Huru skall jag väl kunna äta? Min stackars
far !s
Sorgens inflytande på magsafterne genom
nervsystemet är högst anmärkningsvärdn, sade
mr Squills filosofiskty och tog för sig ett bräckt
ben; den förökar törsten på samma gång som
den förtager hungern. Nej — rör icke port-
vin! — det är upphettande! drick sherry och
vatten.,
IV Kap:
Porten var tillsluten efter mr Squills — hvil-
ken gentleman hade lofvat att frukostera med
mig påföljande morgon, så att vi kunde stiga
i vagnen från vår port — och jag befann mig
allena, ännu sittande vid qvällsvardsbordet och
öfvertänkande. allt hvad jag hört, då min far
inträdde.
sPisistratus., sade han allvarligt och såg sig
omkring, sdin .mor! — antag det värsta —
din första omsorg måste då blifva att söka
rädda, någonting för hennes Duw och jag äro
män — vi kunna aldrig råka i behof, så länge
vi äro friska till kropp och själ; men en qvinna
— och om någonting händer mig, —
Min fars läppar skälfde då de yttrade dessa
korta meningar.
Min goda, goda far! sade jag, med svå-
righet undertryckande mina tårar, det är så:
som ni sjelf sade, allt ondt ser värre ut på
afstånd. Det är omöjligt att hela er: förmö-
genhet kan komma att medtagas: Tidningen
for:gick icke många veckor; och endast första
volymen. af ert arbete är tryckts Dessutom
torde der finnas andra aktieegare rsom skola
inbetala. sina -andelar. Tro mig, jag hyser
goda förhoppningar i afseende på resuitatet af
min sändning. Hvad min stackars mor angår,
är det icke förlusten af förmögenhet som skall
smärta henne — tro mig, hon tänker föga på
den saken; det är förlusten af ert förtroende.
Mitt förtroendela
Ack ja! meddela henne allt hvad ni fruks
tar, liksom allt hvad ni hoppas. Låt icke
ert ömma medlidande utestänga henne från
någon vrå-af-ert bjerta.n
Så är det — så är det, Austio, min make
— min glädje — min stolthet — min själ —
mitt allt! ropade en mild, bruten röst.