a tilltag att zpörra allmänna landsvö
j are, cösom i gör meddelad
il dea upprörande omensklig-
arbetare koramer till
t för att upplaga en liten fordran, för att
under den aistadnals rörelsea och a:-
batslösheten uppehålla de sinag Kit, då
som i ett ka nsfungelse och der i i
3ter och underbalskostnad till sista skört
oressa honom sin med strängt arbe
r:jenta och med stora svårigheter inkasse-
rade egendom, såsom anfördes från samn
ort, Dylika bidrag flöda i ymnighet till cz
och det nya ektetycket från Söderköping bil-
dar ett af de märkligasio.
En af våra bekanta berättar 083 i bre?
en af vestra kustens stider, en ohygglig
händelse som passerat på landst ett par mil
derifrån. Eit par vanliga vestgöthehand-
lare kommo vandrande på landsvägen söder-
ifrån och således misstänkta att komma från
det koleragmittade Götheborg; den ena af dem
var äfven af sjukdomen angripen. De båda
vandrarne passerade en by, och den friska
försökte att begära skydd och bistånd åt sia
lidande kamrat. . Då samlade sig bymännen
och drefvo med störar och andra vapen de
olycklige till en aflägsen lada, der de instäng-
de, dena sjuka och den friska tillsamman.
Den sjuka afled genast, men derföre blef ej
den friska befriad. Först efter ett dygas för-
lopp fanns det en person mensklig nog att
vilja besöka fången, och fann, sårom man
kunde vänta, tvenne stela och svartnade Lik.
Att äfven i Stockholm ohyggliga gerningar
ivag under sken af den personliga skydds-
ätt hvartill spärrningsätgärderna gfra anied-
ning, ör tyvärr bevisligt. I ett huslångt bort
på söder bodde för några dagar sedan ännu
est fattigt men hederligt arbeturcpar, ran och
hustru med två små barn, Mannen sjuknade
brutit, eller andra sundhetsnämnders lika 12Z-
och dog i kolerau. Då drefvo de andra by-
resgisterna den arma bustrun, som af sorgen
och savsträngningarne började känna sig itla-
mående, ut på gatan, hvarest hon fanns I
gande i kolerakramp och kräkningar af en för-
bigående fattig hustru, gom icke kände henne,
men som hade den menskligheten ej blottati
erbjuda dea hjelplösa ett tak öfver sitt hulf-
vud, — hon dog på hennes säng efter nigra
timmars förlopp — utan äfven att taga hennes
hbjelplösa barn till gig. Sådana kontraster får men
upplefva. Menniskokärleken är under svåra
tider lyckligtvis en ej så sällsynt gäst i de
fattiges boningar, men ve dem, som genom tal
och skrift, genom åtgärder och exempel upp:
väckt dessa en djunisk sjelfuppehålleisedrifts
samhällsförderfliga yttringar! De skola en gång
få sin dom, fastän den kanske dröjer.