tran ockrtå en IICU4 TE Oas ning. — 2? — Emot Aftonbladet har från den konservativa pressen ofta anmärkte, att det ickei sina yttranden visat. nog undseende för vår mäktiga östra granne samt icke med n0g besinninvg och grannlagenhets utlåtit sig om den olitik, hvarmed ryska kejsaren, jordens mäktigaste herskare vill lyckliggöra Europas andra folk och grannarne i främsta rummet, och dessa anmärsningar ha åter nyligen upprepate i Svenska Tidningens hvilken såsord ett särskilt skäl för iakttagaide af ifrågakomns grennlagenhet emot jordens förutnämnde mäktigaste herskare,, yttrar patt han veterligen aldrig förnärmat Sverige, utan visat akining för vårt land och för dess representant i det europeiska statsförbundet, vår regering. Hvad emellertid ryska kejsarens egen personlighet vidkommer, är det så långtifrån att vi brustit i grannlagenhet emot den, att vi tvärtom alltid erkänt de utmärkta herskareegenskaper hvarigenom han fördunklar alla de andra herskarne och hvarigenom han också hos det egentliga ryska folket vetat att förvärfva sig en till fanatism gränsande popularitet, som ingen annan af Europas monarker eger hos sitt folk, om icke de brittiska öarnes drottning; men ett är czarens personlighet och ett annat den ryska politiken, och vi medgifva aldrig att den undfallande. grannlagenhet som visas den förra äfven skall komma den sednare till godo, helst angående den icke kan sägas att den aldrig förnärmat! Sveriges. Att vilja undandölja rätta halten af denna politik, som kanske är mest farlig då den är smekande och kyssande, tillhör icke den opinion som vi förfäkta, och ännu mindre är dermed förenligt att förblanda en monarks personlighet med den politik för hvilkon han i alla fall, serdeles då det gäller den östra statskolossens system, endast är ett verktyg eller en tjenare. Svenska Tidningen gör sig eljest icke heller skyldig till en dylik förblandning, och då t. ex. fråga är om den engelska politiken iakttager den för ingen del en sådan besinning och grannlagenhet som den fordrar för den ryska. Englands monarkinna är dock enligt vår tanka mäktigare än sjelfva jordens mäktigaste herskares, och 08s veterligen har hvarken Englands monarkinna eller Englands politik förnärmat Sverige eller dess representant i det europeiska statsförbundets. Då Ryssland är vår granne på östra sidan, är England detsamma på den vestra, och hvad folkens förbindelser vidkommer, äro de högst ringa mellan svenska och ryska folken, men deremot serdeles stora mellan svenskar och engelsmän, serdeles i kommersielt hänseende. Om det vore skäl att för den goda grannsämjans skull visa i ordalagen en ytterlig grad af undseende för grannarnes politik, 2å kunde ett dylikt förfarande med bättre fog fordras för vår vestra granne än för den östra; men i fråga om den förra har vår konservativa press, som alltid är så undergifven för den östra politikens tillgöranden, deremot städse iakttagit ett motsatt handlingssätt, och medan saan uppstämt lofsänger öfver jordens mäktigaste herskare., har man hållit ändlösa predikningat om Albions falls. I öfverensstämmelse härmed har också Sv. Tidningen, som så nyligen klandrat oss för bristande beskedlighet emot den ryska politiken, i går intagit en i Augsb. Allg. Zeituog meddelad korrespondentartikel från Wien oom den nyare engelska politiken i allmänhet och särskilt i österländska frågans, i hvilken artikel yttras: Fådernas missgerningar straffas allt intill tredje och fjerde led, och likaså öfvertager hvarje eftertradare i det engelska utrikes departementets skuldbelastade arf företrädarnes politiska synder. Öfver den brittiska politiken hvilaralltsedan 1850 en olycksstjerna; ingenting vill numera lyckas den, och till och med de toryistiska statsmännen stöta öfverallt på misstroende vid Europas konservativa hof. Det är icke följden af desse mäns egna synder, utan aflord Palmerstons kortsynta politik under de italienska och ungerska upproren. Sjömansnäfven, som hotande knöts i Pireus, och don Pacificos namn, som, likt en Banquos välnad, dyker upp öfverallt der en engelsk diplomat sätter sig ned vid det gröna bordet, — detta är det arf, som Tories funnit i kabinettet. Hvar är det engelska namnet i närvarande stund mera hatadt än på Sicilien? Der inser man nu fu!lkomligt att Englands understöd icke gällde saken, icke personerna, utan att revolutionen endast var ett verktyg, hvarmed man ville släcka ett gammalt hat mot konungen af Neapel. När svampen gjort sin skyldighet, bortkastades han värdslöst. Alldeles så stär det nu också till i Konstantinopel. Hurudant RR SS SRA JR RIR OA JR MR Vt it Dir rr ————— RR