vid Kobbergrundet i Kattegat vid 57 gr. 8y, min. nordlig latitud och 11 gr. 20!, min. ostlig longitud från Greenwich, äfvensom tvä prickar blifvit utsatte vid inloppet till Horsens fjord. — Läsaren fianer på ett annat ställe här nedan underrättelse om utgingen af hr Nordströms afsägelse af riksdagsmannaskapet för Vetenskapsakademien. Vi hafva länge tvekat huru mana rätteligen borde anse denna afsägelse, och då vi förut lemnat rum för ett par ingändares betraktelser i ämnet, hafva vi hittills afbållit oss frän uttalandet af någon egen tanke derom. Ehuru vi icke delat den insändares mening, som antog att hr Nordström med biträde af några andra ledamöter af akademien spelat en komedi, när han läte likasom truga sig att antaga valet, hafva vi likväl numera, efter den utgång saken fått, svårt ait öfvertyga oss det hr Nordström haft fullt allvar med afsägelsens förnyande. Skälet till vårt tvifvel i detta afseende är följande. Såsom bekant är åtnjuta vetenskapsakademiens riksdagsmän icke något riksdagsmannaarfvode. De äro de ende af aila genom val utsedde riksdagsmän, som sakna sådant. Samma grundlagsparagraf, som förmenar riksdagsman rätt att utan lsgliga hinder afsäga sig valet, bjuder visserligen äfven i allmänhet att han af dem som äro berättigade att välja skall njuta anständigt och tillräckligt underhåll (Riksdagsorda. S 17); mena det sedaare tillkomna stadgande, som tillerkänner vetenskapsakademien rätt att inom sig utse tvenne ofrälse civile ledamöter till riksdagsfullmäktige i presteståndet, gör i detta fall ett undantag för dem genom det uttryckliga tillägget dock utan rätt till riksdagsmannaunderhålla. (B.O. S 13). Denna omständighet är af beskaffenhet att synbarligen ålägga de väljande inom denna korparation en grannlagenhet, som inom hvarje annan valkrets icke behöfver komma i fråga. Det är redan osannolikt att vid sådant förhållande akademiens ledamöter skulle med sitt val falla på en person, om hvilken de icke på förhand haft anledning antaga att han villigt skulle emottaga uppdraget. Men visar det sig efter förrättadt val, att de väljande misstagit sig i sin förmodan om den utkorades villighet att gå deras önskan till mötes, och att denne bestämdt afsäger sig uppdraget med anförande af hinder, hvilket det otvifvelaktigt endast beror på valmännen sjelfve att anse för lagliga, om de så finna för godt, då är det i sanning rent af otänkbart att den valdes egna vänner ännu skulle fortfara att mot hans vilja ytterligare tvinga bonom till ett åtagande, som vore förenadt med så mycken uppoffring utan all ersättning. Vi kunna således icke annat än föreställa 033 att, ehuru konseqvensen ansetts å hr Nordetröms sida fordia ett skriftiigt fuilföljande ai den redan förut gjorda muntiga afeägelsen, hr Nordström likväl under tiden låtit tala med gig få, att han icke nu med alltför stor motvilja emottagit. sina vänners afslag på afsägelsen. Ett motsatt antagande skuile å dessas sida förutsätta en brist på grannlagenhet, som vore i lika hög grad sårande för hr Nordström sjelf, som stridande mot den humanitet man hos ledamöterna af denna vetenskapliga korporation mäste ega rätt att antaga. Hurbvida för öfrigt vetenskapsskademiens representanter vid riksdagen till följe af detta val komma att intaga någon väsentligen förändrad ställning, och i hvad måtto detta åter kan komma att inverka på akademiens egen politiska ställning, kommer förmodligen framtiden snart att utvisa. — Re