man vara varsam. En annan gång kan hända att
frågan står tvertom. Det är sädane bakslag, som
partiandan öfverser, endast den för tillfället kan ge-
nomårifra en önskad plan.
Enligt vår mening är det aldrig klokt a!
regeringen att undertrycka ständernas besluti
beskattningsfrågor,; emedan det är ständerns
oeh icke regeringen som grundlagsenligt ega
att fatta beslut i dessa frågor. men ätinu min-
dre kan det i förevarande fail anses klokt
på den ef Sveaska Tidningen anförda grund
att man derigenom möjligtvis skulle kunna
vainska arbetet vid uträknandet af medelmar-
kegångspriserna för de sista 10 åren, derest
räntepersedlarnes antal inskränktes. Stän-
derna hafsa netligen icke gjort ditt beslut
beroende af en dylik minskning i vederböran-
des möda, utan tvärtom på samma gång be-
slutet fattades äfven anbefailt riksgäldskonto-
ret att till statskontoret utbetala de för reför-
mens genomförande till en början erforderliga
medlen.: Sedan ständerna meddelat regerin-
gen deras beslut om räntornas och tioadenz
erläggande efter 10 års medelmarkegångspris.
anföra ständerna i detag skrifvelse af den 20
Aug: 1851 till K. M:t:
Hvarjemte och enär statsverket, genom hvad så-
lanka blifvit heslutadt, skulle komma att för forsel
lönens goltgörande vidkännas en till omkring 60,000
rår förslagsvis beräknad ärlig utgift; men denna er-
sättning, under de första ären efter förändringens vid-
tagande och innan alla löntagare -på densamma in-
gäl, på längt när ieke kan komma att uppgå tillbe-
rörde summa, hvadan nägot serskildt anslag ä stat för
dettas ändamäl icke för närvarande synes behöfva an-
visas, rikets ständer, i likhet-med hvad Eders Kongl.
Maj:t i berörde hänseende föreslagit, beslutat lerna
fallmäktige i riksgäldskontoret föreskrift, ati vid de
ärliga - liqviderna melian stats- och riksgäldsverkan
godtgöra statskontoret det belopp som, enligt den af-
slutade rikshufvadboken, blifvit a: sistnämnde verk i
ersättning för ifrögavarande forsellön förskottsvis ut-
gifvet. - :
Nämnde föreskrift hafva rikets ständer äf-
vea meddelat i 138 af regiementet för riks-
gäldskontorct.
Som nu det definitiva beslutet om grund-
räosornas förenkling af ständerna uppsköts vid
sista riksdag, men de det oaktadt då icke en-
dast afgjorde frågan om de indelta hemmans-
räntornas och kronotiondens utgörande efter
10 ärs medelmarkegångspris med tillägg af
forseliön, . hvilken icke de skattskyldige utan
statsverket skulle gälda, samt ständerna i
sammanhang härmed genast och utan att af.
vakta nästa riksdags beslut i fråga om grund-
räntornas förenkling, äfven beslutade att riks-
gäldskoatoret skulle. godtgöra statsverket för
de utgifter som under tiden och vid reformens
början kunde komma att drabba detsamma
genom utbetalande af berörde forsellön, är det
ja alideles orimligt att vilja göra verkställig-
heten af dessa rikets ständers beslut beroende
af dem som vid kommande riksdagar kunna
fattas rörande räntornas förenkling,
Om förhållandet varit att räntetagarne i stäl-
Jet ait förlora tillfälletatt preja räntegifvarte
på högre skatt, genom reformen fingo gina vil-
kor förbättrade, är det mer än.sannolikt att
vederbörande icke skulle funnit det vara
klokt. att låta anstå med: uträkningen. afme-
delmarkegångspriset för de många: perscdlar-
ne, Detta hade då- säkerligen varit en lätt
utförd sak, såsom den i alla hänseende icke
förtjenar ringaste afseende i denna fråga.
Vidkommande åter den omständigheten att
de tvenme stånd, adeln och presterna, som
äro räntetagarnes målsmäns, begärt att stän-
dernas gemensamt fattade beslnt i ämnet icke
skulle befordras: till: verkställighet, så kuana
vi ej inse att regeringen kan för sin uraktlå-
tenhet att i en beskattningsfråga verkställa ett
af ständerna gemensamt fattadt och till tro-
nen framburet beslut finna ringaste. stöd der:
att särskilda stånd, vare sig, ett eller två, för
sin del träda i opposition mot. beslutet. Så
länge vår fyrkatätiga representation eger be-
stånd, är det väl också efter de fyra kamrar-
nes gemensamma beslut och icke efter dena
som en eller två af dem fatta, som regeringen
akall rätta sig. . Ett motsatt förfarande stri-
der emot konstitutionen och har alltför myc-
ket slögliycke af revision och statskupp:
De ränte- och tiondegifvare, som i följd af
regeringens försummelse att till verkställighet
befordra bär omnämnda ständernas beslut, få
vidkännas högre skatter än de bordt erlägga,
synas derföre hafva laglig rätt att yrka, det
ministörens medlemmar, som lemnat stöd åt
ett så olagligt handlingssätt, måtte åläggas att
godtgöra beloppen. .
Räntetagarnes målsmän) hade icke. heller
rågon giltig anledning att beklaga sig öfver
ständernas beslut, ty det förnärmade icke de-
ras rätt som redan då voro räntetagare. Det
afsåg blott att hindra de blifvande ränteta-
rne att förnya och fortsätta de gamla pre-
Jerierna emot ränte- och tiondegifvarne: samt
derigenom småningom lätta dessas bördor.
Att regeringen skulle fästa mera afseende å
hvad dessa målsmän begärt än å hvad stän-
derna i en beskattaingsfräga, samt det till ochi.
med i öfverensstämmelse med Kongl. Majsis
egen proposition, beslutat, innefattar i den kon-
servativa tidningens mun en så naiv bekän-
nelse, att den verkligen förtjenar att komma
till den större allmänhetens kännedom. Vi
he icke heller förmärkt att regeringen fäsiat
något afseende å hvad som-af: borgare och I
bönder gillats i strid-emot de andra ståndens
hos rikets ständer genomdårifna beslut. Månne:
det blott är å adelns och presternas särski!da
meningar som regeringen. skall lyssna? Ärs
det blott å målsmännen för räntetagarne och I
icke å målsmännen: för räntegifvarne? it
pr EG En
mas
ON vg GD