Var det: då också af hat mot hvarje revolution
och af fmuktan för anarkien som Ryssland for-
dom oupphörligen agiterade Polen, som det
uppeggat Montenegros befolkning mot Turkiet,
beskyddat uppresningen på Morea och nu ge-
nom gin j,litik och sin hållning söker bringa
Turkiets g rekiska befolkning att uppresa sig
emot sulta tens auktoritet? Nej, tusen gån-
ger nej! I.ötom oss säga sanningen! Ryss-
land är tvertom beklagligtvis revolutionärt,
men i ordets sämsta betydeise, hvarje. gåvg
det hyser intrev:se för något annat iands rero-
lutionerande. Lespotismen är till sin naiur på-
togligen orostiftande; den står utanföre samhälls-
lagarne; den är anarkien koncentrerad i en-per-
son. Också se vi hruledes czaren, från det han
i början af förra sekvet först uppträdde på den
politiska scenen, icke lemnat Orienten en timme i
ro. Han har småningorn uppslukat Polen, Krim,
Moldau och Wallachiet. Han har framgätt lik-
som Siberiens isiga vina, som sopar med sig
allt hvad som kommer i dess väg och han
skall fortfara på samma sätt ända till dess
den i konstitutigäeila former ordnade friheten
säger till honom: Du kommer ej längre, ty
friheten det är freden, och er fred, stödd på
de eäropeisk7, folkens enbälliga vilja — följ-
aktligen gckså en fred, skyddad för hvarje öf-
versal ning.,
NR