att de aldrig oroa hennes drömmar i hennes
af mörka vinklar och vrår uppfyllda rum.
I derifrån. man hör vinden qvida genom de öde
Ituinerna, och fönstrens hesa skallrande i de
Ifängelselika murarne. Hon skulle icke ha
fruktat att i mörkret vandra igenom det spök-
liga slottet, eller att gå öfver kyrkogården då,
Vid mänans falska och ovissa sken,
grafstenarna se så spöklika ut, och idegra-
narnes skugga hvilar så stilla öfver marken.
Då Rolands panna är som dystrast, och hans
läppars sammantryckning . kommer sorgen at!
se som mest tryckande ut, då kan man - vara
förvissad att finna Blanche nedhukad vid hans
fötter, afvaktande det ögonblick då, med en
tung suck, musklerna slakna, och hon är gö-
ker om att vinna ett leende om hon: klätt-
rar upp på hans knä. Det är angenämt-att
se henne glida uppför grusade torntrappor,
eller stå tyst i nischen af någon förfallen fön-
sterlös glugg, och man undrar hvilka tankar
af obestämd bäfvan och högtidligt nöje kunna
vara i verksamhet under denna lilla lugna
panna, 5 å
Hon har en snabb fettningsgäåfva i allt hvad
man lär henne; hon gifver redan full syssel-
sättning åt min mors hela uppfostringskonst.
Min far har haft att genomsöka sitt bibliotek
för att finna böcker egnade att nära (eller
släcka) hennes begär efter ;vidare upplysnings;
och han har lofvat gifva henne lektioner
i Franska och Italienska, hvilka motiagas så
tscksamt, att man skulle trott att Blanche tog
Telemaque och Novelle Morali för dockskåp och
dockor. Må himlen föra henne genom Fran-
skan och Italienskan med mer framgång än
som beskärdes de lektioner i Gseekiska som
mr Caxton gaf Pisistratus! Hon har ett öra
för musik, hvilket min mor, som icke är nå-
gon dålig domare, förklarar vara förträffligt.
Lyckligtvis bor det en gammal Italienare i en
stad omkring en tio wil bort, hvilken säges
vara en utmärkt musiklärare, och som gör
sin rund kring traktens herrgårdar tvenne
gångor i veckan, Jag har lärt henne rita —