lynne. Om ni icke är min gode engel, kom-
mer det sig deraf att natur och vana äro öf-
vermäktiga. I sanning, vi skola åter träffas
en dag. Emellertid skall jag hafva tid attse
om verlden verkligen kan blifva min ostra,
som jag med svärd kan öppna. Jag skulle
vilja. vara aut Cesar aut nullus! Jag kan
föga mer latin att hemta citationer från ! Om
jag blir Cezar, skall verlden på slutet förlåta
mig alla använda medel; om jag blir nullus,
har London en flod, och på hvar gata kan
man köpa sig ett rep I
Vivian! Vivisnls
Gå nu, min vän, medan mitt hjerta är vekt
— gå, innan jag stöter er med något återvän-
dande till den gamle Adam. Gå, gål,
Och i det han mildt fattade mig i armen
förde mig Francis Vivian ut ur rummet, och
han trädde derpå tillbaka och tillslöt dörren.
Ack, om jag hade kunnat lemna honom
Robert Hall i stället för dessa afskyvärda Ty-
phoner! Men månne denna medicin varit lämp-
lig i hans casus, eller måste den grymma er-
farenheten med sin jernhand skrifva skarpare
recepter? OR
AP.
Då jag kom hem, just i lagom tid för mid-
dagsmåiltiden, hade Roland ännu icke åter-
kommit, och han återvände icke heller förrän
sent på aftonen. Allas våra blickar voro rik-
tade på honom då vi liksom på en gifven
vink stodo upp för att bjuda honom välkom-
men; men hans ansigte liknade en mask —
det var slutet, strängt, oläsligt.
Omsorgsfalit tillslutande dörren efter sig
nalkades han härden, stannade der några ögon-
blick, upprätt och lugn, samt frågade derpå:
Har Blanche gått till sängs?
zJan, sade min mor, ;men jag är säker att
hon icke sofver ännu; jag måste lofva att säga
henne till när ni skulle komma tillbska.