Article Image
a tilltag att zpörra allmänna landsvö j are, cösom i gör meddelad il dea upprörande omenskligarbetare koramer till t för att upplaga en liten fordran, för att under den aistadnals rörelsea och a:batslösheten uppehålla de sinag Kit, då som i ett ka nsfungelse och der i i 3ter och underbalskostnad till sista skört oressa honom sin med strängt arbe r:jenta och med stora svårigheter inkasserade egendom, såsom anfördes från samn ort, Dylika bidrag flöda i ymnighet till cz och det nya ektetycket från Söderköping bildar ett af de märkligasio. En af våra bekanta berättar 083 i bre? en af vestra kustens stider, en ohygglig händelse som passerat på landst ett par mil derifrån. Eit par vanliga vestgöthehandlare kommo vandrande på landsvägen söderifrån och således misstänkta att komma från det koleragmittade Götheborg; den ena af dem var äfven af sjukdomen angripen. De båda vandrarne passerade en by, och den friska försökte att begära skydd och bistånd åt sia lidande kamrat. . Då samlade sig bymännen och drefvo med störar och andra vapen de olycklige till en aflägsen lada, der de instängde, dena sjuka och den friska tillsamman. Den sjuka afled genast, men derföre blef ej den friska befriad. Först efter ett dygas förlopp fanns det en person mensklig nog att vilja besöka fången, och fann, sårom man kunde vänta, tvenne stela och svartnade Lik. Att äfven i Stockholm ohyggliga gerningar ivag under sken af den personliga skyddsätt hvartill spärrningsätgärderna gfra aniedning, ör tyvärr bevisligt. I ett huslångt bort på söder bodde för några dagar sedan ännu est fattigt men hederligt arbeturcpar, ran och hustru med två små barn, Mannen sjuknade brutit, eller andra sundhetsnämnders lika 12Zoch dog i kolerau. Då drefvo de andra byresgisterna den arma bustrun, som af sorgen och savsträngningarne började känna sig itlamående, ut på gatan, hvarest hon fanns I gande i kolerakramp och kräkningar af en förbigående fattig hustru, gom icke kände henne, men som hade den menskligheten ej blottati erbjuda dea hjelplösa ett tak öfver sitt hulfvud, — hon dog på hennes säng efter nigra timmars förlopp — utan äfven att taga hennes hbjelplösa barn till gig. Sådana kontraster får men upplefva. Menniskokärleken är under svåra tider lyckligtvis en ej så sällsynt gäst i de fattiges boningar, men ve dem, som genom tal och skrift, genom åtgärder och exempel upp: väckt dessa en djunisk sjelfuppehålleisedrifts samhällsförderfliga yttringar! De skola en gång få sin dom, fastän den kanske dröjer.

22 september 1853, sida 2

Thumbnail