Näringsfriheten har dessutom, enligt hvad, i Aftonbladet förut blifvit med siffror visadt, icke bland bandtverksidkarne åstadkommit någon försämring i de ekonomiska vilkoren och mästernes antal har under denna frihet betydligen ökats, hvaraf följer att den hatade försörjningsrättea icke hindrat de större handtverkstäderuas bestånd. Petitionärenes föregifvanden Ä denna riktning äro blottade på alla bevis ech strida emot verkliga förhållandet, Lika litet som man bör kunna hindra någon-arbetare att på landet borätta sig för att lefva af-oarbeten vid landtmannayrkena, såsom gift eller, ogit, utan någon föregående officiel pröfaing, Hvarken af auktoriteter eiler mindre hemma segare, lika litet eller snarare ännu mindre bör man Kunna förbjuda någon arbetare att borätta sig i stad för att lefva af sina händerg arbete, vare sig i handtverk eler på anvist sätt! Att såsom petitionärerne fordra inskrivka denna rätt förhandtverksarbetare i städerna till de mindre srbetsföra, är ett orimligt barbari, och skulle sannolikt vid tillärapningen äfven blifva det grymmaste, i fall säsom petitionärerne . begärt, det skulle 1 hufsudsaklig m aakomma på handtverksmästarne att vira sig om, hvilka som voro så pass pmindre arbetsföras, att dem kunde förannas sjelfförsörjningsrätt genom arbete. Petitionärerna betrakta rättigheten till arbete, då den tages i anspråk af andra än skråmägtare, endast såsom en rätt att lifnära sig så till vida att man ej skall falia den allmänna fattigvården till last. Att en så ömklig åsigt af arbetet icke kan boforåra dess eller detsammas idkares framsteg i förkofran och sk cxJighet faller af sig sjelf och vi måste på det högsta ogilla sådana framställningar i petitionen som denna: G att Kongl. Maj:t mätte sålunda i nåder förklar föreskrifterna om sjelfförsörjningsrätten, att densamma hvarken må kunna af i goda ekonomiska omständighe ter stadde mauspersoner utöfvas, eller anförtros (!) ät andra, än allenast sädane, hvilka antingen erhällit afsked från innebafd allmän tjenst, eller ock, säsom varande mindre arbetstöre, verkligen äro i behof af sjelftörsörjning, säsom ett till deras lifsuppehälle didragande medel, Handtverksmästarno, som vilja låta påskina alt de äro så måna och bekymrade om sina arbetares bästa, vilja således icke åt en afskedad handiverksarbetare förunna sarama rätt till sielfförsörjning genom arbete, derest han är arbetsför, som åt en från statens tjenst afskedad person. Är detta månhet om handtverkserbetarne eller är det icke snårare begär att göra alla sådana nödsakade att arbeia på mästarnes verkstäder antingen de wvilja eller icke? Det är öfver allt sk:åmästarnes intressen, men icke handtverkeriernas eller handtverksarbetarnes i allminbet som petitionen framhåller. Enligt vårt förmenande måste det fortiarande få ankomma på handtverksarbetarne sjelfva, antingen de vilja arbeta på mästarnes verkstäder eller för sig sjelfva,och att numera i detta Bänseende söka att införa någon mä. etaredespotism öfver arbetarne, skulle erdast bidraga att i större skala utsträcka den ernigration af arbetare som redan synes hota ati göra ganska kännbara luckor inom landets befolkning. Men mästarne ville väl äfven förbjuda arbetarne ati emigrera, Derom . säges dock ingenting i den stora petitionen. Petitionens andra stora syftemål i afseende på sättet för h-adiverkeriernas ordnande inom städerna är, att utvidga mästareprofven ill flera yrken som nu derifrån äro befriade, samt att öfverflytta pröfningen af profven från magistraten till bandtverksföreningen, der herrar mästare således sjelfva skulle taga om hand skyddet af sina egna enskilda intressen emot all öfverflödig konkurrens. Väl vilja de medgifva att gesäller, anställde hos handtverksidkare, skola få, till en ijerdedel af ledamöterpes antal i handtverkaföreningen, deri deltaga; saen hvad garanti erbjuder en minoritet af en fjerdedel emot mästarnes majoritet a! trefjerdedela:? Denna eftergift är således helt och bållet skenbar och innefattar ingenting betryggande emot obehörigt förtryck, — Petitionarerpe vilja äfven att den rätt, som nu tillkommer polisisyadighet att vaka deröfrer att fabriksoch handtverksmästare fullgöra sina skyldigheter mot sina lärlingar och arbetare, skall i afzeende på handiverkarne öfverflyitas tili handtverksföreningarne, d. v. s. till handtverksmästerne, så att desa må ega att sjelfva döma i egen sak, Allt går ut på att emancipera mästarne från kontrollerande myndigheter, gifva dem uteslutande privilegium på handtverksarbeten samt ställa arbetarne under deras godtyckliga behandling. Derför vilja petitionärerna äfven att kontrakterna om lärlingars antagande skola afskaffas, såsom varande en af de skadliga juridiska former,, hvilka undantränga de äldre patriarkaliska, förbålandena mellan mästare och lärlingar (!) Petitionärerne lägga en utomordentlig. vigt på mästareprofven och yrka att sådana må införas för öfser 20 yrken, som nu dezifrån äro befriade; god: och väl att de ej fordra dem för sådana ;bandtverkare, som notåskare, fiskköpare, trädgårdsmästare, hyrkuskar, ms. fl. Men de anse mäsiareprofven oumbärliga för borstbindare, korgmakare, stenhuggare, jemte många andra. De begära mästareprof för yr-. ken, som i sjelfva de skråmessiga österrikiska staterna äro befriade derifrån, och de begära det utan hvarje tecken till urskiljning, endast fölFIRE RATE a 1 EK NE by