igt vilja insnärja handtverkerierna ide gamla
kråbojorna. ä I
Att mästareprofven långtifrån att numera:
rsra af någon väsentlig nytta för största de-
en af handtverken, snarare äro en onödig;
mgåcg, anse vi vara öfverflödigt att ådaga-
ägga och vi hänvisa i detta hänseende till de
;ttranden som ej. längesedan intogos i Afton-
ladet från ett sydtyskt Gewerbeblatt.
I samma mån som behofvet af en mera in-
igtefull tekn sk bildning stiger för handtverks-
dkarne, förlora alla de gamla profven en god
iel af sin betydenhet, och de fordna meto-
lerna inom skråhandtverken blifva för hvarje
lag af mindre värde, allt eftersom nya, på
vetenskapliga grunder och upptäckter fästade
örbättringar öfver allt införas. I stället att
1ividga kretsen för mästareprofven, anse vi
iden snart vara inne att hos oss än vidare
nskränka den; men framför allt anse vi an-
zeiäget, att det ej må ankomma på skråmästare
att utdela mästerskap, ty derigenom sättas de
ill domare öf?er sina egna intressen.
Att ingå i öfriga speciella delar af petiio-
nen anse vi nu icke påsalladt af omständig-
neterna, Ogillag bufvudsyftemålen, faller der-
ned hela det stora anloppet mot svenska fol-
kets nu innehafvande, i sjelfva verket ailtför
unycket kringskurna frihet till arbete, och der-
ned hafva de underordnade detaljerna förlo-
rat Bitt värde, De flesta af dem stå natur-
ligtvis i nära sammanhang med petitionärer-
ss allmänna sträfvanden; men några skilja
sig derifrån och äro mera billiga. Dertill vilja
vi räkna, att staten borde draga försorg der-
om att handtverkarne, särdeles i de mindre
s:äderna, befriades från konkurrens med fån-
garne i statens allmänna fängelser.
Det är klart att några hundra fångar, om de
för en mindre stad få tillverka handtverks-
arbeten, hvilka de, som få föda, kläder och
bostad af staten, kunna tillverka gärdeles bil-
ligt, så förreå ej de fria handtverkarne uthärda
en dylik konkutrens. Derföre borde vid alla
fängelser i mindre städer dragas försorg der-
am, att fångarne icke konkurrerade med handt-
verksarbetarne i de vanliga yrkena. Andra
mera fabriksartade arbeten eller för kronans
bshof borde anskaffas för fångarne. Petitio-
närerne gå emellertid nog långt i sin begäran,
då de fordra att statens fångar icke skulle få
arbeta ena för statens, utan endast för fängelse-
mrättningarnes egna behof, ;
Slutligen finna vi oss än en gång böra fä-
sta petitionärernes uppmärksamhet derpå, om
det ej vore bättre att i stället för att petitio-
nera om återfåendet af gamla, öfverallt förå!-
drade och au i flera år hog oss till allmän-
betens stora belåtenhet afskaffade orimliga
skråbojor, hos statsmakterna begära sådana
lättnader, understöd och uppmuntringar för
bandtverkerierna och deras idkare, vare. gig
mästare eller icke mästare, som vår tids bild-
ning och framstegen i handelsgemenskap, tek-
sisk skicklighet och förbättrade arbetsmetoder
oupphörligen framkalla.
Tstället att begära mästareprof och skråtvång
borde petitionörerne hafva anhällit om upp-
rättande af allmänt tillgängliga tekniska läro-
anstalter, till handtverksklaszens högst behöf-
liga förkofran i teknisk undervisning; — om
understöd af allmänna medel för personer gom
kuade å utrikes orter, der handtverkerierne
under obegränsad näringsfrihet, såsom i Eng-
Iand, Frankrike och Schweiz, uppnått en hö-
gre grad af fullkomlighet, taga kännedom om
förhåHandena: inom dervarande handtverkerier
samt derefter vid de nya teknizka läroanstal-
terna sprida helsossm upplysning i ämnena; —
om lättare införsel af råämnen för handtverke-
rierna genom borttagande eller nedsättande a!
införseitullarne; — om nedsättning af införsel-
tullarne å lifsmedel, hvarigenom handtverkar-
ses lefnadskostnader, både mästarneg och de
andreg, kunde blifva billigare; — om minsk-
ning i handtverkarnes allmänna pålagor, m.
m., som kunde verka till förbättrande af handt-
serkarnes vilkor.
Hade den petition handiverksmästarne in-
gifvit varit af sådan betkaffenhet kunde de
möjligtvis haft at vänta någon framgång;
ten att vilja återföra oss till skråtvånget:
gamla och sedan flera år lyckligtvis afskud-
dade tyranni innefattar ett så vädligt tilltag
emot svenska folkets mest naturliga frihe-
ter, att det måste motarbetas såsom en ho-
tande riksolycka. En dylik återgång, om
den vunnes, skulle icke blott inom arbets-
klassen väcka ett osläckligt hat mot skrå-
mästarne, utan äfven, långt ifrån att upphjelps
våra ända sedan skrätidea i allmänhet svaga
och torftiga handtverkerier, fullkomligt hindra
deras utbildning till något bättre. Det är ge-
nom frihet som arbetet gått framåt i andra
länder, och det är endast på samma väg som
det kan vinna någon större framgång hos oss.
RR
— Gårdagens officieila blad meddelar at
Kongl. Mej:t den 20 Sept. utnämnt:
Vid lifregementets dragonkår: till regements-
pastor, komministern vid Hedvig Eleonora för
samling här i Stockholm, Gustaf Adolf vor
Haugwitz;
vid skånska husarregementet: till mejor :
regementet, ryttmästaren Peter Sjökrona; och
i armeen: till underlöjtnant, f. d. under-
löjtnanten vid ingeniörkåren Lars Erik Stackell,
RA
— Bland -särdeles -berömvärda företag i väl-
görenhetsväg omnämner Sv. T., att fru Kind-
gren, boende i Brunkebergs hotell, der till:
vidare dagligen kl. 1 bespisar 25 fattiga barn,
sne ARBETET INET SIASGAEETDTTEET
att da aldris orna hennes drömmar i hennes