min bäste mr Trevanion, om ni är sysselsati
med parlamentsakter då ni mottager detta bref,
så stadna här, och lägg det åsido för någon
sällsynt ledig stund. Jag står i begrepp ati
för er öppna mitt hjerta och bedja er, som
känner verlden så väl, att hjelpa mig undgå
dessa flammantia menia hvarmed jag finner
denna verld omgjordad och innesluten. Ty
ni bör veta, sir, att ni och min far hade rätt
då ni båda sammanstämmande förklarade att
jag icke var danad för ett uteslutande boklif.
Och huru oundgängligt är likväl icke boklif-
vet för en ung man, som vill på de vanliga
och konventionella stigarna bana sig väg till
lycka? Alla yrken äro så befästade, så in-
neslutna, så qväfda i böcker, att hvar helst
mina- starka. händer utsträckas mot verksam-
het, mötas de af oktavförskansningar, beskyd-
dåde af qvartbands kreneleringar. Först och
främst detta universitetslif, gom att börja med
leder till stipendier och måhända slutar, så-
gom ni statsekonomer skulle önska, med mal-
thusieka stipendier — premier för celibat —
öfverväg, hvad är väl detta!
,Tre år, bok på bok — ett s:ort dödt hof
framför oss, tre hela långa år, och alla de
äppleh som växa på stranden fulla af askan
at korpus och petit! Sedan dessa tre är till-
ändagått, vinnes, kanbända, understödet —
alltjemt böcker — böcker — så framt icke
hela verlden tillslutes vid universitetsportarna.
Om jag från lärd uppblomstrar till litteratör,
till författare af profession, hvad väntar mig?
Böcker — böcker! Väljer jag lagfarenheten?
Böcker — böcker! Ars longa, vita brevis, hvil-
ket med någon omsägning betyder ati det är
ett trögt arbete att sträfva sig fram till ett
lätt! Öm jag blir läkare? Hvad annat är
böcker kan döda tiden, till dess vid fyratio
års ålder en lycklig tillfällighet sätter mig i
stånd att döda: någonting annat? Kyrkan?
(för hvilken jag sannerhgen tillstår mig icke
vara god nog) — det är boklif par excellence,
antingen jag obemärkt och fattig vandrar ge-
nom långa rader af teologer och kyrkofäder,
eller jag, ärelysten efter biskopssatift, företager
mig att förbättra förderfvet, icke i mennisko-
bjertat, utan i en grekisk text, och genom
pass af skolaster och kommenterer letar mig
fram till hofvet. Kortligen, undantagande-det
ädla vapenyrket — hvilket, som ni vet, icke