Som det vore säkert att för vintern fode:brist skulle uppstå, om ladugärdarne bibehöllos så stora som de hittills varit, och af denn3 anledning antalet af boskapskreatur tvifvelsutan skulle komma att betydligt nedsättas, hvaraf äter följden mäste blifva en högst kännbar gödselbrist nästkommande år, hade utskottet föreslagit en förskrifning från England af guano, ett gödningsmedel som på växterna verkar nästan ögonblickligt. Emedan man ej fiogereqvirera mindre än 10 tons guano, men fä enskilde jordbrukare hvar för sig kunde behöfva så mycket till förökande för äret af sin gödseltillgäng, hade en subskriptionslista blifvit upprättad och vid sammanträde: framlagd, derå hvar och en närvarande hade tillfälle att teckna sig för vissa tons eller (engelska) ceatner af guano, som borde införskrifvas från ett nambgifvet engelskt handelshus, för att vara försäkrad att man erhölle oförfalskad peruviansk vara. . Listan, ä hvilken flere genast tecknade sig för större eller mindre qvantiteter frän 5 tons till ett par centner, skulle sedermera i hr Roloffs bokbandel hillas tillgänglig för allmänbeten. Detta förslag till införskrifning af guano gat anledning till en upplysande diskussion om det märkvärdiga gödningsämnet, buru allmänt det allaredan begagnas i de flesta europeiska länder, om dess relativa gödningskraft, som ädsgalades genom sifferuppgifter och hvilken på det förmänligaste vitsordades af hrr Hedengren och Cassel, som användt guano i större skala särdeles för rofvor och kälrötter, om dess intensitet, som, enligt yttrande af hr G. v. Hofsten, vore så stor att guano af äkta sorten, bringad i omedelbar beröring t. ex. med roffrön, helt och hället förbrånner dem, hvarföre det .borde blandas med jord vid utsåningen eller straxt efter denna operation lindrigt harfvas för att blifva införlifvad med äkerjorden. Då hötillgången i är är knepp och säden dyr, förmodades att linoljeoch rappskakor, som här i länet redan mycket begagnas till utfodring, skulle komma att få en ännu vidsträcktare användning än hittills. Derföre framställdes till diskussion följande dubbelfråga: I buru stor proportion användas oljekakor förmånligast ät. mjölkkor, och huru stort fodervärde ha dessa kakor, rätt använda, i förbällande till sådesgröpe?, Hr Hedengren yttrade, att vid Riseberga är dagrationen för hvarje mjölkko 2 I hafremjöl, 2 A mjöl af linoljekakor och 10 å 15 I godt hö, en proportion som flere år iakttagits med fördel. Sedan kakorna blifvit krossade till mjöl, öfvergjutas de med varmi vatten, hvilzet sedan gjutes öfver halmen, som deraf blir smaklig och lättsmält. Att enbart begagnas äro sädana kakor mindre tjenliga. I afseende på sin verkan anses oljekakorna isyrnerhetöka mjölken gräddbalt, dä deremot sädesgröpe mer bidrager till förmerandet af ostämne. Hr Lindberg hade, då oljekakorna en vinter för honom tagit stut, förgäfves sökt ersätta dem med en vida större qvantitet sädesgröpe. Hr Wetter uppgaf att 40 liootjekakor eller 52 I rappskakor anses motsvara 100 bästa hö. Efter erfarechetea vid Riseberga är mj5l af linoljekakor ungefär jemförligt sed lika vigtafvickergröpe. Linoljekskor erhållas dock af mycket olika beskaftenhet, hvilket kan förändra förhällandet.