RTJORHOLE, deu 17 September Vi bafva genom enskild välvilja framför om: ett dokumen:z, innehållande uppgift om de preventiva åtgärder som engelska sundheiskommissionen (General Board of Health) med sö mycken framgång vidtog, i ändamål att hämma den epidemiska kolerans härjningar inom britiska riket åren 1843 och 1849. Detta dokument har blifvit emtryckt d. 5 d:s för utrikesministörens räkning, som vi förmoda, för att utdelas till Eaglands agenter på alla platser som hemsökas at denna farsot. Det innehåller niycket som kan vara af största nytta för andra Jänder att efterfölja, och som vi derföre känna 088 nppfordrade att i bladet meddela, Kommissionen antager som fuilt af erfarenheten bestyrkta följande katser, hvilka äro af stor vigt vid träffande af hygieniska åtgärder: 1:o att farsoten med få undantag, när den utbryter i en ny trakt, gifver en bestämd varning, ofta endast några timmar förut, men dock tidigt nog för beredandet af läkemedel som föfmäå att bämma dess framsteg; 2:0 att när lystringstiden är försummad blir sjukdomen förfärligt snabb i sin framfart och sällan möjhg att hämma. Det varnande stadiet, som aldrig räcker öfver några dagar, men ofta inskränker sig till ett par timmar, är plågfritt och vanligen så lätt och simpelt, att mängden ej förstår att dervid fästa något afseende. På dessa grunder beslöt sundhetskommisgionen en allmän husvisitation, som skulle föra läkaren direkte till farsotens säten och till just de individer som man kunde antaga skulle bli dess första offer, ehuru dessa kunde vara alldeles okunniga om sin fara och icke hafva någon tanke på att eftersända läkarehjelp. Denna visitationskår delades i två afdelningar, den ena för att uppsöka och bota förebudande diarrher, den andra för att uppsöka och behandla redan utbildade sjukdomsfall. När farsoten utbrutit i en ny trakt skickade kommissionen en af sina uppsigtsläkare (medical inspectors) till stället, och han inrapporterade, efter samråd med den lokala fattigvården (Guardians of the Poor) och deras läkare, huru många medicinska besökare erfordrades för att gå ur hus och i hus och besöka alla familjer i den smittade trakten, aldraminst en gång om dagen; dessa besökare tillsattes och ställdes under uppsigt af en medical superintendent, som rmettog sina insruktioner direkte fråa sundhetskommissionen: Till dessa instruktioner hörde bland annat att genom lokalmyndigbeterna och andra källor dagligen underrätta sig, hvilka delar i distriktet voro företrädesvis sjukliga och att dagligen upprätta listor öfver de hus och gator som voro specielit angripna; att personligen besöka de smittade punkterna och der placera sina visitationsbiträden, samt tillse att visitatiohen bief rikt:gt utförd, så att intet fall blef förbisedt; att mottaga irån visitatorerne berättelser om skadliga biomständigheter, sammäånhopningar af smuts o; s. v., och slutligen att till kommissionen dagligen ingifva noggranna berättelser om epidemiens förbålJaode på siffran inom sitt distrikt och om aila vidare åtgärder som erfordrades till dess motarbetande. Visitatorerne å sin sida hade instruktion alt noga följa superintendentens anvisningar; att besöka hvarje familj af de fattigare klasserna inom distriktet som stod under deras uppsigt, minst en gång om dagen, oeh oftare när så erfordrades; att vara försedde med erforderliga! medikamenter för att på stället gifva in åt personer som ledo af förebudande diarrhå eller kolera; att trösta och lugna folket, genom att fästa deras uppmärksamhet derpå att koleran sällan pjötsligt öfverfaller, utan vanligen börjar med uttömningar som i de aidra flesta fall låta öfvervinna sig; att varna dem för faran af uppskof när detta symtom inställer sig; att uppmana dem att i händelse de hemsökas deraf mellan visitationerna, genast infinna sig på de särskilda dag och natt öppna apoteken och läkarebyråerne; att undervisa dem om den utomordentliga vigten af strängaste renlighet i kläder, husgeråd och boningar, samt at luftvexling och afhållande från öfverlastning i mat och dryck; att taga noga reda på och inberätta om alla illaluktande afträden, stinkande rännstenar, samlingar af afskräden 0s 3. Vv. Slutligen öppnades talrika läkareoch mediksmentsbyräer på passande ställen, och tiilflyktshem för familjer, som bodde trångast och osundast; isynnerhet sökte man genast utflytta dem som bodde i rum der farsoten redan herrskade, eller hvarest döda kroppar lågo och väntade på begrafning. Om antalet af de personer och familjer som besöktes Jemnar oss detta dokument öfverra: skande underrättelser. En ibland kommissionens första omsorger var att komma till insigt om hvad en medicinsk besökare kunde medhinna för dagen. Detta berodde naturligtvis på trakternas tätare eller glesare befolkning, på befökarens vana och skicklighet, äfvensom på farzotens större eller mindre intensitet. De skickligaste besökarne sammanstämma dock i den uppgif-! ten, att hvar och en kan hinna med 300 åå. 400 familjer om dagen, och detta stital kan under gynnsamma omständigheter ökas ända! till 5 å 600. Antar man 500 om dagen, och: räknar i medeltal 5 personer på hvarje familj, kunde således en enda besökare medhinna , 2,500 personer på dagen. Antalet af öfver: ! göra nu för tiden, undantagandes på scenen. Och Blanche, med ena armen kring min rörs : hals och den avdra kring min. snyftade i mitt: