FAMILJEN CAXTON. 2) En familjtafla Ar SIR EDWARD BULWEE LYTTON, Jag kände deltagande för den stolta qvinnan, ehuru hennes rörelse syntes härleda sig mera af högmod än sorg. Och törhända lord Castletons högsta förtjenstibennes ögon hade varit hans förmåga at gagna hennes maos makt och hennes egen ärelystnad. Jag böjde tyst mitt hufvud och tänkte på Fanny. Månne äfven hon sörjde öfver den förlorade rangen, eller kanske snarare öfver den förlorade älskaren? Efter någon stund yttrade jag, tvekande: Jag vågar knappast beklaga er sorg, lady Eilinor; likväl, var försäkrad derom, hafva få tilldragelser slagit mig 8å som det dödsfall. hvarpä ni hänsyftar. Jag hoppas mise Trevanions helsa icke lidit betydligare dersf. Får jag icke tr.ffa henne innan jag lemnar Eogland ?s Lady Ellinor fästade forskande sina klara, genomirängande ögon på mitt ansigte, och mäbända tillfredsställde henne denna blick, ty bon framräckte åt mig sin hand med en nästan öm öppenhet, och sade: Om jag haft en-son, skulie mitt bjertas käraste önskan ha varit att se er förenad med min dotter.s Jag spratt upp — bloden rusade till mina kinder, och lemnade mig derpå blek som döden; Jag såg förebrående på lady Ellinor och ordet ;grymmas sväfvade på mina läppar. Jan, fortfor lady Ellinor sorgset, sdet var min verkliga tanke, det var min ångera ingifvelse då jag första gången såg er. Men, såsom det nu är, anse rmg icke alltför hård och verldsligt sinnad om jg citerar det stolta, gamla franska ordspråket: Noblesse oblige. ) Se å.B. n:ris 161—164, 166, 167, 169, 173, 175 —179, 181—183, 185, 187, 188, 190, 191, 193— 195, 197, 199, 200, 202—204, 206, 208, 209, 212, 214—218, 220, 221, 223, 224, 226, 227 —250.