igt vilja insnärja handtverkerierna ide gamla kråbojorna. ä I Att mästareprofven långtifrån att numera: rsra af någon väsentlig nytta för största deen af handtverken, snarare äro en onödig; mgåcg, anse vi vara öfverflödigt att ådagaägga och vi hänvisa i detta hänseende till de ;ttranden som ej. längesedan intogos i Aftonladet från ett sydtyskt Gewerbeblatt. I samma mån som behofvet af en mera inigtefull tekn sk bildning stiger för handtverksdkarne, förlora alla de gamla profven en god iel af sin betydenhet, och de fordna metolerna inom skråhandtverken blifva för hvarje lag af mindre värde, allt eftersom nya, på vetenskapliga grunder och upptäckter fästade örbättringar öfver allt införas. I stället att 1ividga kretsen för mästareprofven, anse vi iden snart vara inne att hos oss än vidare nskränka den; men framför allt anse vi anzeiäget, att det ej må ankomma på skråmästare att utdela mästerskap, ty derigenom sättas de ill domare öf?er sina egna intressen. Att ingå i öfriga speciella delar af petiionen anse vi nu icke påsalladt af omständigneterna, Ogillag bufvudsyftemålen, faller derned hela det stora anloppet mot svenska folkets nu innehafvande, i sjelfva verket ailtför unycket kringskurna frihet till arbete, och derned hafva de underordnade detaljerna förlorat Bitt värde, De flesta af dem stå naturligtvis i nära sammanhang med petitionärerss allmänna sträfvanden; men några skilja sig derifrån och äro mera billiga. Dertill vilja vi räkna, att staten borde draga försorg derom att handtverkarne, särdeles i de mindre s:äderna, befriades från konkurrens med fångarne i statens allmänna fängelser. Det är klart att några hundra fångar, om de för en mindre stad få tillverka handtverksarbeten, hvilka de, som få föda, kläder och bostad af staten, kunna tillverka gärdeles billigt, så förreå ej de fria handtverkarne uthärda en dylik konkutrens. Derföre borde vid alla fängelser i mindre städer dragas försorg deram, att fångarne icke konkurrerade med handtverksarbetarne i de vanliga yrkena. Andra mera fabriksartade arbeten eller för kronans bshof borde anskaffas för fångarne. Petitionärerne gå emellertid nog långt i sin begäran, då de fordra att statens fångar icke skulle få arbeta ena för statens, utan endast för fängelsemrättningarnes egna behof, ; Slutligen finna vi oss än en gång böra fästa petitionärernes uppmärksamhet derpå, om det ej vore bättre att i stället för att petitionera om återfåendet af gamla, öfverallt förå!drade och au i flera år hog oss till allmänbetens stora belåtenhet afskaffade orimliga skråbojor, hos statsmakterna begära sådana lättnader, understöd och uppmuntringar för bandtverkerierna och deras idkare, vare. gig mästare eller icke mästare, som vår tids bildning och framstegen i handelsgemenskap, teksisk skicklighet och förbättrade arbetsmetoder oupphörligen framkalla. Tstället att begära mästareprof och skråtvång borde petitionörerne hafva anhällit om upprättande af allmänt tillgängliga tekniska läroanstalter, till handtverksklaszens högst behöfliga förkofran i teknisk undervisning; — om understöd af allmänna medel för personer gom kuade å utrikes orter, der handtverkerierne under obegränsad näringsfrihet, såsom i EngIand, Frankrike och Schweiz, uppnått en högre grad af fullkomlighet, taga kännedom om förhåHandena: inom dervarande handtverkerier samt derefter vid de nya teknizka läroanstalterna sprida helsossm upplysning i ämnena; — om lättare införsel af råämnen för handtverkerierna genom borttagande eller nedsättande a! införseitullarne; — om nedsättning af införseltullarne å lifsmedel, hvarigenom handtverkarses lefnadskostnader, både mästarneg och de andreg, kunde blifva billigare; — om minskning i handtverkarnes allmänna pålagor, m. m., som kunde verka till förbättrande af handtserkarnes vilkor. Hade den petition handiverksmästarne ingifvit varit af sådan betkaffenhet kunde de möjligtvis haft at vänta någon framgång; ten att vilja återföra oss till skråtvånget: gamla och sedan flera år lyckligtvis afskuddade tyranni innefattar ett så vädligt tilltag emot svenska folkets mest naturliga friheter, att det måste motarbetas såsom en hotande riksolycka. En dylik återgång, om den vunnes, skulle icke blott inom arbetsklassen väcka ett osläckligt hat mot skråmästarne, utan äfven, långt ifrån att upphjelps våra ända sedan skrätidea i allmänhet svaga och torftiga handtverkerier, fullkomligt hindra deras utbildning till något bättre. Det är genom frihet som arbetet gått framåt i andra länder, och det är endast på samma väg som det kan vinna någon större framgång hos oss. RR — Gårdagens officieila blad meddelar at Kongl. Mej:t den 20 Sept. utnämnt: Vid lifregementets dragonkår: till regementspastor, komministern vid Hedvig Eleonora för samling här i Stockholm, Gustaf Adolf vor Haugwitz; vid skånska husarregementet: till mejor : regementet, ryttmästaren Peter Sjökrona; och i armeen: till underlöjtnant, f. d. underlöjtnanten vid ingeniörkåren Lars Erik Stackell, RA — Bland -särdeles -berömvärda företag i välgörenhetsväg omnämner Sv. T., att fru Kindgren, boende i Brunkebergs hotell, der till: vidare dagligen kl. 1 bespisar 25 fattiga barn, sne ARBETET INET SIASGAEETDTTEET att da aldris orna hennes drömmar i hennes