väl formade ben! Man ser tydligen ådrorna under den släta, skinande huden, och man skulle verkligen blifva frestad:att tro dem genomskinliga, så rena och äkta synas de. Med skäl må England skryta öfver sina hästar, ty Araben, Andalusen, Limousinen, Holsteinaren, Mecklenburgaren, alla, alla äro under al! jemnförelse med den äkta engelska kapplöpniongshästen! Anblicken af jockåerne är säkerligen ej mindre omvexlande. Mössor och silkes-sjackets uti alla upptänkliga färgor, enfärgade, i ränder, i boltar, i fyrkanter! De sju och tjugo hästar som skola löpa äro emellertid rangerade framför pelaren, signaler gifves och de flyga bort. nonan midten af kretsen är nådd ser man att blott 7 hästar hälla tillsammans, alla de öfriga äro efter; 3 af dessa 7 sacka småningom, den ena efter den andra, oaktadt jockeerna spara hvarken spön eller sporrar och, för att ej hindra farten, ligga hopkrupnepå hästhalsarne. De fyra återstående äro för några sekunder i bredd, ibland ett par hufvud framföre, ibland efter, tills slutligen en ai dem framkommer till målet en half hästlängd framför de 3 andra, Förnyande af hurrärop, viftningar af näsdukar, parasoller och hattar så långt ögat kan se! Målet, på 1V4 engelsk mils afstånd, var uppnådt på 3 minuter 2 sekunder. x Den vinnande hästens hamn telegraferas genast till London och derifrån öfver hela riket. så att sportsmännen till och med i Edimburg och Glasgow kunna veta resultatet samma qväll innafi de gå till sängs. En välbekant sportsman, säga tidningarae, förlorade 60,000 pund på denna löpning, och en ädel markis, en aj rikets pärer säges, då han såg hvilken häst! som vann, ha kastat sin hatt högt upp i luf ten och af glädje dansat omkring som en besatt, så belåten tycktes han vara med utgången. (Siutet föjjer.)