göra nu för tiden, undantagandes på scenen. Och Blanche, med ena armen kring min mor: hals och den atdra kring min, snyftade i ritt öra. Men jag vill-bli lilla hustru, jeg vill det.s Slutligen mottog postvagnen os: än en gång allessmmansg — alla utom den stackars Blanche, och vi sågo oss omkring och saknade henne, VI Kar. Alma Mater! Alma Mater! Nymödigt folk, med sina storartade teorier om uppfostran, må finna feb-hos dig, Men -en sann spartansk moder är du — hård och sträf som den garala måtröna som mutade in sin son Pansarnias och sjelf frambar första stenen för ätidamålet; hård och sträf, säger jag, mot den oväördige, men fall af majestätisk ömhet mot den värdige. För en ung man som beger sig till Caribridge (jag säger ingenting om Oxford, emedar jag icke vet någonting derom) blott och bart för att! det är så bruket, och för attlättjas genom tre år för uppnåendet af en grad — för en sådan kan sjelfva Oxford Street; söm den -odödlige opirätaren så obarmbertigt apostroferat;icke vara en mer stethjertad moder; Men för den som vill läsa, som vill arbeta, soc: vill begagna sig af de sällsynta fördelar som erbjudas, som vill förständigt välja sik väager — ja, bland dessa de unga ideerras jisning i deras kraftfalle styrka utvälja det goda och förkasta det daliga — för den finnes der fallt upp att göra utider dessa på oförs salig frukt rika tre år — tvenne vil anr, fastän nisn måste passera Åsnebrygföratt konima tll -Ärsos Tempel; Viuliga förägadringar i det äkademiska sy: sem t hava nyligen biitvit förkfinaade, och här ör tillkommer de lycklige idkarne af moral och naturvetensksperna, Vid sidan af Ma hetis. gamla tron har man placerat tvense: mycket nyttiga fauteuils å la Voliaire. Jag hor ngentdig ett invända höremot; mon ander desan trenne åfar livet ät det icke så myc: kat sjelfva det inbemtade måttet af lärdött, u:an det ständigt fortgående lärandet som är så förträffligt. å