väl formade ben! Man ser tydligen ådrorna
under den släta, skinande huden, och man
skulle verkligen blifva frestad:att tro dem ge-
nomskinliga, så rena och äkta synas de. Med
skäl må England skryta öfver sina hästar, ty
Araben, Andalusen, Limousinen, Holsteina-
ren, Mecklenburgaren, alla, alla äro under al!
jemnförelse med den äkta engelska kapplöp-
niongshästen!
Anblicken af jockåerne är säkerligen ej min-
dre omvexlande. Mössor och silkes-sjackets
uti alla upptänkliga färgor, enfärgade, i rän-
der, i boltar, i fyrkanter! De sju och tjugo
hästar som skola löpa äro emellertid range-
rade framför pelaren, signaler gifves och de
flyga bort.
nonan midten af kretsen är nådd ser man
att blott 7 hästar hälla tillsammans, alla de
öfriga äro efter; 3 af dessa 7 sacka småning-
om, den ena efter den andra, oaktadt joc-
keerna spara hvarken spön eller sporrar och,
för att ej hindra farten, ligga hopkrupne- på
hästhalsarne. De fyra återstående äro för nå-
gra sekunder i bredd, ibland ett par hufvud
framföre, ibland efter, tills slutligen en ai
dem framkommer till målet en half hästlängd
framför de 3 andra, Förnyande af hurrärop,
viftningar af näsdukar, parasoller och hattar
så långt ögat kan se! Målet, på 1V4 en-
gelsk mils afstånd, var uppnådt på 3 minuter
2 sekunder.
x Den vinnande hästens hamn telegraferas ge-
nast till London och derifrån öfver hela riket.
så att sportsmännen till och med i Edimburg
och Glasgow kunna veta resultatet samma qväll
innafi de gå till sängs. En välbekant sports-
man, säga tidningarae, förlorade 60,000 pund
på denna löpning, och en ädel markis, en aj
rikets pärer säges, då han såg hvilken häst!
som vann, ha kastat sin hatt högt upp i luf
ten och af glädje dansat omkring som en besatt,
så belåten tycktes han vara med utgången.
(Siutet föjjer.)