göra nu för tiden, undantagandes på scenen.
Och Blanche, med ena armen kring min mor:
hals och den atdra kring min, snyftade i ritt
öra. Men jag vill-bli lilla hustru, jeg
vill det.s Slutligen mottog postvagnen os:
än en gång allessmmansg — alla utom den
stackars Blanche, och vi sågo oss omkring och
saknade henne,
VI Kar.
Alma Mater! Alma Mater! Nymödigt folk,
med sina storartade teorier om uppfostran, må
finna feb-hos dig, Men -en sann spartansk
moder är du — hård och sträf som den garala
måtröna som mutade in sin son Pansarnias och
sjelf frambar första stenen för ätidamålet; hård
och sträf, säger jag, mot den oväördige, men
fall af majestätisk ömhet mot den värdige.
För en ung man som beger sig till Cari-
bridge (jag säger ingenting om Oxford, eme-
dar jag icke vet någonting derom) blott och
bart för att! det är så bruket, och för attlätt-
jas genom tre år för uppnåendet af en grad —
för en sådan kan sjelfva Oxford Street; söm
den -odödlige opirätaren så obarmbertigt apo-
stroferat;icke vara en mer stethjertad moder;
Men för den som vill läsa, som vill arbeta,
soc: vill begagna sig af de sällsynta fördelar
som erbjudas, som vill förständigt välja sik
väager — ja, bland dessa de unga ideerras
jisning i deras kraftfalle styrka utvälja det
goda och förkasta det daliga — för den finnes
der fallt upp att göra utider dessa på oförs
salig frukt rika tre år — tvenne vil an-
r, fastän nisn måste passera Åsnebryg-
föratt konima tll -Ärsos Tempel;
Viuliga förägadringar i det äkademiska sy:
sem t hava nyligen biitvit förkfinaade, och
här ör tillkommer de lycklige idkarne af
moral och naturvetensksperna, Vid sidan af
Ma hetis. gamla tron har man placerat tvense:
mycket nyttiga fauteuils å la Voliaire. Jag
hor ngentdig ett invända höremot; mon ander
desan trenne åfar livet ät det icke så myc:
kat sjelfva det inbemtade måttet af lärdött,
u:an det ständigt fortgående lärandet som är
så förträffligt. å