Som det vore säkert att för vintern fode:brist skulle
uppstå, om ladugärdarne bibehöllos så stora som de
hittills varit, och af denn3 anledning antalet af bo-
skapskreatur tvifvelsutan skulle komma att betydligt
nedsättas, hvaraf äter följden mäste blifva en högst
kännbar gödselbrist nästkommande år, hade utskottet
föreslagit en förskrifning från England af guano, ett
gödningsmedel som på växterna verkar nästan ögon-
blickligt. Emedan man ej fiogereqvirera mindre än
10 tons guano, men fä enskilde jordbrukare hvar för
sig kunde behöfva så mycket till förökande för äret
af sin gödseltillgäng, hade en subskriptionslista blif-
vit upprättad och vid sammanträde: framlagd, derå
hvar och en närvarande hade tillfälle att teckna sig
för vissa tons eller (engelska) ceatner af guano, som
borde införskrifvas från ett nambgifvet engelskt han-
delshus, för att vara försäkrad att man erhölle oför-
falskad peruviansk vara. . Listan, ä hvilken flere ge-
nast tecknade sig för större eller mindre qvantiteter
frän 5 tons till ett par centner, skulle sedermera i
hr Roloffs bokbandel hillas tillgänglig för allmänbe-
ten. Detta förslag till införskrifning af guano gat
anledning till en upplysande diskussion om det märk-
värdiga gödningsämnet, buru allmänt det allaredan
begagnas i de flesta europeiska länder, om dess rela-
tiva gödningskraft, som ädsgalades genom sifferupp-
gifter och hvilken på det förmänligaste vitsordades af
hrr Hedengren och Cassel, som användt guano i större
skala särdeles för rofvor och kälrötter, om dess inten-
sitet, som, enligt yttrande af hr G. v. Hofsten, vore
så stor att guano af äkta sorten, bringad i omedelbar
beröring t. ex. med roffrön, helt och hället förbrån-
ner dem, hvarföre det .borde blandas med jord vid
utsåningen eller straxt efter denna operation lindrigt
harfvas för att blifva införlifvad med äkerjorden.
Då hötillgången i är är knepp och säden dyr, för-
modades att linolje- och rappskakor, som här i länet
redan mycket begagnas till utfodring, skulle komma
att få en ännu vidsträcktare användning än hittills.
Derföre framställdes till diskussion följande dubbel-
fråga: I buru stor proportion användas oljekakor för-
månligast ät. mjölkkor, och huru stort fodervärde ha
dessa kakor, rätt använda, i förbällande till sådes-
gröpe?, Hr Hedengren yttrade, att vid Riseberga är
dagrationen för hvarje mjölkko 2 I hafremjöl, 2 A
mjöl af linoljekakor och 10 å 15 I godt hö, en pro-
portion som flere år iakttagits med fördel. Sedan
kakorna blifvit krossade till mjöl, öfvergjutas de med
varmi vatten, hvilzet sedan gjutes öfver halmen, som
deraf blir smaklig och lättsmält. Att enbart begag-
nas äro sädana kakor mindre tjenliga. I afseende på
sin verkan anses oljekakorna isyrnerhetöka mjölken
gräddbalt, dä deremot sädesgröpe mer bidrager till
förmerandet af ostämne. Hr Lindberg hade, då olje-
kakorna en vinter för honom tagit stut, förgäfves sökt
ersätta dem med en vida större qvantitet sädesgröpe.
Hr Wetter uppgaf att 40 liootjekakor eller 52 I
rappskakor anses motsvara 100 bästa hö. Efter
erfarechetea vid Riseberga är mj5l af linoljekakor
ungefär jemförligt sed lika vigtafvickergröpe. Lin-
oljekskor erhållas dock af mycket olika beskaftenhet,
hvilket kan förändra förhällandet.
