Var det: då också af hat mot hvarje revolution och af fmuktan för anarkien som Ryssland fordom oupphörligen agiterade Polen, som det uppeggat Montenegros befolkning mot Turkiet, beskyddat uppresningen på Morea och nu genom gin j,litik och sin hållning söker bringa Turkiets g rekiska befolkning att uppresa sig emot sulta tens auktoritet? Nej, tusen gånger nej! I.ötom oss säga sanningen! Ryssland är tvertom beklagligtvis revolutionärt, men i ordets sämsta betydeise, hvarje. gåvg det hyser intrev:se för något annat iands rerolutionerande. Lespotismen är till sin naiur påtogligen orostiftande; den står utanföre samhällslagarne; den är anarkien koncentrerad i en-person. Också se vi hruledes czaren, från det han i början af förra sekvet först uppträdde på den politiska scenen, icke lemnat Orienten en timme i ro. Han har småningorn uppslukat Polen, Krim, Moldau och Wallachiet. Han har framgätt liksom Siberiens isiga vina, som sopar med sig allt hvad som kommer i dess väg och han skall fortfara på samma sätt ända till dess den i konstitutigäeila former ordnade friheten säger till honom: Du kommer ej längre, ty friheten det är freden, och er fred, stödd på de eäropeisk7, folkens enbälliga vilja — följaktligen gckså en fred, skyddad för hvarje öfversal ning., NR