stående förefaller som en gåta, kan Rachels
hotell bäst lösa den.
Om vi återvända till försalen och passera
genom dörrn till venster, så befinna vi oss
i den så kallade konversationssalongen och
öfvergå då plötsligt ifrån Rom till Smyrna,
ifrån etruskerna till japaneserna.
Här inne är aliting ljust, gladt och leende.
Tapeterna äro at persiskt siden med bjerta
blommor på sjögrön botten; gardiner, dörr-
förhängen, möbler, allt af samma tyg med
rika silkessnören, tofsar och fransar; emellan
hvardera fönstret stå konsoibord af Boule med
zvarta sirater; till höger ett skåp, och i ena
hörnet ett ovalt bord i samma smak. I skå-
pet och på borden finnas hopade dessa tuten-
tals kuriosa och konstalster från alla tider,
och alla länder dem endast en täck band och
en förfinad smak förmått att samla och ordna.
Det gamla Sachsen har här sina underbarast
bibehållna figurer, Sevres sina finaste, läck-
raste, mest harmoniskt färglagda och förgylda
alster, Alla möjliga emaljer ifrån Ludvig
XIV:s och XV:s tider, bestiende af dosor,
flaskor, medsljonger och etuier som under
femton års förlopp försälts efter nitiske ama-
för, a bör sin plats tillika med vidunder-
liga kinesiska figurer, spetslika filigramsarbe-
ten, fina elfenbens-konsatverk, antika bronser,
ciselerade och med ädla stenar inlagda fan-
tasi-alster af alla möjliga slag, och hela detta
museum förtjenande, utom det smakfuila i
anordningen, sin katalog, sin historia, sina
kommentarier om man så vill. Men hvarföre
så länge uppehålla oss vid denna skattkam-
mare, vid dessa föremål som hemta deras
märkvärdighet från formen, färgen, metallen
eller åldern? Mille Rachel har ju sagt att hon
ämnade behålla nägra smöeffekter — må hon
så kalla desza skatter, dem kungliga, furst-
liga, ryktbara eller öma händer hopat orukring