ligen föreställa er att lifvet är så lugnt i höj-
den, då det är så bullersamt och oroligt de
nere. Hvilken förvånaade stillhet! Eliot War-
burton (den förledande tjusaren) rader er att
segla utföre Nilen, om ni behöver söfva er
oroliga ande, Det är lättare och billigare att
hyra en vindskammare i Hotborn! Ni saknar
krokodilerna, men ni har i stället djur som
hållas icke mindre heliga i Egypten — kat-
torna. Och huru harmoniskt de lugna dju-
ren sammansmälta med utvgten — huru tyst
de framglida på afstånd, stadna, visa sig och
försvinna. Det är blott från vindskupan ni
kan uppskatta det pittoreska som tillhör vån
tama tigerslägte! Geten bör ses på alperna
och kaiten på hustaken.
Småningom börjar det nyfikna ögat ati
detalj uppfaita sccneriet: och till en början,
hvilken fantastisk mångfald i skorstenarnes
höjd och forin! Somliza resa gig siäta i en
rad, likformiga och aktningsvärda, men ful-
komligt ointressanta; andra deremot uppsprioga
oproportionerligt högt och utmana förståndet
att gissa hvarföre de sträfva 8å högt. För-
ståndet svarar att det endast är ett enkelt me-
del att få röken att draga ut; hvarvid inbill-
ningskraften infaller och framställer för er all
den förtret och rök, och plåga och bekym-
mer som egarne till denna skorsten, nu den
högsta af alla, måst uthärda innan de, genom
att bygga den högre, blefvo af med röken.
Ni ser kokerskans bedröfvelsey då den sotiga
fredsstöraren rusar ned, lik ulfven på hjur-
den, på söndagssteken. Du hör matmodrens
exklamationer (kanske en ung fru — med
nyss uppsatt bo), då hon, med hvitt förkläde
och mössa, vågar sig in i förmaket, och straxt
helsas af en munter dans af dessa prickar,
gom i dagligt tal kallas stenkolsdam. Ni kän-
ner en manlig förtrytelse öfver den nygifta
mannens brutalitet, då han rusar på dörren
ra a Sö