STOCKHO 1, den 24 September.
Utrikes Korrespondens-artikel.
Fr a Aftonbladets korrespondent.)
; Paris den 17 Sept.
Czaret g vägran att gå in på de st Porten
begärda — modifikationerna i bemedlingsmoten
kaster t ,ss åter tillbaka i våra förra vilådig-
heter, Hvyilken attitud ämna de medlande
maktör na att intaga? Sådan är frågan för
dagen, ; ;
Dei: ör icke lätt ali besvara den. De logi
ska uf räkningarne hafca i denna orientaliska
affär unnit sig så gäckadey att ingen mera
kan I behålla någon synnerlig smak för ati
spela profet.
Mi ssräkningen går tillbaka ända till källan.
Di: furst Menschikoff, på sätt man känner,
kom 1 ör att åt Porten meddela Rysslands nya
påståe nden, var det rimligt att hoppas att då
dessa fordringar, icke mindre vigtiga genom
sina I siomständigbeter än gerom hufvudsaken,
rörde ett välde, hvars integritet och oberoende
hafva - blifvit en af europeiska statsrättens
grund savser, skulle de i samma - ögonblick
föran ieda en europe ak envtäramighet, och att
de fira vesterländska; storraakterna skulle säga
till Porten: Alidenst und det hör träffar eller
kan träffa er suveräni tet, så är det lika myc-
ket vår angelägenhet , wom eder. Låtom oss
tillsammans undersöka. och väga de ryska
ferdripgarne, Låtom 0s3 se hvad deri kan
vara billigt och aniaglig t, och låtom oss säga
ifrån åt Ryssland hvad s 12 anse vara edra, våra
och dess rättigheter., -
Det var i detta skick gom frågan erbjöd
sig. Man borde då hafva rent och klart upp-
ställt dea så ifrån förste, början
Sålunda uppställd hacie hon uti tvifvelsys-
selsatt. verlden, men b.on hade ice stört och
ofredat den.
Då man tvärtom såg makterna Iöta frågan
taga mer eller mindre lösa, ovissa, af alla di
plomatiers korsande irådar förvirrade forraer,
kunde man lätt förutse att hon skulle in trassla
sig; hon har i detta fall gått län gre än man
någonsin kunde föreställa sig.
Folken, liksom individerna, försiika ofta att
kämpa: mot följderna af grundsatse t, ar för-
hållånden, som de sjelfva hafva :astställt;
men det är sällsynt att de göra c!et med
framgång. i
I Earopas närvarande ställning, såd.w den
blifvit formad af de politiska tilldragel serna,
finnes det rätteligen taladt ingen turkisk t-rysk
fråga i allt hvad som rörer och hufvuditakii-
gen rörer Turkiet. Hvarje fråga af denna be-
skaffenhet är en occidentalisk fråga, en fråyra
som på samza gång är oskiljaktig och på
samma gång turkisk, österrikisk, preussisk,
engelsk-och fransk. Hvarje gång en sådan
fråga dyker upp och den icke genast ifrån
början på detta sätt fattas och behandlas, blir
den nödvändiga följden deraf en djup förvir-
riog för ögonblicket och för framtiden en
ännu djupare förvirring för Europas
Såsom saken för närvarande står anser man
temligen allmänt att de medlande makterna
icke hafva något auvnat alternativ än att tvinga
Porten till att rent och ovilkorligt under-
teckna Wienernoten eller öfvergifva honom
åt chancerne af ett krig med Ryssland, i det
man tager sina försigtighetsmått mot detta
sednare.
Hvilket resultat!!!
Det förestående sammanträdet mellan czaren
och kejsaren af Österrike sysselsätter mycket
sinnena;
Frågan om spanmälstillgången fortfar att
ingifva bekymmer. Regeringens åtgärder att
nedtvinga brödpriserna under kursen, genom
löfte till bagarne om att framdeles hållas ska-
deslösa af allmänna medel, möta ett starkt
och allmänt ogillande.
Då man lemnar det orientaliska dramat å
sido inskränker sig vår politiska scen endast
till lapprissaker.
Man har i flera departementer just slutat
valet af deputerade till den lagstiftande för-
samlingen, Ingen menniska har brytt sig
derom,
Pressen fortfar att behandla de allmänna
abstrakta frågorna, likt statsekonomi och so-
ciala principer. Om den ryskt-turkiska stri-
digheten blir uppgjord i godo, ser jag intet
enda ämne som tidningarne kunna slå sig på,
utom den kinesiska revolutionen.
Salongerna — jag talar icke om dem i Pa-
ris, ty de äro nu tomma, utan om dem som
under dennå årstid bilda sig på åtskilliga
punkter af Frankrike — salongerna tyckas
oaktadt allt hvad man säger derona hafva föga
roligt. Det faller genast i ögonen hvilket ofantligt
tomrum uppstått genom försvinnandet af alla
dessa pergonliga eller publika intressen alla
dessa personliga eller publika detaljer, hvilka
i sådan rikedom uppväxte ur det parlamenta-
riska styrelseskicket. Alla dess rörelser af
väntan, oro, ansträngning och intresse hade,
-.ehvad man än må säga, sammansmält med
våra seder, våra andliga behof, och ända hit-
tills synes mig ingenting i stånd att tillfreds-
ställande ersätta dem.
Man hoppades för konversationens lif myc-
ket af tribunens fall och pressens inskränkan-
de. Om man finge tro vissa meuniskor,
:skulle konversationssinnet vara på väg att äter
väckas till lif. Men i alla händelser låter
denna uppståndelse länge vänta på sig. Man
röker mycket mer, men man konverserar myc-
ket mindre.