FAMILJEN CAXTON. 2)
En familjtafla
Ar SIR EDWARD BULWEE LYTTON,
Jag kände deltagande för den stolta qvin-
nan, ehuru hennes rörelse syntes härleda sig
mera af högmod än sorg. Och törhända lord
Castletons högsta förtjenstibennes ögon hade
varit hans förmåga at gagna hennes maos
makt och hennes egen ärelystnad. Jag böjde
tyst mitt hufvud och tänkte på Fanny. Månne
äfven hon sörjde öfver den förlorade rangen,
eller kanske snarare öfver den förlorade äl-
skaren?
Efter någon stund yttrade jag, tvekande:
Jag vågar knappast beklaga er sorg, lady
Eilinor; likväl, var försäkrad derom, hafva få
tilldragelser slagit mig 8å som det dödsfall.
hvarpä ni hänsyftar. Jag hoppas mise Tre-
vanions helsa icke lidit betydligare dersf. Får
jag icke tr.ffa henne innan jag lemnar Eog-
land ?s
Lady Ellinor fästade forskande sina klara,
genomirängande ögon på mitt ansigte, och
mäbända tillfredsställde henne denna blick,
ty bon framräckte åt mig sin hand med en
nästan öm öppenhet, och sade: Om jag haft
en-son, skulie mitt bjertas käraste önskan ha
varit att se er förenad med min dotter.s
Jag spratt upp — bloden rusade till mina
kinder, och lemnade mig derpå blek som dö-
den; Jag såg förebrående på lady Ellinor
och ordet ;grymmas sväfvade på mina läppar.
Jan, fortfor lady Ellinor sorgset, sdet var
min verkliga tanke, det var min ångera ingif-
velse då jag första gången såg er. Men, så-
som det nu är, anse rmg icke alltför hård och
verldsligt sinnad om jg citerar det stolta,
gamla franska ordspråket: Noblesse oblige.
) Se å.B. n:ris 161—164, 166, 167, 169, 173, 175
—179, 181—183, 185, 187, 188, 190, 191, 193—
195, 197, 199, 200, 202—204, 206, 208, 209, 212,
214—218, 220, 221, 223, 224, 226, 227 —250.