STOCKHOLE, den 12 Oktober. Vid innevarande års början utgjorde den i riksgäldskontoret återstående behållningen å rikets ständers snslag till nationalmuseibyggnaden icke mera än: 70,000 rår banko, och att största delen af denna summa sedermera under årets lopp tagits i anspråk, för de dock med en påfallatide lamhet bedrifaa byggnadssrbetena, är en till visshet gränsande sannolikhet, ehuru vi icke på siffran känna de jyfiade och använde beloppen. År 1850 utgjorde de 64,000 rår, 1851 blott 42,000 rår, men 1852 åter 64,000 rdr. Men om således byggnadsfonden nalkas sitt slut, kan beklagligen icke detssmma sägas om byggnadsarbetet, och lärer väl regeringen således finna sig försatt i den föga afundsvärde belägenheten att för ständerna anmäla, att deras frikostiga anslag af en half million till denna byggnad blifvit användt på sådant sätt, att ungefär ytterligare ett dylikt belopp torde erfordras för byggnadens fullbordan, och denna punkt torde icke blifva en af de minst kinkiga i dea s. k. extra statsregleringen. i Ännu är det väl för tidigt att anställa betraktelser öfver hvad riketz ständer kunna komma att besluta eller kunde hafva skäl att besluta i afgeende på ifrågavarande byggnad, som gifvit så många grundade anledningar till anmärkningar emot vederbörandes okloka och penningeödande handlingssätt, men då efter. all sannolikhet regeringen just för närvarande med fullt allvar arbetar på uppgörande af statsregleringen, skulle kanske den erinran nu vara på sin plats, att hvarje begäran om anslag så der slumpvis, utan att det är på förhand fullt beräknadt och bestämdt hvad som med anslaget skall åstadkommas, torde böra lemnas å sido, så vida icke regeringen vill se alla dylika framställningar ogillade af representationen, med: anledning äfven af den vunna erfarenheten från nationslmuseibyggnaden. Då styrelsen erbållit en viss summa för ett visst arbete, med styrelsen lemnad obegränsad frihet att låta utföra det efter eget godtfinnande, borde dervid väl också vara fästad en ovilkorlig skyldighet att utförandet skedde med afseende på de lemnade tillgångarne, så att icke, när de äro slut, halfva arbetet ännu återstår ; men om en sådan skyldighet åsidosättes, inträder med fördubblad vigtrepresentationens både rättighet och pligt, att för anslagen fordra på förhand noggrant i alla detaljer uppgjorda förslag. Deraf skulle då äfven följa, t. exs i fråga om fästningsbyggnader, som medtaga så stora anslag, utan att man vet när byggnaderna komma i komplett ständ, att ständerna, innan de bevilja medel till dessa byggnader, borde med säkerhet känna huru stor del af de återstående arbetena med samma medel kunde verkställas, så att de derjemte voro i tillfälle att beräkna huru stora anslagsbelopp som för framtiden må utgå för att en gång få arbetena fullt färdiga. Att riksdag efter riksdag anslå några hundra tusen rdr för dylika byggnader, utan att veta när behofvet af vidare anslag uppnår sin gräns, förutsätter ett förtroende, hvartill åtminstone användandet af medlen för museibyggnaden icke gifver ringaste anledning: i Bland: de många anmärkningsvärda omständigheter som stå i sammanhang med extra statsregleringen förtjenar äfven att framhållas det olämpliga deri, att anslag stundom beviljats för bekof, hvilkas nödvändighet varit så föga undersökt, att de anslagna medlen sedermera icke under loppet af mer än ett decennium kunnat användas, utan balanseratsiriksgäldekontorets kassa. Så anslogo ständerna år 1841 till häradshäktenas ombyggnad och förseende med celler 100.000 rdr och till fängelsebyggnader i rikets städer utom Stockholm 130,000 rdr, af hvilka summor ännu vid 1850 års slut endast voro använde af första posten 1500 rdr. Vid sistlidet års elut återstodo ännu oanvända af förra anslaget 65,500 rdr och af det sednare 111,000 rdr eller tillsammans 176,500 rdr mera än tio år efter anslagens beviljande. I detta fall är det ju klart, att det skattskyldiga folkets medel blifvit anslagna till ändamål, som då icke voro af behofvet påkallade, i följd hvaraf medlen kommit att en längre tid ligga och än vidare få ligga kapitaliserade iriksgäldskontoret, utan aft göra någon annan nytta för det allmänna, än möjligen lemna nämnde kontor en liten räntevinst, i fall pengarne under tiden användas till inköp af några allmänna obligationer, hvilka dock löpa med mycket lägre ränta, äv den de skattskyldige sjelfva i allmänhet erlägga å de kapitaler, som de för gin rörelse behöfva upplåna. — En amerikansk tidning meddelar följande uppgifter om furst Gortschakoff. Sedan den anmärkt att ledningen af de orientaliska angelägenheterna blifvit undandragen de utmärkta NS ag. OO ER SOA SITES g