Årsväzten. Konungens befallningshafvande i Götheborg län har den 18:de nästlidre Angusti till kongl statskontoret afgifvit andra ärsväxtberättelse för länet, som lyder sålunda: Sedan en för växtligheten särdeles gynnsam väder lek med omvexlande regn och värme alltjemt frä medlet af sistförlidne mänad ägt rum, har ärets äring i följd häraf, erhällit en betydlig förbättriog. Hva höstsädet angår, så har detsamma väl ickeianseend till den under vintern ogynnsamma väderleken och de; under försommaren rädande starka torka i någon vä sentligare män kunnat uppbjelpas af det efter ofvan berörde tidmera ymnigt e häl na regn, men har ge nom detsamma dock den fördel vunnits, att brädmog pad förekommits och att axen blifvit nägot kärnful lare. Deremot ber nämnde gynussmma förändring väderleken haf! ett så mycket fördelektigare inflytand på värsädet, i det att detta säde, hvars tidigare ut seende ingaf farhöga för missväxt, nu visar sig i et skick, som är särdeles lofvande för skörden deraf hvaden alltsä, i afseende på ärivgens nuvarande be skaffenhet, nägon brist på spanmäl för länets beho ieke synes vara att befara, derest inhöstningen få ske under derför tjenlig väderlek, men hvaremot, an gående utfodringen, ett betänkligare förhållande visa: sig, enär säden, säsom i allmänhet tunn och kort icke kan antagas komma att med halmtillgång fyll: den foderbrist, som genom ärets missväxt ä hö upp kommit. Förhållandet med de särskilda sidesslagen kan alltså anses vara i allmänhet följande: Höstsädet of Hvete och Råg : Då at ofvan uppgifns orsaker brädden ä mänga med detta säde besädds fålt helt och hället utgätt, så att dessa mäst omplöjas och med värsäd i stället besäs, samt det å sista tiden erhällna regn ej kunnat för dessa sädessorter, i anseende till desammas mera framskridna utveckling, blifva af det gagn som för värsädet förefinnes, säledes icke nägra sädana förändrade förhällanden som kunna gifva anledning till att frängä den i första 8rsväxtberättelsen uttalade äsigt, att afksstningen af iträgavarande säde blifver högst rings, för Evetet i det närmaste gränsande till missväxt och för Rägen längt under raedelmättan i vanliga är. — AÅ de ställen der Rög blifvit inhöstad bar den visat sig af god beskefferbet, men mycket ringa gifvande. Vårsädet af Korn, Blandkorn och Hafre: Hvad som af dessa sädesslag i behörig tid uppkommit samt ej förrän den regniga väderleken började, gätt i ax, har af det från medlet at sistlidne möänad mera ymnigt erhållna regn betydligt förbättrats, och blifver efter all anledning väl matadt; men dä utsädet påen mängd fält icke förr än på den sednare tiden upp: kommit och detta svärligen kan komma att lemna en mognad kärna, samt flerestädes är tunnt och fläckigt, lärer säledes kunna antagas, att ifrägavarande sädep icke dessmindre komma att lemna en afkastning under medelmättan. Trindsädet af Arter, Böner och Vicker: Som dessa stdesslag börjat blomma förrän tillräckligt regn föll, hafva de ej särdeles växt, i följd bvaraf, oxktadt matpingen säkert blifver go:, afkastningen icke kan anses blifva svarande mot medelmättig skörd. Linet är öfver allt kort, men synes böra lemra medelmättig skörd. Potatesen är i riset ovanligt jemn och frodig, samt bör efter nuvsrande utsigter lemna en god skörd. Höet: Missväxt häraf kan anses hafva egt rum, enär skörden deraf gifvit endast ,:del högst !,:del emot hvad i nägorlunda goda är plögar erbällas; hvrdan ock då afkastoiogen af de artificiella ängarne äfven lemnat ett mindre gynnsamt resultat samt höstsädet slagit felt och värsädet visar sig icke hinna till vanlig längd i halmen, svär foderbrist synes förestå, derest icke utbete för kreaturen blifver längt fram pä hösten att tillgå. — LJ OO ——