meddela honom hennes önskan och hon sade
derpå tankfullt:
Jag tror ban har en son och jag har höst
alt det är någon olycklig misshällighet dem
emellan.,
Hvem kan hafva berättat er det?, frågade
jag öfverraskad, enär jag visste huru väl Ro-
land hade förvarat hemligheten af sina familje-
sorger.
Jo, jag hörde det af någon som kände
kapten Roland — jag har nu glömt när och
hvar — men är icke så förhällandet? I
Min onkel har icke någon son., I
Haru!la I
;Hans son är död., p
sHvsd denna förlust måtte hafva smärtat
honom l
Jag svarade ingenting. I
Men är han säker på att hans son är död!
Hv Iken glädje om han skulle ha misstagit!
sig — om sonen ävnu lefdels I
N-j, min onkel har ett modigt bjerta och
han är undergifven; men förlåt mig, har ni!
hört något öm denne son?
Jag! — hvad skalle jag hafva hört? Jag
skulle likvål gerna vilja af er onkel sjelf ef-
farå hvad han skulle vilja förtälja mig om
I
sina sörger — eller om der verkligen kan
fionas någon möjlighet att —
Att — hvad?
Att — att hans son ännu lefver.
Jag tror det icken, sade jag, soch jag tvif-
Jar på att Di får veta mycket af min onkel
Det tigger likväl någonting i edra örd som
motsäger deras skenbara mening och föran-
leder mig att misstänka det ni vet mer än ni
vill omtala. I
D:plomat ! sade lady Ellinor, halft leende;
men derpå antog bennes ansigie ett nästan
sträcgt star och hon tillade: Det är för-
4 tinka det om far skall hata rn sont
tU Roland hata sid son! Hvåd är
Han gör der siledes ickel Försäkra mig
derom; Jag skall bufva rå glad att erfara det
ag blifvit missledd.,