STJUAHULE, den 3 UKLober. —— Den hotande foderbristen. Ett af de svåraste år, som svenska landtmannen kan erinra sig, mär fördigt att taga sin början, och dess nyårsdag inträffar då t-: den är inne att börja boskapens vinterfodring.: — Vi hafva ej sällan haft år, då sädesskör-; den varit sämre än dena som nun skall urtröskas; men sällan om någonsin har man haft, ett särre foderår. En missväxt på säd orsa-: kar en känbar förlust genom minskning afen: vigtig försäljnings-artikel, men bristea kan ersättas genom införsel af utländek spanrål, och landibrukets hela organisation störes ej deraf om blott landtmannens välstånd ör så-: dant, att han utbärdar förlusten utan att stupa. Men missväxt på foder är vida svårare. Hö och halm kunna ej till måttliga priser köpas från främmande länder; de äro alltför skrym-: mande för att kunna transporteras långa vä-: gar, och kuana derföre endast säljas till ett pris, som gör deras allmänna användande sösom boskapsfoder omöjligt. Följdsa häraf är, den, ait sudra foderimnen måste påtänkas, eiler boskapen säljas eller slagtas. Men till-; gången på andra foderämnen är inskränkt ett land der snan vanligen icke fodrar med. annat än hö och balm, samt drank, Säden,! som alilud stiger då foderbrist iuträffar, är allmänhet för dyr att kunna i större mängd; användas såsom boskapsfoder. Dranken, hvilken under foderbrist — det vore fåfängt ati: vilja neka det — utgör ett för landtmannen I särdelez välkommet understöd, finnes ej öfveralit att tillgå, och kan numera aldrig komma att bli ett i hvarje ladugård tillgängbg foderämne. — Man har föreslagit Islandsmo:sa. renmossa och audra lafvar, men de förefinnas i alltför liten mängd och på alltför få ställen Att fodra med granris, hästgödsel m. m. äl utan tvifvel till en viss grad utförbari, men stöter alltför mycket på barbari, för att börs i allmänhet förordas. Granris är dessutom ej tillgängligt öfver alit, och hästspillning vanligen icke i den raängd, att dess användande kan verka hvad dermed afses. Vi måste så ledes vända våra blickar. till rotväxterna, 802 i de flesta andra länder utgöra ej allenast cit fodersurrogat uten ett hufvudsakligt foderämne hvarje år. Rofvor odlas tyvär! hos oss alltför litet; ty gjorde man det, skulle maa ej komma i en så ytterlig förlägenhet eom den närvarande, Med betor, kålrötter m. te. är förhållavdet enaahanda. — Återstår således nästan endast potäterna, hvilka i större eller mindre skaia odlas vid hvarje gård, torp eller backstuga. Att dessa duga till foder, ja, att de med förstånd begagnade utgöra eit förträffligt foderämne både för mjölk-kor, gödboskap och får, borde väl icke vara någon landtman obekant, och dock frestas man att tro, att så är, då man ser hö betala: red 24 sk. ä 1 rdr per lisp. och derutöfver, under det att potäter i landsorten säljas till 36 sk. å 1 rdr tunnan (sädesmåäl). Detta visar en beklaglig okunnighet om egna fördelar, hvars resultat blir ekonomisk förlust. — Samma landtman som t. ex. säljer 200 tunnor poiäter å I rår tunnan, köper 1200 bap. hö å 24 ek. per lisp. och förlorar på deuna operation 400 rdr som äro rent af bortkastade. — Er tunna potäter har nemligen must sarama fodervärde som 6 lisp. hö. Man har således fått 1200 lisp. hö för 200 rdr och köpi 1200 lisp. hö för 600 rdr. — Om man icke köper hö, utan i stället säd eller oljekakor m. m. så blifver förlusten densamma, enär man säljer ett godt foderämne för en tredjedel af hvad det relativt till andra foderämnen är värdt. och underhåller boskapen med dyrare foder. Orsaken till ett sådant förfaringsätt kan ej vara annat än okunnighet om foderämnenar relativa värden, hvilka, ehuru de visserligen icke äro fullständigt utredda, man dock åtminstone approximativt känner, och vi tillåta 038 att här meddela en tabeli öfver desza värden, icke grundad på kemiska undersökringar utan på praktisk erfarenhet, enoligt uppgifter af Tysklands utmärktaste agronomer. Foderämnen. Fodervärde. Hö af naturliga ängar: T Medelgodt ängshö . . 100. Hö af saltångar . . . . o as a 95. Fett hö, utan blandning af kärrgräs . . . 90. Väl bergadt, utmärkt godt och fint bladhö . 85. Sämre hö, blandadt med sura gräs, samt annat härdstjelkigt hö, ej från kärrängar 130 till 170. Odladt hö: Hö af Klöfver och Timothei . . . . 100. Rödklöfverhö . ss ss ss ss ss so ss 90.1 Hvitklöfverbö oo. ss ss — — — -— 80.1 Vickerbafrehö, slaget i blomningen . . . 100. Rotvezxter. i äiPotäter. . . s s ss ss rs s ss 0 a 0 200. Hvitbetor, utan blad . . . . . . 273.1 EFKälrötter . so so so so so ss ss ss . 250. Rofvor. so ss so so ss so so so a 2 2 4001 Säd och Oljekakor (såsom bifoder). Hjävete och ärter . os ss s s s so 40. Räåg, korn, hafra ss rr es NÄ a gröpade . . . . 50. Linfrökakor . . . so so so so 40. Rapskakor . . s ss ss 2 oc 50. Kaåstanier och Ollon . -. 75. Drank bälfien af brännsatsens fodervårde Man finner bära? att 100 K hö hafva garoama l fodervärde som 200 K potäter. eller 400 I rofvor, eller 55 hafra, eller 40 linfrökakor 0. 8. v. Dyiika uppställningar som denna, kunna vara nyitiga såsom sngifvande ett medelförhällande; men alla dessa födoämnen variera mycket i närande kraft, i följd af en raängd omständigbeter härrörande bäde från jo dmån,; gödning, odlingsoch bergningssätt, ålder m.: m., hvilket den tänkande landtmannen sjelt måste bedömma. Då detinskräckta utrymmet se ens ms ligen föreställa er att lifvet är så lugnt i höjden, då det är så bullersamt och oroligt de TTR 8 Fr AS VAT