Huru skall jag väl kunna äta? Min stackars far !s Sorgens inflytande på magsafterne genom nervsystemet är högst anmärkningsvärdn, sade mr Squills filosofiskty och tog för sig ett bräckt ben; den förökar törsten på samma gång som den förtager hungern. Nej — rör icke portvin! — det är upphettande! drick sherry och vatten., IV Kap: Porten var tillsluten efter mr Squills — hvilken gentleman hade lofvat att frukostera med mig påföljande morgon, så att vi kunde stiga i vagnen från vår port — och jag befann mig allena, ännu sittande vid qvällsvardsbordet och öfvertänkande. allt hvad jag hört, då min far inträdde. sPisistratus., sade han allvarligt och såg sig omkring, sdin .mor! — antag det värsta — din första omsorg måste då blifva att söka rädda, någonting för hennes Duw och jag äro män — vi kunna aldrig råka i behof, så länge vi äro friska till kropp och själ; men en qvinna — och om någonting händer mig, — Min fars läppar skälfde då de yttrade dessa korta meningar. Min goda, goda far! sade jag, med svårighet undertryckande mina tårar, det är så: som ni sjelf sade, allt ondt ser värre ut på afstånd. Det är omöjligt att hela er: förmögenhet kan komma att medtagas: Tidningen for:gick icke många veckor; och endast första volymen. af ert arbete är tryckts Dessutom torde der finnas andra aktieegare rsom skola inbetala. sina -andelar. Tro mig, jag hyser goda förhoppningar i afseende på resuitatet af min sändning. Hvad min stackars mor angår, är det icke förlusten af förmögenhet som skall smärta henne — tro mig, hon tänker föga på den saken; det är förlusten af ert förtroende. Mitt förtroendela Ack ja! meddela henne allt hvad ni fruks tar, liksom allt hvad ni hoppas. Låt icke ert ömma medlidande utestänga henne från någon vrå-af-ert bjerta.n Så är det — så är det, Austio, min make — min glädje — min stolthet — min själ — mitt allt! ropade en mild, bruten röst.