedlighet emot den ryska politi-
ken, i går intagit en i Augsb. Allg. Zeituog
meddelad korrespondentartikel från Wien oom
den nyare engelska politiken i allmänhet och
särskilt i österländska frågans, i hvilken arti-
kel yttras:
Fådernas missgerningar straffas allt intill tredje
och fjerde led, och likaså öfvertager hvarje eftertra-
dare i det engelska utrikes departementets skuldbela-
stade arf företrädarnes politiska synder. Öfver den
brittiska politiken hvilar- alltsedan 1850 en olycks-
stjerna; ingenting vill numera lyckas den, och till
och med de toryistiska statsmännen stöta öfverallt på
misstroende vid Europas konservativa hof. Det är
icke följden af desse mäns egna synder, utan aflord
Palmerstons kortsynta politik under de italienska och
ungerska upproren. Sjömansnäfven, som hotande
knöts i Pireus, och don Pacificos namn, som, likt
en Banquos välnad, dyker upp öfverallt der en en-
gelsk diplomat sätter sig ned vid det gröna bordet,
— detta är det arf, som Tories funnit i kabinettet.
Hvar är det engelska namnet i närvarande stund
mera hatadt än på Sicilien? Der inser man nu fu!l-
komligt att Englands understöd icke gällde saken,
icke personerna, utan att revolutionen endast var ett
verktyg, hvarmed man ville släcka ett gammalt hat
mot konungen af Neapel. När svampen gjort sin
skyldighet, bortkastades han värdslöst. Alldeles så
stär det nu också till i Konstantinopel. Hurudant
RR SS SRA JR R- IR - - OA JR MR Vt it Dir rr
————— RR