Årsväzten.
Konungens befallningshafvande i Götheborg
län har den 18:de nästlidre Angusti till kongl
statskontoret afgifvit andra ärsväxtberättelse
för länet, som lyder sålunda:
Sedan en för växtligheten särdeles gynnsam väder
lek med omvexlande regn och värme alltjemt frä
medlet af sistförlidne mänad ägt rum, har ärets äring
i följd häraf, erhällit en betydlig förbättriog. Hva
höstsädet angår, så har detsamma väl ickeianseend
till den under vintern ogynnsamma väderleken och de;
under försommaren rädande starka torka i någon vä
sentligare män kunnat uppbjelpas af det efter ofvan
berörde tid- mera ymnigt e häl na regn, men har ge
nom detsamma dock den fördel vunnits, att brädmog
pad förekommits och att axen blifvit nägot kärnful
lare. Deremot ber nämnde gynussmma förändring
väderleken haf! ett så mycket fördelektigare inflytand
på värsädet, i det att detta säde, hvars tidigare ut
seende ingaf farhöga för missväxt, nu visar sig i et
skick, som är särdeles lofvande för skörden deraf
hvaden alltsä, i afseende på ärivgens nuvarande be
skaffenhet, nägon brist på spanmäl för länets beho
ieke synes vara att befara, derest inhöstningen få
ske under derför tjenlig väderlek, men hvaremot, an
gående utfodringen, ett betänkligare förhållande visa:
sig, enär säden, säsom i allmänhet tunn och kort
icke kan antagas komma att med halmtillgång fyll:
den foderbrist, som genom ärets missväxt ä hö upp
kommit.
Förhållandet med de särskilda sidesslagen kan alltså
anses vara i allmänhet följande:
Höstsädet of Hvete och Råg : Då at ofvan uppgifns
orsaker brädden ä mänga med detta säde besädds
fålt helt och hället utgätt, så att dessa mäst omplö-
jas och med värsäd i stället besäs, samt det å sista
tiden erhällna regn ej kunnat för dessa sädessorter, i
anseende till desammas mera framskridna utveckling,
blifva af det gagn som för värsädet förefinnes, säle-
des icke nägra sädana förändrade förhällanden som
kunna gifva anledning till att frängä den i första 8rs-
växtberättelsen uttalade äsigt, att afksstningen af iträ-
gavarande säde blifver högst rings, för Evetet i det
närmaste gränsande till missväxt och för Rägen längt
under raedelmättan i vanliga är. — AÅ de ställen der
Rög blifvit inhöstad bar den visat sig af god be-
skefferbet, men mycket ringa gifvande.
Vårsädet af Korn, Blandkorn och Hafre: Hvad
som af dessa sädesslag i behörig tid uppkommit samt
ej förrän den regniga väderleken började, gätt i
ax, har af det från medlet at sistlidne möänad mera
ymnigt erhållna regn betydligt förbättrats, och blifver
efter all anledning väl matadt; men dä utsädet påen
mängd fält icke förr än på den sednare tiden upp:
kommit och detta svärligen kan komma att lemna en
mognad kärna, samt flerestädes är tunnt och fläckigt,
lärer säledes kunna antagas, att ifrägavarande sädep
icke dessmindre komma att lemna en afkastning un-
der medelmättan.
Trindsädet af Arter, Böner och Vicker: Som dessa
stdesslag börjat blomma förrän tillräckligt regn föll,
hafva de ej särdeles växt, i följd bvaraf, oxktadt mat-
pingen säkert blifver go:, afkastningen icke kan an-
ses blifva svarande mot medelmättig skörd.
Linet är öfver allt kort, men synes böra lemra me-
delmättig skörd.
Potatesen är i riset ovanligt jemn och frodig, samt
bör efter nuvsrande utsigter lemna en god skörd.
Höet: Missväxt häraf kan anses hafva egt rum,
enär skörden deraf gifvit endast ,:del högst !,:del
emot hvad i nägorlunda goda är plögar erbällas; hvr-
dan ock då afkastoiogen af de artificiella ängarne
äfven lemnat ett mindre gynnsamt resultat samt höst-
sädet slagit felt och värsädet visar sig icke hinna till
vanlig längd i halmen, svär foderbrist synes förestå,
derest icke utbete för kreaturen blifver längt fram pä
hösten att tillgå.
— LJ OO ——